Tänkte att någon annan kanske kunde svara på den här tråden (inte för att jag tycker det är jobbigt, bara så ni kunde få råd av någon annan än mig, med andra erfarenheter), men eftersom ni inte fått något svar än så tänkte jag skriva några rader i alla fall.

Bitandet kan bero på att ni luktar godis, det kan också vara så att hon smakar på er och slutar av sig själv snart.

Ta inte ut Buffy mer utan fortsätt vänja henne vid era händer, ge henne godis, greja lite i spånet eller håll helt enkelt handen/armen nere i akvariet (dra fram en stol så ni kan sitta bekvämt). 

Det kan ta ett tag att få gerbiler handtama, ni har tur med Stella som så glatt kommer upp och känner sig trygg utanför akvariet. Räkna med att det kan ta ett par veckor i alla fall att få Buffy handtam.

Om ni tar upp henne utan att hon självmant kommer upp i era händer så kan det dröja ännu längre eftersom hon börjar förknippa era händer med något läskigt.

Lycka till!

Godis är ofta en effektiv väg till en gerbils hjärta, ger man dem mycket godis förstår de ganska snabbt att man är vän och inte fiende.
Jag tycker ni borde prova att ge Buffy mycket godis, solrosfrön och mandelspån brukar vara mest uppskattat.
Egentligen är det inte är så nyttigt att göra så att de blir mätta på godis istället för det vanliga fodret, men lite så får det bli i början.
Ni kan antingen lägga godiset i handflatan eller ge det mellan era fingertoppar, vissa gerbiler är så pass skygga att de inte ens vågar hämta godiset, men de allra flesta brukar närma sig direkt eller i alla fall efter någon minut eller så.
I början kanske gerbilerna kniper godiset direkt och rusar iväg till något gömställe där de får äta ensamma, men efter ett tag så kommer de bli så trygga att de till och med kan sitta helt lugnt i handflatan och äta sitt godis.

Angående hantering så är det bäst med många, korta stunder hos er (i alla fall för osäkra gerbiler som Buffy), eftersom ni inte kan fånga Buffy med händerna så kan ni prova att ”lura” henne, plocka upp huset när hon är därinne till exempel, sedan sätter ni ner huset på ett bord, sätter handflatan vid husets utgång och väntar på att hon ska gå ut – rakt i din hand. Låt henne sedan vandra mellan dina händer och kanske springa omkring lite i ditt knä, det räcker med några minuter. Se till att omgivningen är lugn och undvik hastiga rörelser och ljud, det är viktigt att de första gångerna hos er inte blir några skräckupplevelser utan hon ska lära sig att händerna inte är något farligt. Det sämsta ni kan göra är att jaga henne runt i buren i försök att plocka upp henne, sådant brukar skrämma gerbiler ganska rejält.

Nafsandet kan som ni säger bero på att ni dofter godis, men det låter också som hon kan vara bestämd och kanske lite "kaxig", jag har haft sådana gerbiler, och de är ofta framåt i temperamentet som Stella, de klättrar glatt upp på armen och så men kan trots det nafsa och "puffa" lite med nosen, detta går ofta över med åldern och när de blivit lite mer hanterade. Det är förhoppningsvis ingenting att oroa sig över!

Lycka till! =) (förlåt för att det blev lite långt)

Tack för era svar, ett speciellt tack till Jessica som varit till stor hjälp med råd och vägledning på ett annat forum. Anledningen till att vi skrev här också var inte för att dina råd vara dåliga, tvärtom. Vi kände mest att information, kan man aldrig få för mycket av.  Jag tror nyckelordet är att ha tålamod. Speciellt då med Buffy. Försökte locka med knäckebröd, hon kom fram ur boet, å bet tag i mitt finger, tror nästan hon blev lite skamsen för direkt försvann hon tillbaka i huset. Ja placera då knäckebröds biten mellan tumme å pekfinger å efter nån halv minut kom hon ut igen och hämta knäckebrödsbiten.

Hon har heller inga problem med att min hand är i buren, men de är de där sista lixom, hom ”tesar” genom att gå snabbt över min hand.

Vi lyckades en gång att få upp henne, men de kändes inte alls bra. Detta gjordes genom att huset där de låg och sov lyftes bort (Nadja va rädd att de dött, eftersom de inte setts till/hörts till på mer än 12 timmar).

Väl i badkaret sprang de båda runt våra händer i. Buffy sprang runt och använde min hand som en koja. (rädslan var som bortblåst hos båda). Detta var dag 2 hos oss.  Vi insåg båda att de kanske inte var riktigt rätt, å bestämde oss för att ge Buffy den tid hon behöver. De är väl mest stressen över att Stella blivit så tam på så kort tid. Detta kan ha å göra med att jag haft tamråttor 2 gånger om, man jämför lixom omedvetet deras tamhet.

Vi brukar sitta och prata med dom i princip jämt (förutom när de sover förstås :P). Ett knep jag kom på ganska tidigt  för att locka fram Buffy ur huset var att blåsa lite lätt över burgallret, när hon kom fram hälsa ja på henne med en mjuk röst. Vi talar också till dom när vi närmar oss buren (så där som man gör till djur å barn ni vet :P)

Vi ska prova lite saker till Helgen då vi båda har all tid för våra små busar. (dom har ju en förmåga att sova när man slutat jobba, som nu).

Just i detta nu kom kanske ett litet genombrott med Buffy. Ja la lite krossat knäckebröd i handen och höll den helt stilla i buren. Stella va först med att komma och ta. Sen kom Buffy, inte bara en gång utan 5 gånger (tills knäckebrödet va slut). Hon åt inte vid handen utan i ett gömställe, men hon tog verkligen tid på sej att ta så mycke knäckebröd som möjligt.

Dock mottages fler tips och tricks, för som alltid när man tror man är på rätt väg halkar man till och ramlar och är tillbka på ruta ett igen.

Med vänlig hälsning:

Pether/Nadja

(Bonusbild på Buffy :)))