ett bråk på gång kan man inte direkt se i förväg, det smäller direkt inom 1 sekund. visst kan man se lite smågnabb men inte direkt bråk. Ett litet gnabb är inget allvarligt utan oftast så viker sig den underlägsna direkt.

Om de inte skulle komma överens kommer de att kuta rygg sida vid sida om varandra precis innan de smäller ihop. eller att den ena jagar den andra.

Nå varningssignaler innan de har inte jag sett direkt. Men man kan täna i förebyggande syfte om man tex har honar och hanar. Så har det hänt iallafall för mig att 2 hanar som var kompisar börja bråka för att det fanns en hona på andra sidan gallret.

Oj, men honor har jag inga i alla fall. Bara hanar. Men det känns som om att de flesta jagar varandra innan?

Ett par av mina gerbiler jagade varandra typ någon timme innan de bollade ihop och bråkade. Ett "nytt" par gerbiler jagade varandra typ bara ett varv i buren och den som blev jagad stampade, sedan var allt lugnt. Eller?

.. känns som om jag bara vetat att när de jagade varandra den gången så kunde jag ha gjort något åt det innan de bråkade. Att jag inte förstod vad det innebar innan det var för sent.

Men om jag hade förstått när de jagade varandra att detta skulle leda till bråk, skulle jag på något sätt ha fått de att sluta och bli sams? Eller var det skrivet i sten då att de inte skulle funka ihop?

#1 Nu vill jag protestera. Gerbiler är ganska tydliga och visar ofta långt i förväg innan det smäller. Jag såg i veckor, kanske månader att det var på väg hos två av mina grabbar. NÄr det väl kom så hade jag sett såpass många tecken att jag hann sära innan de bet hål på varandra.

Det främsta man bör observera är avvikande beteende mot det normala. Verkar de dra sig lite ifrån varandra kan det vara ett (mycket svagt) tecken till exempel.

Men då gerbiler är individer så kan man inte skapa en generell lista att utgå ifrån, utan de är de tyngre tecknena man får tyda:

• de "tacklas" i sidled, gnisslar tänder/tjattrar och fluffar upp sig
• de jagar varandra och piper, ena verkar vilja fly och den andra är riktigt "på"
• de piskar med svansen
• de kniper ihop ögonen och viker öronen bakåt och ser sura ut
• de vägrar sova ihop
• ena gerbilen gömmer sig oftast, piper och vill inte komma fram, är plötsligt skygg
• tjattrar och stampar hotfullt med bakbenen

#4 det låter ju som tydliga signaler ändå! Jag har tidigare bara märkt av att de jagade varandra så spånet yrde och svansarna slog i burväggen. Och det började någon dag innan och riktigt illa en timme innan slagsmålet.

Men när du säger att du lyckades sära på dem innan de bet varandra, fick du de att bli sams efteråt? Eller det kanske är svårt även om de inte blöder.

Vart går gränsen för ofarligt Dominans och farligt bråkgöra? Om man märker att de inte sover tillsammans, ska man sära på dem eller försöka fösa ihop dem till att sova ihop eller bara hålla ett öga på dem?

Tack #1 och #4, det här är bra information! Jag är medveten om att jag bara mölar på med frågor som säkert är jättesvåra att besvara, men jag har haft sån otur med dessa bråk och vill inte att det ska hända igen

#5 Ja, för en som är djurvan är det väldigt tydliga signaler, om man tar sig tid att se dem. Vi är ju inte med djuren dygnet runt, och de signalerar inte hela tiden. Däri ligger största problemet. Har man jobb/skola och mycket på fritiden utöver djuren så kan det vara svårt.

Nej, jag fick inte ihop dem, trots delad bur och om-introducering.

Man ser instiktivt när det är fel vill jag säga. När de springer som galningar efter varandra, när spånet yr eller det gnisslar tänder och verkligen visar, då är det dags att sära.

Sover de inte ihop eller visar diffusa tecken så får man hålla extra koll, men inte sära. De har ju faser i livet där flocken är mer instabil, till exempel vid könsmognad, avelsmognad och kraftigt åldrande. Man skulle få sära väldigt ofta om man inte ger sig till tåls

Om du har sett bråk tidigare så kommer du förmodligen automatiskt att haja till om det börjas igen, förhoppningsvis innan de ryker ihop.

Ös på med frågor du, vi är här för att svara ju!

