Ja det där med ålder är klurigt precis som du säger. Men jag skulle väl vilja säga att man iaf kanske ska vara runt 15 år som tidigast. Att föda upp djur kräver stort ansvar och även tid och pengar. Är man ung så har man inga egna pengar, inte större summor iaf ifall det skulle krävas att fler gerbiler behöver tas till veterinären. Då krävs det att föräldrarna vill betala, men det vet jag att inte alla föräldrar är villiga att göra. Så är man mindre årig bör man diskutera med sina föräldrar om att ens hobby kan bli jätte dyrt om man har otur. Men det kostar även när de inte blir sjuka. Burar kostar, maten kostar, spån kostar osv. Man ska tänka igenom noga om man har r

Dumma mobil: fortsätter; råd och prata som sagt med föräldrarna innsn om allakostnader ifall man är liten. Av den anledningen speciellt tycker jag egentligen man bör va vuxen och ha någon form av inkomst. Sedan handlar det om liv. Så man bör ha mål med sin avel ( icke gofkända mål: det blir söta ungar). Målet är viktigt då det redan finns så många som bara föder upp utan plan och tanke och fler såna gerbiler behöver vi inte i sverige. Men skapar man bra mål, har buffert, platsen, tiden, ägt gerbiler minst 1 år, är påläst ja då kan man starta om man vill.

Jag är 26 år och känner att jag säkert hade kunnat ha uppfödning från det att jag var 17-18 år i alla fall. Nu började jag när jag var 24 :) Jag kommer ihåg när vi hade dvärghamstrar när jag var ca 12-13 år. Det var mammas, vi hade fått hem en hona och en hane fast det skulle vara två av samma kön så dom fick bebisar och jag hade aldrig klarat av att ta hand om en avel i den åldern! Så jag säger faktiskt 17-18 år för att börja med avel! Det är då man riktigt förstår innebörden av ansvaret som medföljer samt att man då också har en bra plan framför sig om aveln. Allt är inte guld och gröna skogar heller när man föder upp och saker och ting händer längs vägen som man upptäcker. Handlar ju mycket om kostnader också - en yngre person har nog svårare pga kostnaden också att bedriva avel uran hjälp från vuxen.

Jag kanske ska tillägga att jag är 25 år och startade inte min uppfödning förrän i år. Har viljat föda upp ända sedan barnsben, men väntade tålamodigt tills nu. För nu kände jag mig redo och kände att jag även har målen och resurserna att göra detta ordentligt :)

Jag var 13 när jag började och en riktig djurnörd som sög i mig all kunskap som fanns via min mentor  så jo det beror ju en hel del på hur man är som person.

Jag är 13 år och jag och min mamma har börjat prata mycket om avel! Och sen så är min mamma ochså väldigt intresserad av det och gerbilerna, och jag är själv väldigt ansvarsfull när det gäller djur. Men om jag ska avla så kommer jag att läsa på en massa och det har jag gjort väldigt länge nu och jag kommer även att ta hjälp av en "mentor"! Men sen om jag kommer föda upp så kommer jag nog bara ta.. 2 kullar varje år, tror jag ^^ :)

Ville bara tillägga att jag är uppvuxen på landet med hunduppfödning och hundutställningar så man får ju ett annat tänk direkt från barnsben då också.

Ja, sen så "vet" min mamma lite hur det går till då våra hamstrar fick 2 kullar när jag var liten och så har hon haft en kattuppförning! :)

Åldern har noll betydelse tycker jag. Det är intresse, engagemang och kunskap som avgör. Tyvärr har jag ganska dålig erfarenhet av vissa som har attityden "jag har minsann fött upp i 50 år, jag kan allt". Får allergiska utslag bara av tanken!

Är man väldigt ung är det ju bra om föräldrar engagerar sig i uppfödningen, för både uppfödaren och köparnas skull. Det händer ju ibland att man får nån obehaglig typ på halsen till exempel.

När jag gick SGFs uppfödarkurs så var det med en ung tjej och hennes mamma, suveränt tycker jag!

Jag hade aldrig fått av min mamma om hon inte hade varit engagerad i det. Då hade hon aldrig gått med på det hihi! :D

håller 100% med tassy :D

#11 Haha, då är vi 2! :P

Absolut Tassy - det handlar om inställning också och som du skriver bara för att man är 50 och "tror att man vet allt" så kan ju en tjej på 13 tillsammans med sin mamma/pappa ha mycket sundare värderingar!

Men jag tycker allt att är man väldigt ung så måste föräldrarna vara där och hjälpa till med uppfödningen (även om man är ung ochpåläst)

Håller med gothic_eve i detta. Att självklart så kan en ung person sköta det jätte bra men då måste som sagt föräldrarna finnas med i bilden då det ändå finns en del områden som kan vara svåra för ett barn att sköta helt själv. Men gillar inte heller dessa uppfödare som har massor av år bakom sig och tror dom vet allt. Man kan inte veta allt oavsett hur länge man än hållt på. Det är ju det som är en del av det roliga i avel, man lär sig nya saker hela tiden :) så jag har inte mycket till övers för arroganta gamla rävar till uppfödare som tror sig vara allvetande.

Håller med tidigare talare :)

Du kan vara hur duktig som helst med dina djur när du är, låt säga, elva år, du kanske kan oerhört mycket om avel och allt annat som hör uppfödning till, kanske till och med mer än många andra vuxna uppfödare.

Men, som elvaåring finns det inte en chans i världen att du kan sköta ekonomi, långsiktig planering, kontakt med köpare via mejl och telefon. Du kan ha svårt att ta kritik, du kan ha svårt att ta stora beslut. Du kanske inte ensam kan åka 10-15 mil kollektivtrafik med byten för att hämta nya gerbiler.

…och så vidare. Då behöver man ju en riktigt engagerad förälder i så fall och då behöver ju den föräldern vara väldigt insatt själv också.

För att ensam sköta en uppfödning behöver man vara i alla fall 14-15 år tror jag, men det beror ju på mognad. Jag startade ju när jag var 15 och jag hade/har ju ingen hjälp från mina föräldrar mer än att de är allmänt stöttande, allt annat fixar jag själv. Det hade jag inte fixat när jag var t.ex. tolv eller tretton år.