Gång med bohåla
Jag dränker inte mina gerbiler i spån som dom sen får gräva gångar i utan istället så har jag plant med spån på burbotten och en gång kopplad till en bohåla. Detta kallar jag gång-bohålemetoden.
Christoph Wiedenmayer, en Schweizisk psykolog, studerade för sin avhandling orsaken till stereotypt grävande hos gerbil (Christoph Wiedenmayer, 1996, The Ontogeny of stereotypies in gerbils.)
Han ställde sig frågan - vad är motivet, målet med gerbilens grävande? I naturen så gräver gerbilen hålor som består av olika kammare sammankopplade av tunnlar, så han gissade att bohålan var målet.
I naturen växer gerbilerna upp i en håla som grävts av deras föräldrar. CW fann att när gerbilerna har en håla så använder dom den och gräver inte så mkt. Det finns helt enkelt ingen anledning att gräva en håla när det redan finns en
Detta är vad gång med bohåla metoden bygger på, nämligen att gerbilerna ska ha en permanent gång med bohåla i sin bur istället för att ständigt gräva nya gångar.
Tunneln till bohålan är en viktig ingrediens till det hela, CW visade att om man enbart ger gerbilerna ett hus så kommer deras stereotypa grävbeteendet fortsätta. Men med en tunnel kopplat till bohålan så upphör det stereotypa grävandet då gerbilerna fått det dom grävde efter nämligen en trygg retreat plats som påminner om gerbilens naturliga habitat.
Kan tilläggas att gerbiler i naturen ofta övertar tomma hålor, både såna som deras artfränder gjort och såna som andra smågnagare gjort, för att slippa lägga energi och tid på att gräva nya hålor.
Detta fick mig att börja använda gång med bohålemetoden och jag är mkt nöjd och mina gerbiler gräver så gott som ingenting. Att slippa dränka gerbilerna i spån minskar också risken för luftvägsinfektioner och bebisar som kommer bort och/eller kvävs i spån. Dessutom är det lättare att se gerbilerna.
Sammanfattningarna till CWs artiklar finns på nätet men själva avhandlingarna är copyright skyddade och för att få läsa dom måste man gå till ett universitet eller bibliotek.
"Bohålan" är alltså ett hus, t.ex. en liten låda, och "gången" är ett rör i exempelvis plast. Enda ingången till "bohålan" ska vara via "gången" och i övrigt ska "bohålan" inte ha andra öppningar så att det är mörkt därinne.
#1 Antar att bohålan och tunneln är gjorda av papp eller trä eller metall eller något.
Men det vore kul att se bild också!
#0 Det låter väldigt intressant, skulle vara kul att läsa avhandlingarna själv. Vet du om de bara finns på större bibliotek/universitet eller om man kan hitta dem även i mindre sådana?
Om det nu är så att gerbilerna är nöjda om de slipper gräva gångar till en bohåla och om de inte uppvisar stereotypa beteenden så låter det ju jättebra. Det är då bara en grej som gör att jag ändå vill ha kvar spån och det är för att det är så bra aktivering. Mina tjejer har en väldans massa energi (eller i alla fall 4 av dem, de andra två sover mer om dagarna nu även om det är fullt ös när de väl är vakna) och de behöver få utlopp för den. Då är det väldigt bra att de har en massa spån som de kan gräva i, det känns som att det hade varit svårt att tillgodose deras aktiveringsbehov om de inte grävde. Men det är ju mina tjejer det, har man lugnare gerbiler så kan det ju funka i så fall. 
Men du menar alltså att om jag skulle använda den här metoden i en gerbilbur där det finns minst en gerbil som gräver hysteriskt i hörn så skulle den sluta med det beteendet? Måste erkänna att jag blir lite sugen på att testa bara för att se med egna ögon om det verkligen kan stämma. Hur lång tid kan det tänkas ta tills det ger effekt? Vill samtidigt inte pröva något i flera veckor som kanske inte funkar medan gerbilerna i buren mått dåligt för att de inte kunnat gräva.
Du får för övrigt förlåta om jag låter kritisk, antagligen kommer det att komma kritiska kommentarer också från andra, men det låter så osannolikt för mig eftersom att jag är så inställd på att gerbiler SKA ha en massa spån för att må bra. Jag är dock öppen för att det kan stämma som den här CW menar på men jag behöver nog något "bevis" för att verkligen tro på det. Eller åtminstone läsa hans avhandlingar. Frågan är om man inte skulle testa själv bara för att se vad som händer.
