Jag fastnade för gerbilerna första gången när jag var liten och såg naturfilmer om ökendjur. Just då visste jag inte att man hade gerbiler som husdjur också. I början av detta år så såg jag bilder på en massa gerbiler och kom tillbaka till mina tankar om att det är oerhört vackra djur, så jag kollade upp det. Då jag fick höra folks historier och erfarenheter så insåg jag mer och mer att det är ett djur jag vill ha. Deras personligheter är underbara.
Googlade fram gerbiler och hamnade här faktiskt, och det är GiF som gav mig all info jag behövde inför mitt gerbilköp.

Det var även här på sajten som jag fann min första gerbil, Sirius. En tjej hade fått en kull och jag åkte och hämtade honom i mars om jag inte misstar mig. Där köpte jag även en kompis till honom på djuraffär, bara för att han inte skulle vara ensam. Sedan fann jag en uppfödare där jag köpte min tredje lilla plutt. 

Tyvärr så dog djuraffärsgerbilen Remus av en stroke i slutet av juni, och Sirius och James dog av antagligen blodbrist från ohyra i början av juli.
Men jag är helt säker på att jag kommer skaffa gerbiler igen i framtiden!

Usch vad jobbigt att förlora alla på så kort tid

Ja, det var inte trevligt.  Jag skaffade chinchillor i början av juni och då i början så tappade jag lite av intresset för gerbilerna, och gerbilerna hade då precis blivit kvitt ohyran (trodde jag..) så la ut annonser om dem. Sedan ångrade jag mig och insåg att jag inte kunde skiljas från dem, och då hände allt på en gång. Det var väldigt jobbigt att komma in och se dem ligga livlösa i sitt lilla hus. 

Usch! Jag kan inte ens föreställa mig den dagen mina killar lämnar mig. Om jag inte har sett till dom i buren på ett tag (dom gömmer sig alltid nere i gångarna) (med ett tag menar jag ett par timmar haha), så får jag alltid panik och ber min pojkvän kolla igenom allt spån efter dom, för jag vågar inte göra det själv för jag är så himla rädd att någon ska ha dött

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg varför jag fastnade för gerbiler.. Jag vet bara att jag pratade om dem hela tiden och var så fäst i dem. Jag ville ju inte ha en hamster som bara sov (vilket jag idag vet att det inte stämmer men ändå..)

Det var 2007 och jag åkte iväg till västerås för att köpa mina första gerbiler. Vi åkte till djurmagazinet (jag visste inte om någon uppfödare, och det var inte många på blocket. Tror inte det fanns än enda..)
I alla fall som kom jag het med 3 fina tjejer. En DEH, eler grey Agouti och en Spotted nutmeg. Hur trevliga tjejer som helst, och jag pysslade med dem precis hela tiden.

Men efter 2 veckor märkte jag plötsligt att grynet (grey agouti) var helt tufsig och slö. Morgonen efter hittade jag henne död.
Vi fick hämta en ny gerbil på djuraffären, en black tjej vid namn Puffin. Jag släppte ner henne hos mina tjejer och det gick bra direkt. (då visste jag ingenting om allt detta krångel med delade bura osv.)

Bara efter 1 vecka hittade jag Puffin helt lelös i buren. Hon bara hängde, och kunde inte röra sig. Hon var praktiskttaget död men hon andades och blinkade.
Djuraffären trodde det var höet, att det var dammigt. Så jag tog bort det direkt.
Jag satt med Puffin i flera timmar i väntan på att hon skulle dö. Jag visste att det inte fanns en chans för henne att klara sig. Jag ville ju inte att hon skulle dö själv, men jag kände att de andra två honorna Sam och Crispy inte skulle behöva hitta ännu en av sina kompisar döda.

Sedan gick det fort. Dagen efter hittade jag Cripsy i buren. Hon låg på sida och sprattlade med benen, ögonen var helt fyllda av panik. Jag hjälpte henne upp och hon kunde springa omkring lite. Jag satte henne i en sjukbur, men jag visste att det nog inte skulle gå att rädda henne. För henne gick det väldigt snabbt. Hon blev sämre och sämre och till salut tog hon sitt sista andetag.

Dagen efter Crispy var det Sams tur. Jag flyttade henne inte utan lät henne bo kvar i det stora akvariumet. Hon var min favorit, eftersom hon alltid var gladast och snällast. Hon var en riktigt kämpe. Men hon somnade in även hon.

Vi kollade igenom alla eventuella saker vi kunde gjort fel. Men hittade inget. Alltså var det någon medöftt fel i alla gerbiler.
Det var ganska självklart både första och sista gången jag köpte djur i djuraffär. jag har sett vilka enorma konsekvenser grossistavel kan ge.

