Ibland är det omöjligt att luska reda på vad som kan ha hänt. Men dom är precis som vi människor, vissa är vänner år ut och år in, så en dag händer nåt och man blir osams. Det kan vara ett beteende någon av dem har tröttnat på, en främmande doft i buren, någon som har spårat ur vid brunst - vad som helst.

Hade två hanar tidigare som helt plötsligt började bråka efter 2-3 år, slutade med att ena killen bröt bakbenet & svansen hans hängde på en skör tråd (nästan avbiten) :( man kan ju tyvärr inte vaka över dem 24/7… Men man blir bara så paff, tur att jag upptäckte det samma dag iallafall så att grabben fick somna in samma kväll. Finns inte mycket man kan göra, tacka gudarna att det inte gick så långt som för mina.. Sära på honorna, kan vara en fundering att skaffa en bur delad med galler så att dem fortfarande kan komunisera med varandra.

Nej precis Tassy, jag antog att det kunde vara svårt att luska reda på.

Man får använda lite uteslutningsmetoden…

Ingen främmande doft i buren.

Möjligtvis ett störande beteende hos den ena systern eller en brunst som spårat ur som du skriver.

Paaatypalm: Ja, självklart är som särade på - det gjorde jag så fort jag fick i sär dom och hade kontrollerat hur pass det stod till med dom.

Jag kommer för deras eget bästa inte sätta ihop dom tillsammans igen utan dom får varsin ny liten kompis i stället.

(vet av erfarenhet att när det har uppstått blodigt slagsmål så är det väldigt svårt att få dom två att samsas igen)