Om gerbilerna växer upp med tunnel och bohåla så kommer de inte visa upp något stereotypt grävande. Men om de får tunnel och bohåla i vuxen ålder så kommer det stereotypa grävandet bara att mildras, inte försvinna.
På den här sidan finns en bild på ett bra exempel:
http://www.forschung3r.ch/de/publications/bu16.html
Ska på möte med julfika nu
Plastsaker i gerbilburen är absolut inte att rekommendera. Använd rör av kartong etc.
#8 Fast det spelar ju ingen roll om poängen är att gerbilerna inte börjar gräva frenetiskt i hörn. Det är ju något som även sällskapsgerbiler skulle dra nytta av. 
Men visst borde det gå att kombinera mycket strö med en sådan bohåla och tunnel? Om det som är avgörande är själva hålan och tunneln dit så borde man ju ändå kunna ha mycket spån.
Tyckte det här var lite intressant:
"The effect of cage size as a factor causing the development of stereotypies was investigated. To separate the process of acquisition of stereotypies from the performance of already established stereotypies, the ontogeny of stereotyped digging in Mongolian gerbils (Meriones unguiculatus) in two different cage sizes was recorded. Thirteen, gerbils from three litters were reared in standard laboratory cages (34×56×19 cm), and 13 gerbils from three litters were reared in cages which were four times larger (68 × 112 × 19 cm). The development of normal digging and stereotyped digging between the ages of 17 and 37 days in the two cage types were compared. Normal digging and the ontogeny of stereotyped digging were not affected by cage size. Spatial confinement by itself seems not to be a factor causing the development of stereotypies in young gerbils. The development of stereotyped digging in standard laboratory cages may indicate a lack of adequate stimuli that would control digging in the burrowing context."
http://www.journals.elsevierhealth.com/periodicals/applan/article/0168-1591%2895%2900652-4/abstract
Studier har alltså visat att burstorlek i sig inte ger gerbiler stereotypa beteenden (eller gör så att de inte får det). Även om det så klart inte är roligt för dem att bo trångt.
Och även detta ang varför vissa gerbiler börjar gnaga på galler (från länken i #6):
"Initially we hypothesised that bar-chewing in gerbils was either a replacement activity caused by the lack of appropriate chewable nesting material or a reinforced bar-manipulation caused by the close proximity of their food pellets to the bars of the cage-lid in the food hopper. Experiments showed, however, that neither of these factors had an influence on the development of bar-chewing.
Upon closer observation, we found that bar-chewing significantly increased after juvenile gerbils were separated from their families and housed in a separate cage with fresh bedding material (“Transfer” in Fig.2; WAIBLINGER & KÖNIG 1999). We therefore tested the influence of both the process of separation and the transfer to a fresh cage on the development of stereotypic bar-chewing. Juvenile gerbils significantly increased bar-chewing if separated from their family before the next litter (“younger siblings” in Fig. 2) was born.
Bar-chewing might therefore reflect the juvenile animals’ motivation to return to their families, as long as there are no younger siblings present. By separating family and juveniles only after the birth of a younger litter in the family, the development of stereotypic bar-chewing can thus be reduced (“Separation” in Fig.2). The time interval between litters averages 35 days in gerbils, therefore we suggest not separating parents from their juveniles before the age of 5 weeks."
Studier visar alltså att gerbiler gnager betydligt mycket mer på galler om de flyttar ifrån sina familjer innan nästa kull föds. Det bästa ska alltså vara om ungarna från en kull få vara kvar hos sin mamma och pappa tills mamman får sin nästa kull.
Dock blir ju det lite problematiskt eftersom att man inte bara kan få kull efter kull efter kull. Är dock inte säker på om det just är nästa kull födelse i sig som är det vitkiga eller om det är så att ungarna behöver vara kvar ett visst antal veckor?
(Förlåt nu för att det blev lite OT, tyckte bara att det var intressant när vi ändå pratar om stereotypa beteenden, kan ta bort de här två inläggen om du hellre vill att vi gör en ny tråd ang. stereotypa beteenden, Lemongrass)
Tunneln i plast ska förstås ligga så gerbilerna inte kommer åt den, antingen utanför buren eller i buren fast väl skyddad av en avdelningssektion. Eller så är det hårdplast som gerbilerna inte kan gnaga på. Annars så kan ju förstås rören vara av annat material. Hann inte riktigt skriva detta och jag ville dessutom ge en simplistic förklaring.
Vi har haft turen att få tag på terracottarör från en bekant och det kan de inte gnaga en millimeter på. Ett bra material för bohålan är ihoplimmade kakelplattor.
