Tyvärr borde nog pappan och dottern avlivas då jag hört att gerbiler tyvärr lider av epilepsi och de är väldigt jobbigt för dom att leva med det.

Jag avlivar tyvärr inte mina gerbiler, såvida de inte lider, vilket de ABSOLUT inte gör.

#2 Var inte så säker på det. Som upplysts flera gånger så är gerbiler sådana djur som döljer att de lider absolut in i det sista, jag har varit med om det. Min ena pojke bröt benet för en månad sedan och blev sedan dess väldigt tjock men har inte visat några som helst problem med det, häromdagen såg han aningen hängig ut med ögonen halvt slutna och sedan hittade jag honom i kraftiga kramper, sedan dog han en minut efter. 

Inte för att jag har någon aning om ifall stroken orsakades av hans brytna ben eller att han var tjock, men han mådde då inte bra. Och det är väl hemskt att tvinga djuren att lida då det är så lätt att låta dem vila?

Om din hane och hans nyblivna dotter har mycket epilepsianfall så är jag inte säker på att jag tycker det är rättvist av dig att låta dem leva. Min ena pojke fick ett epilepsianfall en gång, endast apati dock. Men det har inte hänt något mer sedan dess. Hade han fått grövre anfall och mer frekvent så hade jag gjort slut på hans lidande.

Sedan om gerbiler dör av just epilepsi vet jag inte riktigt? Men att de kan dö av kramper (oftast strokes) vet jag.

Grejen är att han får de bara ibland, typ i tio sekunder. Dottern har typ inget alls. Jag tänker somsagt inte avliva dem, speciellt inte dottern. Det kanske låter egoistiskt, men de fungerar normalt, leker, busar, äter, dricker, sover, fixar sina behov som alla andra gerbiler. Dottern är ju en liten piggelin så jag förstår inte hur ni tänker när ni vill att jag ska avliva ett friskt djur? Pappan verkar inte må dåligt, och jag är väl medveten om att det kan ha gått långt när man väl ser symptom. Dock finns det inte på kartan att låta dem somna in förrens han/hon visar något tecken på att de mår dåligt, för då är det självklart ett alternativ. Jag tål kritik.

Som sagt. De visar inte att de mår dåligt, inte alls. Inte förrän det gått alldeles för långt, och då är det oftast för sent att göra något åt det, och de har lidit på tok för länge.
Min pojke led antagligen och hade ont i flera veckor utan att jag märkte någonting, han grävde, lekte, kunde t.o.m klättra i taket.

Men om du vill att dina djur ska lida så länge att de inte orkar mer så är det ditt val.
Visst, de kanske inte lider trots allt. Men jag betvivlar att de inte gör det. Krampanfall är inte att leka med, och knappast skönt.
Bara nervryckningar i händerna är jättejobbigt för mig.

Inget illa menat, men jag vet nog vad som är bäst för mina djur. Jag vill inte att de ska lida, men jag har själv epilepsi och vet att man överlever. Jag mår inte dåligt, och aldrig i livet att jag ska beröva dem chansen att leva bara för att de har samma sjukdom som jag? Han är min finaste lilla ängel, jag har känt honom jättelänge och han har inte förändrats ett dyft sedan han fick symptomen. Något måste de väl visa ifall de får en dödlig sjukdom?

Du kan ju dock inte jämföra dig själv med ett så litet och lättskadat djur.
Och det beror alldeles på vad symptomen för sjukdomen är. Som du säger så händer det ju bara ibland, och de kanske anser att om der bara händer ibland så är det okej att dölja det.
Det är deras instinkt att inte visa sig svaga och sjuka för andra, det kan rädda deras liv i det vilda.
Om ett rovdjur ser ett sjukt djur så ger det sig på det direkt, om det jagar. Det är ett lätt byte.

Men som sagt så är det ditt val och jag tänker inte säga åt dig hur du ska sköta/ta hand om/göra med dina djur.
Jag hoppas dina djur blir bättre.

Jag undrar bara varför du ställer en fråga på ett forum när du redan bestämt dig för vad som är det enda och bästa alternativet för dig?

Jag vill bara att mina gerbiler ska leva? Finns det inga krampmediciner?

#9 Det bästa är ju då om du tar kontakt med en kunnig smådjurveterinär och ser vad det finns för alternativ.