#6 wow tack! Du lyckades ju besvara allt, tror jag

Jag är ju så jättenojig nuförtiden och minsta skojboxning med de "nya" paren blir jag sådär ängslig. De brukar putsa varandra ofta och ena som blir putsad piper - det är väl ett bra tecken på att de mår bra ihop och den som piper visa på underkastelse (vilket är bra antar jag).

Jag vill minnas (kanske jag minns fel) att med ett annat gerbilpar så sov de ihop och jag lyfte upp dem för jag såg att de var röda i pälsen (de verkade så lugna tillsammans så jag förstod inte att det var blod utan trodde det var färg från colakartongen eller nåt). Då var det ju som #1 sa, för då kom det som en chock när de bollade och helt utan förvarning.

Man vänjer sig snart att se skillnad på skojgnabb och riktiga "jag gillar dig inte o funderar på att bita ihjäl dig"-gnabb.

Att de piper när de blir putsade gör de ofta för att de blir lite hårdhänt hanterade så det är lite "jag gillar det men du är lite för hårdhänt med mig"-pip.

Gerbiler har rött sekret i ögon och nos. Ibland sprider det sig ut i pälsen av olika anledningar. Mera sand och toapapper brukar råda bot på det.

Hittills har jag har ett par som jag kände lite sådär osäkert med.. två tjejer där den ena var 5 veckor äldre än den andra men den yngsta var storleksmässigt större än den äldre.. de vart alltså väldigt lika i rang.. De sov ihop hela tiden.. men gick liksom på tå runt varandra.. lite spända, myste inte ihop som alla andra gjorde utan lixom va på sin egen kant. Där delade jag på dem innan de fick chansen att ryka ihop dock.. för det kändes alldeles för osäkert för att chansa. Men jag delade på dem när den äldsta va 10 månader o då hade de bott ihop sen den yngsta var 5 veckor.

Summa sumarum.. man måste ju se dem för att se tecknen.. det är inte alltid man har gjort det innan o då kommer det som en chock.. men oftast har man sett nånting om man tänker efter, efter en fajt.

Ska snart få två honor nästa vecka! :)
Båda är 6 veckor och systrar och kommer bo i ett ganska stort akvarium.
Kan även dem börja bråka så småningom? Är orolig för det där med bråk.. Tacksam för svar!

#9 Kan och kan, de är levande individer så man kan aldrig lämna garantier åt något håll. Sen är ju honor mer benägna att börja bråka, i synnerhet om de är jämngamla och står lika i rang. Men jag tror inte att du behöver oroa dig, i de allra flesta fall går det utmärkt. Det brukar däremot bli problem om man har mer än 2 honor i flock.

Jag och min syster köpte 2 gerbil honor för ca 1 år sen. Det vi inte viste var att min gerbil Kikiyo var gravid. Den andra gerbilen Ray hjälpte henne med de två ungarna hon fick. Det blev en hanne och en hona. Hanen Shadow blev könsmogen och innan vi visste ordet var Kikiyo gravid igen. Vi hade läst att gerbiler inte parade sig med släktingar eftersom de kunde skilja på familj och icke familj. Så vi särade inte på dem från början. Men nu har Shadow sin egna bur. Vi sätter in honom med Kikiyo och de anndra varje dag eftersom han inte ska känna sig ensam och när det går att sära på ungarna ska vi sätta killarna tillsammans med Shadow. Vi har hållt på så här i 1 månad nu utan några problem.  Jag städade buren igår och så idag började plötsligt Kikiyo och hennes äldre dotter Flower bråka. Jag och min syster lät de va kvar tillsammans och stopade de för minsta tecken av bråk. Vi satt där i 1 och en halv timme och nu är det bra igen. De sover tillsammans, men jag vill veta om man ändå borde sära på de? 

Tacksam för svar

Oj, det känns inte som en bra ide, du ska nog låta honom vara själv tills ungarna är redo att flytta in till honom.  Det blir stressande för honorna att han kommer och går så. Han klarar nog den stunden tror jag     

#11 Du ska absolut inte hålla på o stoppa honom i och ur honornas bur. Dels stressar det, dels kan han para någon hona igen. Låt honom bo själv och sätt ihop honom med en bebishane sen.

k tack för hjälpen vi följde erat råd och det har blivit mycket lugnare i honornas bur. Men tyvärr dog vår lille vän Dark för 2 dagar sen så vi har tyvärr ingen att sätta tillsammans med Shadow Rip Dark