Jag har haft mina första små pojkar nu sedan 2:a april. Då var Sirius 5 veckor och Remus 11 veckor gammal. De har blivit betydligt mindre stressade och har kommit upp i handen så jag kunnat ta med dem till sängen några gånger, men utöver det så är de fortfarande väldigt rädda och föredrar ingen mänsklig kontakt. Är det för att jag håller på med dem för lite (sticker ner händerna och pratar med dem lite ungefär 3 gånger om dagen, då brukar de komma och äta ur min hand, det är det närmaste handtam jag kommit so far!) eller är de bara sega i starten?
Jag vet att vissa gerbiler inte vill bli handtama så att säga, men att jag ska ha lyckats få tre stycken sådana (skaffade mig en till liten en för ungefär 2 veckor sedan) är väl ganska ologiskt?!

Att "tvångsplocka" dem ur buren för att kunna sätta ner dem i sängen och "umgås" med dem lite extra, är det något som starkt skulle avrådas? För jag vill inte stressa upp dem och få dem rädda för mig, men jag vet inte riktigt hur jag ska te mig. De måste ju få komma ut och springa av sig, men det är svårt när de inte vill plockas upp!

Förresten så undrar jag en sak till: Min ena gerbil, Sirius (den svarta på bilden) är 10 veckor gammal på torsdag, men han är lika liten som min nye krabat, som är 6 veckor gammal. Kan det vara så att vissa växer långsammare/mindre än andra, eller kan det vara något som är fel? Jag tycker inte att han har växt mycket över huvudtaget sedan jag tog hem honom, och min andra gerbil Remus, som var 11 veckor då jag tog hem honom, var nästan fullstor i den åldern. 

Tror jag startat några trådar redan om att jag inte riktigt vet hur sekvent jag ska umgås med dem etc, men.. det må så vara.