#9 Ja det funkar och då kan gerbilerna välja om dom vill bygga till några extrakammare som komplement till en permanent och säkrad bohåla som dom slipper få uppriven varje gång det är burrengöring.
Hmm tänkte på en grej, det finns ju uppfödare som inte använder sig av den här metoden och ändå får gerbiler som inte börjar gräva i hörn. Vad kan det bero på?
http://www.zoonen.com/artikel.asp?oid=1436251 Här är en liten studie av en uppfödare som är väldigt intressant. Eftersom att det ändå är en liten studie så är det ju inte säkert att det faktiskt är så här men det är ändå intressant att läsa om hennes resultat.
Hon testade 5 olika miljöer för gerbilkullar att växa upp i och hennes resultat blev så här (rankade efter bäst resultat):
• Att ungarna fick födas i konstgjorda gångar på toa-lätt.
• Att ungarna fick födas i gångar grävda av föräldrarna.
• Att ungarna fick födas i konstgjorda gångar på spån.
• Att ungarna fick födas öppet i ett tunt lager toa-lätt.
• Att ungarna fick födas öppet i ett tunt lager spån.
Så enligt den här studien är det bästa för ungarna att växa upp i konstgjorda gångar på toa-lätt. Den enda skillnaden på att ungarna fick vara i konstgjorda gångar och riktiga gångar var att risken för luftvägsproblem blev mycket större när de växte upp i gångar grävda i spån av föräldrarna. Men inga av ungarna i vare sig de konstgjorda eller riktiga gångarna fick stereotypa beteenden.
Att andra uppfödare ändå får ungar som inte börjar gräva hysteriskt i hörn kan ju bero på att de ändå får växa upp i gångar grävda av sina föräldrar. Det viktigaste verkar vara att det finns en riktig bohåla över huvud taget.
#4 Vetenskapliga artiklar och avhandlingar går att få tag på från universitets- och högskolebibliotek. Det finns massor att läsa om gerbiler där då dom är vanliga som försöksdjur.
13 Alla individer behöver ju inte uttrycka ett lika kraftigt stereotypt beteende. Det behövs ett större urval och strikta metoder för att kunna dra bra slutsatser.
Den artikel du hänvisar till går inte att dra några slutsatser ifrån då den har uppenbara brister i metod och upplägg.
Jag är i alla fall inte övertygad om att man måste ha en konstgjord bohåla och gång för att gerbilerna inte ska börja gräva i hörn. Jag har ju själv gerbiler som inte växt upp på det sättet och ändå inte gräver i hörn.
Så det viktigaste verkar ju vara att gerbilerna får växa upp i gångar/hålor över huvud taget.
Tycker det här var en väldigt intressant diskussion. Dock har jag själv inget att tillföra i skrivandets stund. Men slänger en tass här för att följa ifall något mer intressant dyket upp i ämnet.
Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning
#17 Tack för ditt intresse!
Vill tillägga att vi haft 9 kullar med sammanlagt 45 ungar och endast 3 dödsfall varav ingen var lunginfektioner och jag tror att detta låga dödsantall till stor del beror på att vi inte hällt spån på dom.

Och ja dom har varit stabila i temperamentet och väldigt grävbefriade, aktiviteten dom ägnat sig åt när dom väl lämnat det trygga boet vid 5-6 veckors ålder har varit foraging, precis som dom övriga vuxna djuren här och även deras vilda släktingar . 

#18 jajag häller inte heller över massa spån på mina kullar. De får leva på någorlunda grunt underlag. Istället erbjuder jag massa "hålor" åt mamman att ha sina ungar i. De stora spånmängderna utsätter jag inte ungarna för innan de är som tidigast vid 5-6 veckors ålder och än så länge har det fungerat bra. Dock är jag just nu endast på min tredje kull i min hyffsat nystartade uppfödning. Men har aldrig hittills haft varken sjuka eller döda gerbilungar och jag hoppas på att det fortsätter åt detta hållet :). Och de som har hunnit bli vuxna redan de har inte visat att de skadats av att ha levt utan decimeter tjocka lager med spån deras första 5-6 veckor i livet. Mina vuxna djur däremot erbjuds dock alltid tjock lager med spån.
Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning
Jo alla gör ju som dom vill, vilket jag skrev lite om i #12 så kan man till och med kombinera metoderna. Vad gerbilerna gillar bäst får man fråga dom om.
Ville bara informera om att det finns alternativ till spånmetoden som alla unisont förespråkar på denna sida. Så just därför, och att vi själva är mkt nöjda med gång-tunnelmetoden, så tyckte jag att det kunde vara av intresse att ta upp.
