Jag har på senaste tiden när jag burit miyagi känt att hon har varit hårdare om magen, och helt spänd. Dessutom är det bara onyx som gräver och miyagi sover nästan dygnet runt. Kände på henne idag och kan utan tvekan konstatera att det är en tumör.. Känner inte att hon lever ett värdigt liv på det här sättet, så imorgon åker vi in till veterinären här i klippan, 3 minuter med bilen, och låter henne somna in. Det känns riktigt jobbigt, då vi två gått igenom otroligt mycket tillsammans, hon är dessutom ur min första egenuppfödda kull.

När hon var liten kämpade hon sig igenom en mängd saker: Lunginflammation, förkylningar, feber, epilepsi och ett förlamat bakben. Jag vet ärligt talat inte hur hon klarade sig ur allt det där, men på något sätt lyckades hon. Hon växte, blev stark och frisk och när hon var runt ett halvår gammal så hade hon inget kvar. Alla sjukdomar var som bortblåsta. Tills nu. Nu är det mina andra gerbil som dör av tumörer. Känns som om magen ska sprängas om man ens nuddar den, så kommer undvika att hantera henne alls nu, och bara ge henne saker hon tycker om.

Hennes sista timmar i livet. Vid den här tiden imorgon kommer jag vara en gerbil mindre. Vet inte ens hur jag ska klara det. Hon står mig så oerhört nära, dessutom är hon bara tre ynka år.

Och vad ska jag göra med onyx som nu blir ensam? Någon som har en 2/3-årig icke fertil hona att sälja mig? Hon kommer få världens bästa hem, i stort akvarium med en härlig gubbe som sällskap.

Sov gott, min underbara Miyagi. Jag kommer aldrig någonsin glömma dig. Aldrig.