Jag var van vid en stor lurvig hund i huset, så när jag flyttade hemifrån kändes det ensamt. Jag började leta efter en passande gnagare och tänkte på mus eller hamster. Men i djuraffären tipsade de mig och gerbiler då de är delvis dagdjur och luktar mindre än de andra gnagarna. Vilket passar perfekt i en liten etta då jag oroade mig för lukter hos de andra djuren. Så då blev det gerbiler, men som tur var hittade jag det här foumet innan jag köpte gjuren vilket gjorde att jag valde att köpa gerbiler av Golden States uppfödning istället för djuraffärens=)

Minns faktiskt inte hur det kom sig att jag skaffade just gerbiler första gången jag hade gerbiler (för 13 år sen ca.) Men när jag skaffade denna gången (för 2½ år sen) var det för de är söta, trevliga, mysiga, roliga att titta på, lättskötta, snälla…. O för att jag hittade en omplaceringshane som jag bara föll pladask för… Så tog honom o köpte två små kompisar till honom.

Jag och min sambo ville skaffa nåt djur ihop. Vi hade siktat in oss på möss först och åkte ner till djuraffären för att kolla lite. (detta va för 3½ år sen och jag va inte alls lika insatt i att köpa djur ifrån djuraffär som jag är idag) 
Men så såg vi nåt väldigt roligt & sött djur i akvariena - gerbiler!
Så vi pratade lite med en i personalen & fick reda lite om dom, och oj så det blev! Pinky & Bianca flyttade hem till oss
Vi visste som sagt inte ett skvatt om dessa djur och utan bättre vetande tog vi personalen på orden vad det gällde deras kunskaper. Ja, så blev det ju då oxå en för liten gallerbur till dom..
Inte den bästa starten kanske..men allt blev bra i slutändan trots allt =)

Jag ville ha en hamster, och efter mycket tjat åkte vi till djuraffären för att kolla på priser m.m. Såg då tre stycken gerbiler i en liten bur, och blev kär på direkten. :) Åkte hem, läste mer om gerbiler och köpte ett tag senare Ratman. Den 25 juni detta året köpte jag också två små kompisar till honom, Frodo och Sam. :D

Oj, jag har faktiskt ingen aning. Tror det var min syster som nappade först, så då fick vi tre systrar en gerbil var. Jag blev väl lite biten då, och saknade umgänget när de första försvann. Så något år senare skaffade jag två nya.
Nu har jag tyvärr inga kvar, suget efter ett par nya finns inte riktigt där heller. Men man vet ju aldrig… =)

Jag letade djur för jag hade flyttat hemifrån, märkte att det blev svårare än jag trodde att vara utan djur. Utan min pojkvän som är här ofta hade dte gått värre nöd på mig, för så fort jag var ensam så hade jag tråkigt. Det hade jag inte på landet, då jag fixade i ladugården eller kelade med katterna. Så först ville jag ha katt, men eftersom jag vet att jag kommer flytta mycket i min unga ålder så passade inte det. Sen tyckte jag min lägenhet var för liten.

Då hittade jag artiklar om gerbiler på zoonen, verkade så bra då dem inte luktar äckligt och dem kunde vara flera stycken (som inte hamstrar kan, som jag haft tidigare), och flera hanar, det var lite ovanligt. Sen så verkade det vara trevliga djur då dem var nyfikna av sig.

Så då blev det att leta uppfödare, och jag ville ha en gerbil med lite svart i sig, tingade en black med vit i sig, kmr inte på vad den färgen heter nu, och en spotted augoti. Men den svart-vita dog tyvärr, Tubsocka hette han, så då efter det tråkiga blev det en ny, Olympus och jag fick hem dem två (syskon) och deras far! Dem är jätte trevliga djur och så roliga! Ibland är dem på dåligt humör och då vill dem inte kela, men Zoom var på riktigt bra humör och hoppade upp i handen flera ggr idag!

 Att skaffa gerbiler var ett bra val! Väldigt bra om man bor i en liten lägenhet, jag ska iof flytta till landet igen till min moster (blir nog roligare) Men dem kan man ha vart man än bor!

Zoom

Jag hade läst om gerbiler i gamla "Pets" och sen kollat på internet, jag var helt fast redan då trots jag aldrig sett några i verkliga livet :P Det som var bra var att dom kunde kanske vara allergivänliga, och pappa är ju allergisk…

Sen åkte jag, mamma och min syster till en av mammas jobbarbekanta som hade gerbiler. Utan det besöket hade jag aldrig kunnat övertala mamma, men efter detta blev även mamma helt såld på gerbiler så vi åkte och köpte (på djuraffär… men det finns inte mkt uppfödare här uppe).