I alla fall lovade jag mig då att aldrig mer skaffa gerbiler. Jag fäste mig så snabbt och de "dog ju bara".

Men sent 2010 fastnade jag för dem igen och efter ganska lite tjat faktiskt så kom jag i kontakt med en uppfödare, och i januari detta året flyttade tre fina killar hem till mig.
Snart efter kom det även 2 tjejer. Nu ett par månader senare sitter jag här med 11 gerbiler, och jag kommer aldrig vara utan dem igen! :)

allt gick fort för mig. hittade en annons på blocket, läste på så mycket jag kunde och någon dag senare hämtade vi omplaceringarna Maja och Molly som ursprungligen kommer från Vision´s uppfödning :) fastnade för att dem är så livliga :)

Det är väldigt länge sen men har svagt minne av det hehe.

Min hamster hade precis gått bort, som också var mitt första alldeles egna husdjur. Jag och pappa var på djuraffärn och där träffade jag på Smulan, fick hålla i henne och säljaren/ägaren av butiken pratade med pappa om hur en gerbil ska tas hand om, även mig så klart då.

Sen dess är jag fast :) Jag VET att gerbiler ska vara 2 minst innan någon påpekar detta. Jag var väldigt ung och pappa litade blint på säljaren. Dock levde Smulan i 6 år och var väldigt lycklig.

#7 Levde hon i 6 år?! Herreguuuud, aldrig hört om en gerbil som levt så länge!

Efter min guldhamster Nisse dog efter 6 år, så kände jag att jag inte ville ha en hamster till (haft många under mitt liv haha).

Det gick ett år och jag hade en jobbig period och kände mig så ensam.. men en hamster ville jag inte ha. Jag ville faktiskt ha en sköldpadda Mamma och jag kollade efter det, men sen köpte jag ingen pga sköldpaddor ser en bara som "mataren", ville ha något personligt djur. Då frågade mamma om jag ville ha en råtta och det ville jag inte.. sen hittade mamma gerbiler på google och jag belv intresserad. Gick till Arken Zoo och såg två ensamma gerbil honor, en brun/grå och en krämvit. Köpte dem och döpte dem till Bonnie och Valentine :D

Jag skulle operera benet dagen efter jag köpte dem, så de fick tid att välja sig i sitt nya hem. Jag älskar mina bebisar! De är som små hundar tycker jag, lika personliga. De märks de är systrar, för de är som natt och dag, men det är en av anledningarna till vrf jag älskar dem :)

Jag har haft det mesta i smådjursväg. Först hade jag möss, som var gravida när jag köpte dom så helt plötsligt hade jag två burar med 20 möss :) Jag var bara 10 år och mamma tyckte inte att jag hade kunskap nog att klara av så många djur så vi gav bort bebisarna till Djuraffären. När mina möss dog ett par år senare hade jag en hamster. Sen möss igen. När jag blev vuxen och flyttade hemifrån skaffade jag två söta råttpojkar. Efter det träffade jag min nuvarande sambo och han hade gerbiler ( blev helt kär i dom). Men dom var ganska gamla 4 och 5 år och dog av ålder. Sen tog det nästan 4 år efter det så kände jag att saknaden blev för stor. Köpte två svarta gerbilhonor först. ( från uppfödare) Sen en dag när jag skulle till Djuraffären och köpa mat i somras så gick jag in och skulle se vad dom hade för smådjur - och det slutade med två små pojkar. Inte köpa från djuraffär, jag vet! Men jag kunde inte hålla tassarna borta. Jag älskar mina små grabbar massor och dom är så himla tillgivna och gosiga. Sen nu för ett par dagar sedan hämtade jag tre gerbiler till som jag hittade på blocket och ville rädda då ägaren hade noll koll på vad en gerbil behöver. Dom fick sitt första stora sandbad i går och gissa om dom älskade det! Ny bor dom i sandbadet haha! Gerbiler är dom charmigaste små djuren jag stött på och ju mer jag ser och läser om dom desto mer fast blir man! Nu läser jag på om genetik. Tanken är att i framtiden köpa ett fint stamtavle par :)

jag har gillat djur från första början och redan när jag var 6år så köpte vi en hamster, men jag var inte ett barn som typ såhär bablar ut bara massa saker som, jag vill ha de och de och de. jag och pappa läste på jätte mycke om vad en hamster skulle behöva och sånt. sen fick vi hem den och pappavisade mig att vi skulle vänta och blablabla och jag lysnade. men nu är det inte hamstar vi pratar om. den andra hamster dog för hmmm… 4 år sen och nu kändes det bra att köpa ett ny litet husdjur och när jag hade läst på hur det funkade med olika arter av gnagare så fastnade jag för gerbilen. (R.I.P. Matteo och Baffino mina två små söta hamstrar)