Det finns massor att läsa i artiklarna. Men det första du måste tänka på är varför just din hona skulle passa så bra till avel. Att ta en kull bara för att man vill är oansvarigt.

#1 Anledning till att jag vill ta en kull på min svarta hona är för att hon har en så härlig personlighet och hon är så gullig. Det vill jag få fram:)

Och Sven är en perfekt pappa till bebisarna..:D

#3 haha, jaa:) Så fin är han:D

Har du bakgrund på djuren? Eller är det zoo-djur?

kompletterar djuren varandra? Hur ser sjukdomshistorian ut? Vad har dom med sig i bagaget längre bak i släktledet?

Det är zoodjur, men .. går det inte att avla på dem ändå?

Känner du till eventuella sjukdomar då? Och temperament hos övriga släktningar? Livslängd hos släktingar? Har du bra koll på allt viktigt du behöver veta tycker du?

#8 nej..

Vägen till att bli uppfödare är lång Det är viktigt att få igång "tänket" så att man får fram ett så bra resultat som möjligt. Nu har du redan lärt dig massor av viktiga baskunskaper!

#10 . hih, ok.. men asså jag har läst om några som har fått helt friska och krya bebisar från zoodjur. Sedan har jag för mig att djuraffären sa att dem kom från uppfödare. Är det ok att avla då? Jag hade bara tänkt ta en kull på min ena gerbil. Bara för att se hur det är, och sedan hade jag tänkt att köpa från uppfödare för att ha just den gerbilen till avel:)

Alltså, man bör ha koll på vad gerbilen för med sig för gener, sen spelar det ingen roll om den gerbilen kommer ifrån ica maxi eller ifrån någon känd uppfödare

Visst kan man få fina bebisar efter zoodjur, man kan vinna på lotto också!

Jag tycker det är okej att "pröva en kull", för att se hur det är.
Bara det sker under seriösa förhållanden, gerbilerna ska få god skötsel och man ska veta hur det hela går till.
Både själva parningen och annat kring ungarnas uppväxt.
Man ska även vara beredd på att leta seriösa hem åt "sina" ungar och inte dumpa dem på närmsta djuraffär.
Sedan det här med gener då, jag tycker det är OK att använda två djuraffärsdjur, men det är min personliga åsikt.
Bara dina djur inte har några uppenbara hälsoproblem, ett trevligt temperament och bra psyke utan stereotypa beteenden.
Ett djur som mår bra i kropp och själ helt enkelt. Sedan kan det ju tyvärr finnas diverse tråkigheter i bagaget på ett djuraffärsdjur (Ett djur från uppfödare också, givetvis, men är uppfödaren seriös är risken mindre), och det måste man vara medveten om.
Men tycker ändå det kan vara OK, i alla fall när det gäller en "pröv-kull". Bestämmer du dig sedan för att på allvar satsa på sin uppfödning, vill avla på kommande generationer o.s.v. så ta kontakt med en uppfödare som vill uppnå samma saker med sin avel som du vill, och försök få tag i passande avelsdjur.
Börja småskaligt så att du inte tar dig vatten över huvudet, tänk på att du ska kunna spara ungar också.
Lycka till! Oavsett om du bara provar på en kull eller väljer att satsa på uppfödning "på riktigt". Har själv bara haft en kull och tyckte det var en rolig och fin "upplevelse"!

Sedan detta med att ha ett speciellt mål för sin kull, jag tror ofta det slutar med att folk bara drar till med något. Då är deras kull plötsligt mer accepterad. Jag tror målen växer fram med tiden och erfarenheten, plötsligt en dag kanske du får någon sorts aha-upplevelse att det här vill jag satsa på, det här vill jag med min avel! Förespråkar inte att man ska ta en massa kullar i tid och otid utan någon tanke bakom, inte alls. Men ibland kanske man inte kan säga precis vad det är man egentligen vill med sin avel, men med lite erfarenhet så kanske man plötsligt vet. Och självklart tar alla kullar för sin egen skull, eller? Hela djurhållandet är ju egentligen egoistiskt och helt för våran egen skull. Men sedan ska man ju självklart avla så att våra djur får möjligheten att leva ett så bra och långt liv som möjligt i fågenskap = djuren ska ha god hälsa, lång livslängd och trivas i vårt sällskap

Och så ska man se till så att de får utlopp för sina naturliga beteenden och bra skötsel, det kanske är det allra viktigaste, och det är här till exempel grossisterna gör fel.

#13 okej:) Asså, jag hade ju tänkt ge dem bästa skötsel och vård jag ahr möjlighet att ge dem ( rätt bra möjligheter xD) och INNAN jag parar så hade jag tänkt kolla om några är intresserade här på GIF och typ andra ställen så att jag har ev. köpare. Sedan hade jag nog tänkt spara en eller två stycken, det jag inte vet är bara det att jag vet inte om hon är den dominanta. Och vi vill inte splittra honan och hanens "flock" ( de har en varsin kompis) och jag vet inte hur det skulle gå om hon fick vara kvar i sin bur med sin kompis, om de skulle bråka eller någon äter upp eller dödar ungarna osv. ett alternativ tänkte jag kunde vara (oj, det blev konstigt…) att jag har honorna separerade och sedan får de en varsin kompis ur kullen?:)

#15 Det är bra att du tänkt kolla köpare redan innan. