Det kallas inavel när det gäller djur och risken är att det blir fel på avkomma när så nära släktingar paras.

Jag hade en gång två kaniner som var helsyskon och de fick en kull ungar ihop av misstag. Hela kullen, 12 st, var oproportionerliga i sina kroppar och blinda.

Okej, ja, det jag funderade på. Då ska jag inte få en kull med de då x)

#1
Fast jag har för mig att ett fåtal riktigt seriösa och erfarna uppfödare använder sig av inavel utan nämnvärda missbildningar?
Jag kan dock ha fel, men i vilket fall som helst bör det inte utföras hur som helst.
Fast ämnet är ju värt att rota lite i, känns ju intressant. :-)
Jag vågar dock inte uttala mig angående kaniner, då jag aldrig sysslat med kaninavel.

Hm, ja… hur man skulle göra själva parningen så att det inte blir missbildningar förstår jag inte men det kan säkert stämma :P

Det måste inte bli något fel på ungarna men risken finns alltid och ju mer inavel desto mer ökar risken. T.ex om ett par helsyskon får en kull och två av ungarna i den kullen i sin tur får en kull.

Ungarna får hälften av sina kromosomer från mamma och hälften från pappa (precis som med människor). Två syskon kan då ha väldigt lik genuppsättning (även om den inte är exakt samma) och om de i sin tur skaffar ungar så är risken mycket större för att ungarna får defekter än om syskonen skulle parat sig med icke besläktade djur. 

Som jag förstått det så kräver många sjukdomar att det finns 2 upplagor av "defektgenen" för att sjukdomen ska bryta ut och synas. Eftersom att besläktade djur har lika genuppsättningar så ökar risken för att ungar ska ärva två likadana "defektgener". Även om föräldrardjuren är till synes friska så kan de vara bärare av en viss defekt och när då båda föräldrardjuren för vidare sin "defektgen" till en och samma unge så föds ungen med någon typ av defekt/sjukdom.

Inavel behöver dock inte alltid vara något negativt om man verkligen vet vad man pysslar med. På det här sättet så märker man ju t.ex vilka typer av defekter som ens avelsdjur bär på och kan ev. utesluta vissa ur sin avel. Och på samma sätt som man kan förstärka defekter och sjukdomar genom inavel så kan man förstärka positiva drag och egenskaper. Men det är inget som vem som helst borde experimentera med och det är inte alla som tycker att man borde eller behöver hålla på med inavel över huvud taget.

Ok, låter väldigt intressant det där men låter som att det är säkrast att jag köper en till Gerbil om jag vill ha ungar.

Vet någon av er hur många kullar en tjej kan ha utan att det blir för mycket?

Enkelt sagt kan man väl säga att det finns flera djur här och var som bär på olika sorters sjukdomar och defekter utan att det syns men för att ungar ska födas med sjukdom/defekt så behöver båda föräldrarna vara bärare (eller faktiskt ha sjukdomen/defekten) och den risken blir så klart större ju mer lik genuppsättning föräldrarna har, som ju släktingar har. 

Det är också därför det är viktigt att veta bakgrunden på sina djur innan man parar dem. För även om de inte är släkt så kan det ju finnas sjukdomar och defekter i släkten och sådana djur vill man ju inte använda i avel eftersom att risken finns att man för vidare t.ex aggressivitet, låg livslängd och cancer.

#6 Vi har många artiklar här om bl.a avel (kolla i länksamlingen uppe till vänster här). 🙂

Vanligtvis säger man väl inte mer än 2 kullar på raken och helst inte mer än max 3-4 kullar totalt men det finns olika åsikter där. Vissa vill bara ha en eller max två kullar på en hona. Sen är det viktigt att honan varken är för ung eller för gammal också.

Viktigt är att läsa på en massa innan och vara förberedd på allt som kan gå fel, ha plats för djur som inte bli sålda, ha ett bra syfte med kullen (alltså inte bara för att det är kul eller gulligt) samt ha bra avelsdjur som man har bra koll på så att man inte för vidare oönskade beteenden eller sjukdomar etc. Bara för att en gerbil är snäll och frisk så betyder det inte att andra individer i dess släkt är det.

Sk linjeavel, där djur som är släkt med varann paras, finns inom alla djurslag. Men att para så närbesläktade djur som anges i # är alldeles för nära för att jag skullevilja göra det.

Nu föder jag inte upp gerbiler utan hästar och där förekommer inte medvetna betäckningar mellan föräldrar och deras avkomma.

#9 Ja jag har inte någon åsikt alls egentligen om linjeavel, är inte tillräckligt insatt i det känner jag.

Kan tänka mig att det är vanligare bland smådjursavel att para så närbesläktade djur med varandra (även om det inte är vanligt förekommande i det stora hela). Av den enkla anledningen att smådjur är billigare i drift och lättare att hantera om de t.ex skulle vara aggressiva av sig. Lättare att avliva själv för den delen också… Inget som jag egentligen tycker är ok (att experimentera runt och sedan avliva hela kullar för att man fått det bekfräftat att en viss defekt finns i släkten).

En häst som är aggressiv eller har någon form av fysisk defekt blir det ju otroligt mycket mer jobb med än med en gerbil. Och så får ju smådjur många fler ungar under kortare tid. Mitt intryck är att linjeavel är vanligast bland kaninavel när det kommer till smådjur, vet ingen gerbiluppfödare som använder sig av linjeavel i alla fall.

vill ha en kull men ska absolut läsa på och så före. Och harinte haft dessa så länge så det är inget jag ska göra nästa vecka, men man kan ju alltid börja förundersöka =)

#11 Ja det är sant, låter som en bra inställning. 😃 Kan dock rekommendera att köpa gerbiler från uppfödare då för att ha bra koll på stammen så du vet att dina avelsdjur kommer från friska och trevliga linjer ^^.

Ja, hörde samma snack när jag tänkte på avel med råttorna. Så jag får väl fixa det om det bli seriöst, haha :)

#11
Haha, det där låter onekligen precis som jag när jag fick mina första gerbiler!
Började planera en uppfödning från dag ett och 1½ år senare fick jag mina två första kullar. Har kört på sedan dess. ^^

Håller med förgående talande angående uppfödargerbiler!

Åh, jag hoppas att jag får tag i ett par riktigt fina gerbiler till avel sedan ^_^ Tror inte hon jag fick gerbilerna av köpt från en uppfödare då hon trodde hon fått två killar, men det var en av vardera kön (därav sex gerbiler) x)

#14 Man blir lätt sugen när man väl införskaffat några småsvansar. 😍 Jag började också fundera på det och dagdrömde en del om hur jag skulle gå till väga. Men nu har jag 6 honor (3 par i 3 burar) och känner att jag nog helst bara vill ha gerbiler till sällskap. Har inte riktigt tid eller lust med allt arbete + att jag nog hellre vill ha få individer som jag kan mysa extra med. Egentligen känner jag att 1-2 burar är lagom för mig, det är sån jag är som person helt enkelt. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tänker på det då och då😇

#15 Även uppfödare kan ibland ta fel på könen på bebisar men ja det är mer troligt att de inte är från uppfödare. 🙂 Antar att mamman och pappan är syskon också?