Yes, känsligt ämne vi har kommit in på här. Här är det SGF och SHF skiljer sig i samma vända som jag + en del andra skiljer sig från andra uppfödare, eller tvärtom hur man nu vill räkna det.
Vill inte komma ut på tunn is pga min förhållandevis korta erfarenhet men jag får ju stå för vad jag säger, och det gör jag också;

Så varför är det så hemskt i mina ögon? Jo, avelsmognad och könsmognad är inte samma sak. Där går mina tankar ihop med SGF's. I det vilda parar sig endast den dominanta honan och då har hon oftast hunnit komma upp i en ålder av 5-6 månader.
Kör min supergamla jämförelse med ett annat däggdjur som också blir könsmogna innan de blir "avelsmogna"; människor. Flickor kan rent teoretiskt få barn vid 10 års ålder, men det vore superjobbigt för henne fysiskt och psykiskt. Först vid 15-18 har kroppen utvecklats nog för att kunna få barn, men då är det ofta det mentala kvar.

Det är en enorm påfrestning att få barn för alla djurslag, varför ska man då para en hona som inte ens vuxit färdigt? Det känns helt galet för mig. I stort sätt alla (eller alla? vill dock inte dra en klar gräns då jag faktiskt inte vet till 100%) andra djurslag väntar man med att para till vuxen ålder, vad gör gerbiler annorlunda? Ingen skulle väl komma på att para en unghäst eller en unghund bara för att det rent teoretiskt skulle funka?
En gerbil på 2-4 månader har inte vuxit färdigt, hon är ett ungdjur och ett ungdjur tycker jag ska få leva rullan som tonåring och inte bli mamma.

Sen kommer jag till en annan del; HUR kan man avgöra att en 6 veckors gammal hona blir en bra avelshona? Jag har flera gånger fått "skrota" tilltänkta avelsdjur för att de inte höll måttet. Det handlar knappast om kunskap för visst kan man avgöra mer eller mindre hur bra ett ungdjur är, men det är omöjligt att avgöra till 100% hur ett ungdjur kommer att utvecklas. Det är skitjobbigt och gör mig verkligen galen varje gång jag sparar eller köper en gerbil till avel som jag ändå inte kan avla på sedan, men det är sånna smällar man får ta.

Att det är för jobbigt fysiskt, psykiskt och osäker att ett ungdjur alltid har en osäker framtid är mina argument emot och mina anledningar till att jag tycker det är helt fel att para ungdjur.

Ja, du skriver ganska mkt som inte har med mina kommentarer att göra. Förstår dock vad du menar att dina inköpta djur eller sparade egenuppfödda inte hållit måttet.

Det gäller ju att veta på ett ungefär hur stammen i övrigt har sett ut om man ska ge sig in i tidiga parningar. Kanske har jag haft en väldig tur då när jag satt ihop så unga par o fått fram champion på champion och även multichampions?

Vad tror du?

Lisa/Ängshöjdens

Jag förklarade det "det FRUKTANSVÄRDA med att sätta ihop sina par tidigt" precis som du bad mig att göra.

Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska säga? Att du är mer erfaren än mig? Ja, det är du. Att du har haft fler framgångar än mig på utställningar? Oh ja, det har du verkligen haft.

Jag tror det handlar om kunskap, ett "öga för gerbiler" och även stor del tur. Jag tar ganska få kullar, du tar ganska många.
Jag väljer väntar hellre på djur i ett halvår eller längre istället att chansa på ett ungdjur. Det är som att köpa en unghäst med hoppstam, det är inte helt säkert att det blir en topphäst för det. Visst, störren är ju väldigt mycket större än om man köper en travare… :P Men det finns inga garantier.

Dessutom får man ju skilja på temperament och färg. Jag färgavlar knappt, om mina djur får ck och cert är det mest tur. Det står jag ju för också. Det kommer ta tid innan jag når mitt avelsmål temperamentsmässigt och då får jag tänka mer på färg, men innan dess så kan jag inte göra så utan att gå emot mig själv. Jag vill inte ha de djuren med "bra" temperament, jag vill ha en fulländad husdjursgerbil och det är mitt mål. Vet inte exakt vad ditt mål är, men jag kan iaf tänka att kanske när jag har fött upp i 10 år så har jag kommit lika långt med mitt mål som du har gjorde med dina färger t.ex.

Nu gled jag dock ut lite på fel spår. Det här handlar inte om utställningar för mig, det handlar om temperament och gerbilernas hälsa. Det som bör sättas i 1:a hand oavsätt.

Att gerbilerna är vid god hälsa och har ett gott temperament är ju a och o för att överhuvudtaget komma nånstans på utställning, så där är vi överens:)

Sen är det helt riktigt, jag avlar för utställning om sen nån vill köpa för att ha som husdjur så inte mig emot.

Lisa/Ängshöjdens