Bra att ni kollar tänder o.s.v. ofta :)

Bara för att han är bitig/aggressiv mot dig behöver han inte vara det mot andra gerbiler. Så det kan mycket väl funka med en liten gerbilhane till sällskap ändå, alt äldre hona.

Så jag tycker helt enkelt att du ska välja beroende på om du vill fortsätta ha gerbiler sedan (för det blir ju som en cirkel när den nya kompisen i sin tur ska ha ny kompis o.s.v.). Eftersom han ändå är så gammal som 2,5 år så kanske han inte har så långt kvar. Är det bara en kort tid kvar så kan det vara okej att låta honom vara ensam sista tiden.

En del låter sina gamla gerbiler somna in tillsammns, även fast bara kanske den ena är sjuk/dålig. Då brukar man resonera som så att man inte vill att den andra ska må dåligt över att vara ensam eller senare själv bli dålig - då behöver den aldrig bli det utan får somna innan den blir dålig.

Jag säger varken det ena eller det andra utan man får själv ta ställning till vad man tycker och hur man vill göra.

Ja, vi väger dem båda ungefär en gång per månad, och kollar tänder osv varje eller varannan dag. Han har haft lite ojämna/avbrutna tänder tidigare, men det blev bättre allteftersom, och nu verkar det mest som att de båda är ganska slöa, ligger mest i sitt bo och putsar varandra osv. De är inte riktigt lika spralliga som förut.

Jo, vi diskuterade att låta honom somna in samtidigt, men på sätt och vis känns det också konstigt. Jag älskar gerbiler, men är inte 100% säker på att jag vill fortsätta ha dem som husdjur, även om det är så himla mysigt. Eftersom jag vet att de honor jag hade krävde väldigt mycket mer sällskap har jag en känsla av att det kan bli så nu också. Eftersom jag inte är hos dem varje dag, utan det är min mamma som har det dagliga ansvaret (vi har ingen kattsäker bur hos mig och sambon) känns det ju lite taskigt att lämna över det på henne. Hon gör ett toppenjobb som det är, tycker jag!

Det som kan vara jobbigt om jag försöker sätta ihop honom med ny burkamrat är ju om det inte går, och då står jag ju där med flera gerbiler ändå, som inte har burkompis, och det är jag ju också lite rädd för.

Usch, vilket dilemma…

Om jag skulle välja att avliva båda samtidigt, brukar veterinärer ge "rabatt" eller är det normalt att ta betalt som för två separata besök?

#2 Du kan ju höra med uppfödaren (om du köper av en) om du kan lämna tillbaka ungen ifall det inte går att sätta ihop dem. Men en äldre + en 6v hane borde inte vara några större problem.

Ang. avlivningskostnad för 2 st så vet jag faktiskt inte. Ring och hör med dem. 
Annars kan du ju avliva dem själv eller be någon annan, bara du/ni gör på rätt sätt och känner er säkra med metoden. Det är viktigt att det går snabbt och smärtfritt.
(På sätt och vis kan jag tycka att det är skonsammare att avliva hemma om man har möjlighet, för gör man det snabbt så går det betydligt mer smärtfritt och snabbt än att ta en spruta hos veterinären. Då gör det både ont och går någon halvminut innan gerbilen somnar in.)

#3 Ja, med en unge borde det ju kunna gå, men jag vet inte om det finns uppfödare i närheten av Östersund, eller ännu hellre östjämtland? Vill inte gärna behöva åka långt.

Ja, hemma är det ju i alla fall en bekant miljö. Ingen av mina gerbiler har tyckt om att åka till veterinären, de blir så uppstressade av det. Jag är inte helt säker på att jag skulle klara av att avliva själv, då jag skulle tycka att det vore ganska obehagligt, däremot kan såvitt jag vet sambon göra det.

Det känns lite klurigt alltihopa. Ännu är de ju bara "gamlingar" som blivit lite  trötta och sega, men som sagt så är ju en lite närmare slutet. Om jag sätter ihop den andre med en unge, så måste jag ju sätta ihop ungen när den är större, med en annan unge? Kan man sätta in två kullsyskon som ungar till en äldre gerbil eller riskerar den äldre att bli "bortjagad" och utstött?

#4 Oj ja då förstår jag att det blir svårt att köpa från uppfödare. Västerås är det nordligaste vad jag vet. Fanns en i Hudiksvall för något år sen men jag har inte sett till henne på länge så jag tror att hon har lagt ner. 
Du skulle ju kunna kika på Djurtransport i fokus men det kanske inte är så många som åker till/från Östjämtland.

Ja två småttingar kan gå bra till en äldre hane.

För att återgå lite till ditt första inlägg, så vill också passa på att tillägga att jag är av den uppfattningen att en människa inte ens närapå kan ersätta en artsfrände.Så nej, jag skulle inte påstå att man måste spendera massor av tid med sina ensamma gerbil. Det hjälper liksom inte, vi är ingen artsfrände som kan ge gerbilen sällskap. Däremot kan man ju unna sin ensamma gerbil att få komma ut minst en gång per dag för att stimulera den, men det har liksom inget med sällskap att göra.

#5 Ja, det är väl inte jättevanligt att man åker hit, snarare att man är på genomresa. Det bästa vore såklart uppfödare, men om jag skulle behöva lämna tillbaka småttingarna så blir det ju att ordna tillbakaresa också, och då står man där med ett till problem.

Och såvitt jag vet har inte djuraffären så små gerbilerungar, de brukar vara betydligt äldre. I alla fall de gånger jag har köpt.

Nej, vi kan ju aldrig bli en ny burkompis åt en gerbil, men mina honor verkade vara mycket mer aktiva, pigga töser om vi såg till att vara med dem ofta, släppa ut dem på golvet, låta dem få utforska mer än innan osv. Mycket sådan tid hjälpte definitivt, i alla fall så uppfattade jag det så.

Nu har Kenny tappat ca 30g i vikt, men är inte tröttare. Vi matar honom med havregryn, mandelspån, pumpakärnor, ärtor och andra favoriter, som även är lättuggade. Han har ju fri tillgång till torrfodret också, såklart.

Just nu är min magkänsla att han troligen kommer att somna in utan långa plågor (han har ännu så länge inte ont någonstans eller är besvärad av något), så vi fokuserar på att ge honom en bra ålderdom med massor med god mat och pyssel. Hans bror verkar ta hand om honom, det är riktigt fint att se hur de hjälps åt.