Sen hade jag inte tänkt ta upp det utan halkade liksom in i det i en annan tråd som handlade om spån och gångar…
Jag tycker också det är kul med en öppen debatt där folk inte har förutfattade meningar och ärliga intentioner och ibland krävs det lång erfarenhet och samlad expertis för att komma fram till något substantiellt. Som någon skrev i en tidigare tråd så har folk lätt förutfattade meningar om något som dom inte ens har vare sig erfarenhet eller kunskap om. 
Stycket ovan är inte tänkt som någon aversion på något sätt utan bara som en reflektion av en känsla som jag har på detta forum. När man skriver så är det svårt att få fram saker på ett bra sätt, det skulle vara så mycket lättare att prata runt ett fikabord, vilket ni nog också säkert upplevt när ni varit på forum .
#20 förstår vad du menar. På forum kan det vara svårt att få fram saker utan att en del tar det på fel sätt eller blir jätte kritiska till saker utan att ha efen kunskap im det. Jag personligen tycker det är jätte bra att du tex skriver om din metod och delar med dig av dina erfarenheter. Då detta kan öppna upp fler alternativ för folk och deras hållning av gerbiler ifall de också vill prova sig fram med nya metoder för att komma fram till vad som gör deras gerbiler lyckligare. :) Jag själv är väldigt nyfiken på att bara prova på din metod för att se om jag märker skillnad på mina gerbilers mående och se om det kanske skulle va någon av mina individer som skulle föredra att bo så istället för så som de bor nu. För ärligt kan jag säga att de flesta av mina gerbiler använder faktiskt inte spånet här hemma så som det är tänkt utan de använder hellre husen de får än att gräva egna hålor. Men ja, de får ändå ha kvar sitt spån ifall de ändrar sig :P Men sedan har jag även individer som gräver tunnlar mycket flitigt och sover i dessa istället för husen de har. Så alla verkar ha individuell smak på hur de trivs att bo här hemma, hehe :) Vore jätte roligt om du kunde lägga upp bilder på dina egna bohålor så man kan få se hur du gjort :)
Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning
#20 Ja det är jättekul att du tar upp det här alternativet, speciellt om det finns vetenskapliga belägg för det. Jag ska se om jag kan ordna så att jag kan läsa avhandlingarna själv och sedan få en klarare åsikt om det här (jag är fortfarande inte helt övertygad om att det måste vara just konstgjorda gångar/bohålor för att gerbilerna inte ska börja gräva frenetiskt i hörn hehe).
Men jag ska absolut testa hos ett par av mina gerbiler, dock i kombinerad form med mycket spån. Mina tjejer har som sagt mycket energi och det känns som att de skulle få mycket överskottsenergi om de inte fick gräva gångar men så behöver det naturligtvis inte vara. Jag vill bara inte ta den risken innan jag märker att det funkar. Men om de får en konstgjord, permanent bohåla med gång och sen själva väljer att sluta gräva helt och hållet, ja då finns det ju ingen anledning att ha fullt med spån.
Även om jag avskyr när det blir pajkastning och folk vägrar ta in ny information så är det samtidigt bra om man är kritisk mot ny information. Så länge det inte blir en otrevlig ton eller att man redan gått in i diskussionen med inställningen att man inte ska ta åt sig något nytt. Så det är därför jag helst vill läsa avhandlingarna själv för att verkligen läsa orden med egna ögon så att säga. Inte för att jag tror att du sitter här och ljuger eller har tolkat fruktansvärt fel, men det känns alltid bättre om man kan få någon bekräftelse på sådant som andra påstår. Och en forskningsrapport är väl ypperligt bra då. 
Så vi får se om jag får något resultat här, även om gerbilerna som gräver i hörn är vuxna nu.
Achangra, du kör ju inte på den här metoden (de flesta gör ju inte det), vad har du för erfarenhet av hörngrävande hos dina ungar?
Lemongrass, om du har några bilder så får du gärna slänga upp dem någon dag när du har tid.
#22 på de ungar som har fått stanna kvar hos mig och blivit vuxna så ser jag inte speciellt mycket hörngrävande faktiskt… visst händer det dock att de ibland ställer sig i ett hörn och kraffsar en stund. Men inte alls så så att jag skulle se det som ett problem då det händer såpass sällan och inte frenetiskt dygnet runt :P
Men ja det händer, men som sagt inte så att det ses som ett problem. Men känns väl som att de flesta gerbiler hamnar i ett hörn och kraffsar ibland? eller hur är det med andras gerbiler? Jag har ju liksom bara mina egna gerbiler plus gerbiler jag haft förr att jämnföra med så jag kanske är hemmablind?
Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning
Det är samma med mina uppfödargerbiler, de kan gräva några sekunder någon gång men det är ju inte som grossisttjejerna som kan stå i flera minuter varje dag. Så jag upplever inte heller att mina uppfödargerbiler har problem eller stereotypa beteenden.
#22 Nej, det behöver inte vara just konstgjorda gångar/bohåler. Det är ett fungerande alternativ till naturliga gångar/bohålor. Dom gerbiler som växer upp med ordentliga naturliga gångar/bohålor kommer inte heller uppvisa stereotypt grävande om dom får fortsätta ha sådana.
Jättebra att du vill leta upp artiklarna själv och läsa dom.
Som du säger ska man alltid ifrågasätta och själv gärna undersöka källorna. Det var därför jag la upp informationen, i hopp om att fler ska försöka söka mer avancerad information. Ökad kunskap om gerbiler, som allt annat, är en gruppuppgift och ju fler ögon desto klarare syn. Kunskap och insamling av erfarenheter är tyvärr något som många smådjursföreningar inte har haft högt upp på agendan om man säger så.
Vad gäller bilder så är jag tyvärr ingen fotoperson, har faktiskt inte ens någon digitalkamera. Får se om det blir något kamerafynd på mellandagsreorna.
#25 Jaha då är jag med på banan, det var jag som missuppfattade då ^^. Då är det "kontroversiella" med den här teorin att forskning ska ha visat stt gerbiler självmant slutar gräva, även om de har möjlighet, om de växer upp i och alltid har en bohåla och gång som ska se ut på ett visst sätt i sin bur. Det vore kul om fler uppfödare testade det här för att kunna dela med sig av sina erfarenheter. Jag skulle dock personligen vara rädd för att ungarna skulle få beteendestörningar om de inte fick massa strö att gräva i när de vuxit till sig lite (eftersom att det är en så främmande tanke för mig att ha lite spån), men man kan ju gardera sig genom att både ha den speciella bohålan+gången och mycket spån. Så märker man efter hand hur det funkar :)
Mina kullar som har vuxit upp i kontgjorda "bon" byggda av spån och hö av föräldrarna har inga som helst stereotypa beteenden hos mig.
Dom ungarna som bort kvar hosmig varken gräver i hörn frenetiskt eller har ett gnagberoende.
Så det tycker jag är bästa alternativet.
(just blandningen av hö och spån eftersom det inte blir lika tätt som med enbart spån och jag upplever att risken för luftvägsinfektioner minskar med denna blandningen i boet också).
Kan också skriva att ingen av mina gerbiler har valt att ha sina ungar i huset utan dom bygger ett eget bo - oftast i hörnet på buren.
Jag ska endån städa gerbilernas burar idag, och då så tänkte jag testa det här. Och sen så ska jag se vilka av djuren (om de nu gör det) som försöker gräva, för jag har både gerbiler från djuaffär och från uppfödare. Så det blir ett litet experiment. Men då måste jag göra många gångar med bohålor, för de gnager upp sina hus på 3 dagar.. :/

Intressant läsning. Förstår jag rätt att ditt huvudsakliga syfte med att minska på spån, är för att minimera risken för luftvägsinfektioner hos gerbilerna? Nu bollar jag bara tankar. Jag är en energiskt lagd person och har ett stort behov av att göra saker, gärna saker med ett syfte. Om jag hade tvingats till sysslolöshet skulle jag förmodligen utveckla depression. Som djur på zoo, som går runt runt i ett försök att mota tristess. Kan det finnas en risk att gerbiler som bor för tillrättalagt, blir passiva och deprimerade? Skulle vara roligt att få se ytterligare bildexempel. Det du gav i länken gav mig lite ågren. Tyckte det såg väldigt litet och trist ut.