Varför gerbiler: *Dom är så himla söta och goa att titta på! *Dom är helt enkelt bedårande tillsammans, och att dom ska vara två är en fördel tkr jag * Dom är lätta att sköta *Dom är allergivänliga *Dom är snälla, bits nästan aldrig och är lätta att få tama *Lätta och roliga att aktivera , i och utanför buren

jo det var så att mina kusiner var här  den yngsata av dom ( jesper) satt vid datorn inne på blocket.se och då sa han kom och titta vilka söta pappa kom in i rummet då sa jag kolla pappa vilka söta det kostar si och så för alt det och det då sa han ja men ring och säng att vi köper dom då jag ba vaaaa jag fattade inget men ….. så det kan gå jag fick zack och turbo till mina små gullisar så gick det till

En höstdag för 5 år sedan läste jag i tidningen att någon hade släppt ut en massa gerbiler (mellan 50-70 st) i skogen ett par km från oss. Jag visste absolut ingenting om gerbiler, men  eftersom jag är både blödig och en obotlig djurvän tog jag med mig en skokartong och gick på räddningsuppdrag.

Jag hittade ganska snabbt en agoutifärgad hane som stod på baktassarna och spejade. Efter ett par minuter hittade jag en svart hane som låg nedbäddad under några löv alldeles bredvid. Jag stoppade honom också i kartongen och började sedan leta efter fler, men såg bara en som flydde in i ett stenröse och var omöjlig att få tag i.

Väl hemma fick de tillfälligt husrum i en gammal kattbur medan vi åkte och köpte en riktig bur, mat, sand etc. Buren gjordes i ordning och så fick de flytta in. Då upptäckte vi hur dålig den svarta hanen var - mager, tänderna var för långa så han hade svårt att äta samt att svansen var bruten på flera ställen och såg ut som en metkrok i formen. Det var också sårig och infekterad. När han skulle äta satt han och svajade med slutna ögon i matskålen.

Det var bara att åka till veterinären som klippte tänder och ordinerade antibiotika, och se! efter bara ett par dagar var han mycket piggare. Etfer ytterligare några dagar ramlade den brutna svansen av och då blev han ännu gladare - skönt att bli av med den när den nu bara gjorde ont…

Nu i efterhand inser jag ju vilken tur jag hade att de inte hade ihjäl varandra redan i skokartongen på väg hem från skogen… Men troligtvis var de burkompisar redan innan eftersom de höll sig i närheten av varandra när de var fria. 

Så började det för oss. Tyvärr lever inte de här två första längre, men vi har fortfarande gerbiler…

#9 Oj, vilken historia!!

#9 Det kallar jag verkligen för en gripande historia!

Ja, det är väl inte det vanligaste sätttet att bli med gerbil på… Men man känner sig ganska nöjd med att ha kunnat rädda åtminstone två. Vi gick dit flera gånger men hittade inga fler. Senare hörde vi talas om att det var en uppfödare som hade blivit allergisk och tog den enkla vägen ut ur det hela. Men vår djuraffär sålde väldigt många burar efter det, men inga gerbiler så det var fler som gick dit och hämtade…

#12 Det var ju skönt att få höra, att antagligen fler blev räddade ifrån skogen…

Jätteroligt att läsa tycker jag!! :D Fler?

Barnen har tjatat om djur i många år och pappa i familjen har blåvägrat hela tiden. Men så har jag försökt bearbeta lite i det tysta, "bra om barnen har ett djur att pyssla med" "barnen lär sig ta hand om nån som behöver dem" osv. Så nu för några veckor sen så var vi i djuraffären och såg gerbiler och läste om dem på en lapp på buren. Tyckte att de lät trevliga och så på kvällen när barnen lagt sig började jag beskriva för maken som överraskande nog sa "OK"!

Började googla och hittade hit till Orions sida och sedan denna sida. Och i morgon ska vi hämta hem Dixie, Marshmallow, Popcorn, Penny och Candy till överlyckliga och längtande barn!

Bif. bild som vi fått av Emmajo (som vi köper av)

Själv halkade jag in på gerbiler på ett bananskal nästan *ler*

Skulle föda upp guldhamster, vilket jag fortfarande gör, men så blev jag väldigt god vän med en gerbiluppfödare och genom henne lärde jag mig snart nog hur skojjiga gerbiler är.

Efter mycket velande hit och dit så bestämde vi oss för att ta 2 killar som vi kunde ställa ut och bara ha som sällskap. Så i mars i år så fick vi våra "grabbar" Chaplin o Bandit. Chaplin är DEH och Bandit agouti pied dutch.

Hur det sedan gick till vet jag inte riktigt *ASG* men rätt vad det var så hade jag tingat en hona och en hane!!!! för att börja avla även på gerbiler!! Orsaken är nog att samma goda vän som här ovan, lade ut en bild på en hona, Kitty, som bara var såååå söt, burmese, så henne MÅSTE jag bara ha. Dottern ville ju ha en svart gerbil så då blev det Kitty o Micro. Micro är just svart. Dessa båda fick jag hem förra helgen så det lär ju dröja ett tag innan det blir bebbar där.