Oj, såg nu att denna hamnade på fel grupp :s

I alla fall, är det ingen som har någon information/tips att skriva?

Sen såg jag att jag tydligen hade skrivit "väldigt oerfaren person om gerbiler", och med det menade jag att jag aldrig tidigare har ägt gerbiler. Påläst är jag och jag läser på mer flera gånger i veckan :)

När du handparar gerbiler så tar man den brunstiga honan och placerar henne i en neutral bur tillsammans med den tilltänkta hanen - om allt går som det ska så kommer dom att para sig och det gör dom under en eller ett par timmar. Efteråt behöver honan och hanen rikligt med mat och vatten då dom är trötta.

Man måste dock vara väldigt observant för ibland går det inte som man har tänkt sig och det kan bli bråk!

Då måste man snabbt sära på gerbilerna och avvakta.

Personligen tycker jag att du ska ha ägt gerbiler i minst ett år innan du börjar avla.

Man kan läsa på jättemycket men man får inte den erfarenheten om tex beteenden som man behöver ha med sig i bagaget som uppfödare.

Det är jätteviktigt att kunna läsa av gerbilernas "språk".

Även om man handparar gerbiler så kan det bli många burar - någonting att ha i åtanke.

Man måste förbereda sig på att ha gott om plats och många burar när man börjar avla - gerbiler kan få stora kullar (jag fick nyss 8 st i en kull) och om du inte får sålt dom så måste du ju behålla dom.

(tänk på att man inte kan hålla hur många gerbiler som helst i en bur heller, min erfarenhet är att dom trivs bäst ihop två och två).

Andledningen till att du inte kan sätta tillbaka ett avelspar med sina gamla kamrater är för att dom inte alls känner igen varandra och kommer att agera somfrämlingar mot varandra - vilket oftast leder till bråk!

Gerbiler kan bara vara ifrån varandra i max 12 timmar innan dom "tappar lukten" från varandra.

Ett avelspar får inte automatiskt två kullar - dom kan få hur många som helst!

Saken är den att man inte rekommenderar en hona att få fler än två kullar.

#2 Tack för tipsen och informationen. I sånna fall tänker jag nog avvakta tills vi har fått större lägenhet och jag skaffat kunskap nog om allt, inkl. gerbilers temperament och beteende. Mycket riktigt så får man inte all kunskap genom att bara läsa om ett djur.

I alla fall så ska jag då skjuta upp avelplanerna ett flertal månader, kanske mycket riktigt ett år som du rekomenderar. Får dessutom se hur fäst jag blir vid de små och utgå även därifrån om jag kommer att ha fortsatt intresse (inte för att jag tror att det intresset kommer dö i första taget i alla fall!).

Person #1 gav dig bra tips och jag vill gärna tillägga att när man handparar så är det bra att "presentera" gerbilerna för varandra först innan man låter de gå ihop dvs ha galler emellan så att de kan nosa och så och då är det även lättare att uttyda om dom är intresserade av varandra innan man släpper ihop dom för att minimera risken för bråk. Sedan rekomenderar jag dig att ha ägt gerbiler minst 1 år innan du ger dig på avel. Man kan inte veta innan om djuret ens passar just dig innan du fått erfarenhet av djuret. Så jag rekomenderar inte att börja avla på ett djur man aldrig haft innan. Så fortsätt läs på och skaffa bara sällskapsgerbiler tills du fått erfarenhet. Minst 1 år som ägare, gärna även lite längre innan man ger sig på uppfödning.

Rättelse menade ju person #2 och inte #1 i mitt inlägg ovanför :P

#5 Ja det förstod jag.

Men det är bra att veta om det här utifall att menar jag, för det är inte alls säkert att jag vill skapa en uppfödning om en månad (alltså själva viljan) för jag är proffs på att ändra mig!

#6 ännu större anledning för dig då att vänta eftersom att föda upp innebär stort ansvar och man kan då inte helt plötsligt ändra sig när man sitter där med en kull ungar som man själv valt att sätta till världen. Om du nu är en sådan person som du själv säger som ändrar sig ofta så bör du verkligen vänta minst 1 år om till och med mer. Och under den tiden skriva upp de mål du har för en framtida uppfödning. Att bara föda upp för att få söta ungar eller liknande är inte tillräckliga grunder för att sätta nya liv till världen. Att bli uppfödare innebär ett enormt ansvar.

#7 Ja det vet jag mycket väl om. Men om jag fått en kull skulle jag givetvis inte bara överge den då jag verkligen är förtjust i djur, och som jag antar de flesta gör, framför allt små söta ungar. Har jag väl bestämt mig för att försöka skaffa en kull så sitter det inpräntat i mig att ta hand om ungarna på bästa möjliga sätt, då jag är ett så stor djurfreak ^^

Så orolig över det behöver du i vilket fall som helst inte vara!

Just som Anchangra skriver så är det jättebra att använda sig av en skiljevägg med galler. Jag använder locket från en gammal gallerbur tex och så ställer jag ner den i den vanliga buren och vips har jag två burar i en :) ( tack för att du skrev med det Anchangra - en viktig del som jag glömde bort att skriva) :)

Enligt mig ska all avel ska syfta till att föra en ras/art framåt- bättre exteriört, längre livslängd, bättre temperament. Inte bara föda upp söta ungar. En parantes bara…

#10 Jo det har jag också tänkt på. Givetvis ska man inte avla bara för att få fram söta ungar, utan att ha ett riktigt syfte för själva aveln.