Jessica du ville ju att jag skulle svara men jag har inte så mycket att tillägga. Jag har läst om CWs studier förut och teorin och hans experiment är intressanta även om jag inte testat det själv under liknande former. Hans teorier bygger främst på att påvisa vikten av tunnel och bohåla hos ett tunnellevande djur och inte att man automatiskt kan ta bort ett tjockare lager bottenmaterial bara för det. Framförallt bygger hans studier på ungar som fick växa upp under sådana förhållanden och inte längre uppvisade steretypiskt grävande(för det fanns redan en bra bohåla = ingen anledning att leta efter en ny eller gräva en). Alltså inte att vuxna gerbiler helt plötsligt skulle sluta gräva i hörn bara för de fick en tunnel med bohåla kopplat till buren för det stämmer inte, beteendet blir ändå en stereotypi. Så jag tyckte TS kom fram till en lite knasig slutsats av det hela bara. Men jo det är kul att läsa att fler vill prata om lite mer ingående forskning på gerbiler. #11 generellt sett brukar man rekommendera att kull 1 får stanna kvar hos föräldrarna helst upp till 10 veckors ålder så får de en bättre start i livet, hinner lära sig mer socialt flockbeteende och ta hand om småsyskonen. Får de växa upp på det viset så sägs det att risken för steretypier minskar ordentligt. Det kan jag hålla med om men jag har själv oftast inte möjlighet att behålla ungarna så länge men det är ju en annan fråga.
MvH Tsunamis
#31 Tack för att du tog dig tid att skriva några rader här, tänkte att det kunde vara kul med någon mer som varit med i svängarna länge så att säga haha :) Huruvida TS har tolkat forskningen annorlunda eller ej vet jag inget om men hon har skrivit i något inlägg att det inte funkar på det sättet heller så ni är nog överens. Det hon sagt är att en bohåla+gång kan minska grävandet i hörn men att det inte heller är säkert , att det som verkligen ger resultat är att låta ungarna växa upp i sådana här hålor. Minskar även risken för stereotypa beteenden även om man har handparat och låter honorna i kullen gå kvar med mamman och hennes kmra,t i 10 veckor?
#31 Vilken slutsats kom jag fram till? och varför skriver du över huvudet på mig.
Kan du inte svara i hur ofta vet.besöks tråden?
#32 hihi jo jag är seg i att hitta alla nya roliga trådar när de dyker upp så du ska ha tack som visade mig denna ;) ämnet är helt klart intressant och det finns många delar av gerbilerna beteende som det borde drivas mer 'tester' och forskning på tycker jag. Just den här forskningen är intressant ut labbsynpunkt där djuren(tyvärr) hålls i små burar där man gör det man kan för att få dem må bättre. Kostnadsmässigt så är ju det här en väldigt liten utgift för förbättrad livskvalité oavsett hur väl teorin stämmer överens med praktiken. #33 Jag pratade inte över huvudet på dig. Andra paragrafen av mitt inlägg var riktat mot dig, men jo det hade väl varit tydligare med att slänga in ett #0 där. Jag tycker att din slutsats var märklig att du inte vill dränka dina gerbiler med spån pga hans forskning när slutsatsen inte var att vuxna djur blir av med sina steretypier om de får tillgång till tunnel med bohåla utan att ungarna blir det. Så ja har du ett avelspar med ungar och kommer fram med denna tråden så förstår jag vart du vill komma, men jag antog att du hade vuxna djur eller för all del ungdjur som du köpt och introducerat till en sån miljö. Jag svarar på det jag har tid till och där jag känner att jag kan hjälpa till. Har du en fråga du vill att jag ska svara på så kan du ju PMa mig eller maila för jag har inte möjlighet att följa alla trådar.
MvH Tsunamis

#35 Precis så är min slutsats av det jag kunnat läsa om det. Och jag förstår ärligt inte varför vi skulle tillämpa det i hemmiljö med sällskapsgerbiler. #0 jag frågade dig om det var av hälsoskäl som du väljer att ge den här boendemiljön till dina gerbiler. Är det det eller finns där även fler skäl?
Se #18. 
Det Lemongrass säger är alltså att om gerbiler får FÖDAS och VÄXA UPP i en bohåla + gång så kommer de inte gräva i hörn men att man så klart kan PRÖVA att göra något liknande för sina vuxna gerbiler för att det KANSKE kan LINDRA beteenden NÅGOT.
Bohålan och gången måste INTE VARA KONSTGJORD men eftersom att det är svårt att gräva gångar i strö som inte dammar så kan det vara ett hälsosamt alternativ för att minska risken att ungarna får luftvägsproblem.
Man kan om man vill KOMBINERA BOHÅLA + GÅNG MED MYCKET SPÅN så att gerbilerna SJÄLVA FÅR VÄLJA.
Anledningen till att Lemongrass inte har massor av spån till sina gerbiler är för att de SJÄLVA SLUTAT GRÄVA GÅNGAR om de växt upp med en bohåla + gång och numera enbart gräver för att leta mat.
Det är så jag har fattat den här tråden nu, Lemongrass du får gärna rätta mig om det är något jag missuppfattat.
