Igårkväll gick min älskade och första gerbil Crasch bort, han var den sista av de tre jag köpte för lite mer än 3,5 år sedan, går inte att beskriva känsla men tror alla gerbilägare vet hur det känns, jag grät hela kvällen… Jag märkte att något var fel och tog upp honom. Han tittade på mig, verkade känna sig trygg när jag mjukt och stöttande klappade honom som han älskade, sedan slappnade han av. Tack Crasch, tack för ALLT!