Putt putt… Ingen som vill dela med sig av erfarenheter? tankar? tips?

Jag brukar be personen berätta lite om sig själv och vad de kan erbjuda för nåt till ett par gerbiler. Jag brukar även fråga om de har funderat på vad som kan hända senare: veterinärkostnader, om någon av dem dör och men behöver skaffa kompis/omplacera… Det är ju saker som kan kännas ganska långt borta men som lär bli aktuella förr eller senare och som man måste vara beredd på.

Jag tycker man märker ganska snabbt om personen är seriös eller inte. Bara det faktum att man kontaktar en uppfödare i stället för att slänga sig till första bästa djuraffär tyder ju på att man är någorlunda seriös, men det är klart att man kan stöta på riktiga bottennapp bland köpare också… Som tur är har det inte hänt mig (än).

Men det viktigaste intrycket blir nog när man träffar personen i verkligheten, då känner man direkt tycker jag. Jag ska skicka iväg två töser till Stockholm till en person jag aldrig träffat, men då har jag pratat med henne över telefon också, och inte bara mejl. Känns i alla fall som ett litet steg närmare verkligheten än över en datorskärm. Det är ju så lätt att luras över datorn tyvär… Men denna person verkar mycket seriös och djurkunnig, och att hon dessutom väntat flera månader på detta tyder ju på, att det knappast är något impulsbeslut :)

Som hästuppfödare gick jag helt på magkänslan. Iakttog dem samman med hästen, och satt senare alltid ned i lugn och ro och fikade och pratade med intressenten efteråt. Kändes det bra fick de köpa- efter prövotiden. Men så kostar de ju lite mer och riskerna med att sälja smådjur är nog mycket större. Dessutom hade de alltid prövotid- och inom den tiden kunde vi, både köpare och säljare, ångra oss om skäl förelåg (skälen från min sida var var reglerade i kontraktet, men inte från köpare. Hade ju inte velat de skulle köpa om de ångrat sig oavsett skäl).

De flesta hästar jag sålt finns kvar hos sina köpare, ett fåtal har sålts vidare. I två fall sålde jag "fel", inte illa men lite fel iaf. Dessa två hästar såldes vidare och har nu toppen hem (och en av dem blev sm-vinnare).

Tycker det är ett bra facit för "magkänslan"

Mycket intressant att läsa era svar :) och skönt att din magkänsla #2 stämt så bra som den gjort då du sålt hästar :) … Man ska nog lyssna på sin magkänsla och samt vara uppmärksam på köparen efter eventuella oseriösa signaler. Men det är ju alltid klurigt när det handlar om att sälja levande varelser. Man vill alltid deras bästa men har man otur kanske man får någon köpare som är bra på att snacka och säga alla rätt saker men sedan är det ändå dåligt hem i slutänden. Sånt är jag orolig över att man kanske missar på.