(Ber om ursäkt för att det ser så otrevligt ut med alla stora bokstäver, tänkte bara att det blir mer lättöverskådligt om jag markerar nyckelorden)

Men jag uppfattar det som att Lemongrass använder sig av gång-bohåla och tunt lager spån till alla sina gerbiler. Eller har jag helt missuppfattat? Att som en rehabiliterande åtgärd eller under en given period (kull på tillväxt) kan jag absolut förstå poängen med tekniken. Men som en permanent lösning? Varför? Vad uppnår man med det? Jag ställer inte frågor för att vara otrevlig, tvärtom är jag genuint nyfiken och vill veta mer :)
#38 Ja så tolkar jag det också men jag utgick från att alla hennes gerbiler är egenuppfödda eller uppfödda hos någon annan i bohålor, antingen konstgjorda eller egengrävda.
Poängen är väl att om gerbilerna växer upp i en bohåla med gång och sedan får fortsätta ha en sådan så kommer alla eller i alla fall många sluta gräva nya gångar eftersom att de redan har en som de är nöjda med.
Dock var det väl lite speciella krav, t.ex att det inte fick komma in ljus i bohålan (lådan t.ex) eller gången (röret t.ex). Samt att det bara skulle vara en enda gång in till hålan.
Så om det nu är så att Lemongrass gerbiler inte längre bryr sig om att gräva egna gångar utan är nöjda eftersom att de redan har en bohåla så kan jag inte se någon anledning att ha massor av spån som de ändå inte använder. Då kan man ju dessutom använda sig av något dammfritt som t.ex alspån utan att behöva ha dåligt samvete över att de inte kan gräva gångar i ströet.
Men Lemongrass (eller Tsunamis): Om det CW kommit fram till stämmer, innebär det att det finns en möjlighet att mina gerbiler som växt upp i någon form av håla och inte har stereotypa beteenden skulle sluta gräva egna gångar om jag gav dem en permanent bohåla + gång? Eller flera hålor med gångar. Inte för att jag har något problem med att ge mina gerbiler mycket spån, jag har ett bra spån som dammar väldigt lite och är superbilligt. Men det är ändå intressant.
För om han säger detta så borde det ju inte vara allt för svårt att helt enkelt sätta hans teori på prov genom att konstruera en bra håla + gång och gräva ner det i spånet. Om de då slutar gräva nya gångar eller ej visar ju sig då med tiden. Det verkar ju vara viktigt att bohålan och gången är mörk och det blir ju aldrig deras egengrävda, i alla fall inte så som CW verkar mena att det måste vara. Sen så kan ju egengrävda gångar rasa ihop vilket skulle kunna vara en anledning till att gerbilerna fortsätter att göra nya gångar.
Eller nej, stryk det ang. att det måste vara mörkt. Om ungar som växer upp i hålor grävda av föräldrarna utan att få stereotypa beteenden så kan inte ljuset/mörkret vara så viktigt?
Kan vara så nu att jag är helt förvirrad men jag hoppas att jag kan få mer klarhet över det här. 

Eftersom det bara är du som svarar, Jessica, ställer jag frågan till dig i stället :)) Vad skulle du vilja uppnå med gång-bohåla? Slippa spån? För en allergiker är det ju onekligen väldigt intressant om man kunde slippa dammigt allergent spån, men för oss andra? Jag tycker det låter deppigt att gerbilerna skulle sluta gräva. Vad gör de i stället? Får en känsla av att jag helt missar poängen :)
#40 Hm bra fråga, jag tycker faktiskt om att de gräver och som jag skrivit längre upp så skulle det kännas som att de skulle få en massa överskottsenergi av att inte gräva.
Lemongrass skriver i #18 att aktiviteten de ägnar sig åt istället är "foraging", dvs samla mat så jag antar att hon sprider ut maten i ströet vilket ju är en bra sysselsättning oavsett hur mycket eller lite strö man har. Även om det ju känns som att de får anstränga sig lite mer med mycket strö för att gräva fram sin mat.
Jag minns inte om det står här i tråden eller om det är på någon av sidorna där de refererar till avhandlingarna i fråga men det verkar som att CW menar att gerbilerna upplever stress i och med att de ständigt måste skapa nya gångar och bohålor, att de skulle känna sig mer trygga om de hade en permanent bohåla och gång som inte rasade igen.
Jag kan naturligtvis inte svara på om det stämmer, jag behöver läsa avhandlingarna själv för att kunna dra egna slutsatser, men OM det stämmer så känns ju det som en bra anledning att ha en konstgjord, permanent bohåla.
