Jag kom precis på att för några år sedan så hade min kompis två gerbiler. Jag kom inte på förrän nu att det faktiskt var gerbiler hon hade. Hon fick ta över de av sin granne (som är vuxen). Nu när jag tänker på det så hade hon de, två gerbiler, i en pytteliten duna. De hade cirka 2 cm spån, ETT hus med massor av hål och fönster, ett hamsterhjul, en mat och vattenskål. Med andra ord, inredning för en hamster + världens minsta bur.

Ingen av gerbilerna hade något namn.. De visste inte ens vad det var för kön på de, och gerbilerna stog bara på golvet i deras vardagsrum.

En gång så ringde hon mig och berättade att en av gerbilderna blödde från tassen, så jag rusade dit direkt. Ena framtassen var helt avbruten, man kunde se benet. Vi kom fram till att den hade fastnat med tassen i hjulet. Jag lindade in den i en handduk och värmde den och hindrade den från att komma åt tassen medans vi väntade på att hennes pappa skulle komma så vi kunde ta den till veterinären. Tyvärr så dog den innan hennes pappa hann komma..

Någon vecka efter så dog den andra gerbilen också då den hade blivit ensam

Jag skyller inte på min kompis eller hennes föräldrar, utan jag skyller på deras granne, en vuxen människa, som skaffade gerbiler och bara gav bort de helt gratis till en barnfamilj utan att ens förklara hur man ska ta hand om de. De trodde ju att gerbiler var som möss eller hamstrar, de hade bara haft hamster innan.

Det roliga är att min kompis fortfarande tror att djuren hade det bra. Hon har sagt till mig flera gånger att jag har för mycket spån i buren, jag kan väl inte ge gerbilerna kött (kattmat, leverpastej), varför ska jag ge de toapapper att sova i när jag kan ge de bomull? osv.

Det jag kom fram till var att okunskap kan faktiskt plåga och döda när det gäller djur. Med rätt kunskap, och en mer engagerad ägare, kunde de ha fått ett långt och bra liv. Jag själv läste på ett bra tag innan jag skaffade Sheba och Luna, och de har det hur bra som helst, fina och starka gångar, ett riktigt stort hus med två våningar, ena våningen nergrävd under spånet, full med söndertuggat mjukt toapapper och hö, och i den andra våningen står två matskålar med olika matsorter, hö och annat gott, en hemgjord gång med påskägg och toarullar och en ny rolig kartong att bita på och leka i nästan varje dag. Ju mer jag tänker på de stackars gerbilerna, ju ledsnare blir jag. Om jag hade vetat något om gerbiler då så hade jag sett till så att de fick ett bättre liv. Men nu gjorde jag inget, för jag visste ju inte att de hade det dåligt…

Lång text… Var bara tvungen att skriva av mig.. Känns ganska tråkigt nu när jag verkligen förstår vad det var som hände…