Sedan är det kanske inte bara intressant för de som redan är allergiska, kanske är det bra att kunna förebygga allergier innan de bryter ut. För vissa kan det ju bli mer eller mindre kört om man reagerar på spånet, det blir bara värre och värre och till slut så klarar man inte av något strö alls.
Sedan kanske det skulle kunna vara mer estetiskt tilltalande med lite spån för vissa men det är ju knappast ett argument för den här metoden.
Mest är jag väl egentligen bara intresserad av att veta om det verkligen kan vara sant att gerbilerna slutar gräva egna gångar om de har en permanent. För det låter ju ganska logiskt egentligen, djur vill väl aldrig anstränga sig en massa i onödan, det slösar ju på värdefull energi. Men som sagt, det känns som att mina damer då skulle få för mycket energi över och bli understimulerade. Fast om det nu stämmer att de känner sig stressade, att de känner att det MÅSTE gräva, så vette sjutton vad som är bäst. Djur i fångenskap får ju inte lika mycket stimulans som vilda djur så kanske behöver de få gräva.
Jag känner mig själv väldigt kluven. Anledningen till att jag skulle vilja se ifall mina gerbiler som är uppväxta i någon form av håla skulle sluta gräva gångar om de fick en permanent bohåla, är att jag är nyfiken helt enkelt. Kan det verkligen stämma?
Men låt oss säga att jag gjorde så och gerbilerna slutade gräva. Ja, vad skulle jag göra då? Jag skulle kunna börja strö ut maten i ströet (gör det ibland men kör för det mesta med matskål) och se ifall de "nöjde" sig med att aktivera sig så. Kanske skulle de verka väldigt lugna och glada fast än att de inte grävde gångar mer, kanske skulle de inte alls vara understimulerade. Ja då är ju allt frid och fröjd.
Men om de skulle bli uttråkade och ändå inte gräva gångar, då skulle jag nog ta bort bohålan tror jag. För även om det stämmer att de upplever stress så kan jag inte märka på mina damer att de är stressade även om de faktiskt skulle vara det. Däremot märker jag fort om de är understimulerade och i och med det så känns det som att för lite stimulans ändå är "värre" än den eventuella stress de känner av att behöva gräva nya gångar.
Kan inte komma fram till något "rätt" eller "fel" eftersom att jag inte är säker på hur gerbilerna skulle reagera och må. Även om de slutar gräva gångar så kanske det är bra att ha mycket strö så att de får jobba mer med att samla mat?
Jag kan förstå grejen med en bohåla, men mina gerbiler bygger hela gångsystem men hjälp at sakerna och rören jag ställer in.
Kan tänka mig att de skulle ha väldigt tråkigt om de inte kan springa i eller fixa lite på sina gångar.
Mvh Clara
Medarbetare på kanin och tonåringar.ifokus.
www.ingespjuta.webs.com
Ger bara snabb åsikt (läste inte hela tråden så rätta mig om jag har fel):
Gerbiler älskar att gräva och bör få göra det, vad målet än är. Du äter ju för att få i dig näring, betyder det att vi ska sätta dig på näringsdropp och tarmvila (dvs inte äta eller dricka alls)? Hungern sitter ju kvar.
Med vänliga hälsningar,
Filip
Min gerbil (hennes kompis avled, så slipper vi diskussion om det) gräver det första hon gör när hon fått nystädat. Och då gräver hon en tunnel med en "slutstation" dit hon drar toapapper och annat. Sen när boet är klart gräver hon inte direkt hypermycket.
Men jag kan erkänna att även jag tänkt denna tanke.
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus

#43 Lite ditåt är det jag tänker. Näringsdropp - roligt skrivet :)
#43 Teorin är att gerbiler inte känner behov av att gräva gångar om de har permanenta sådana (de i spån etc rasar ju ofta förr eller senare) vilket jag som sagt kan tycka känns logiskt, djur vill ju inte anstränga sig i onödan och slösa på värdefull energi. Så när de gång på gång behöver gräva nytt så upplever de stress.
Men som jag skrivit i #41 så känns det som att risken är stor att våra tama gerbiler i burar får för lite att göra om de inte "måste" gräva gångar. Och eftersom att jag inte kan märka att mina gerbiler är stressade men däremot kan märka lätt om de är uttråkade så känns det bättre att de får gräva sina gångar och i sådant fall är lite stressade om så nu skulle vara fallet.
Lemongrass det vore intressant att få höra dina tankar om #41. 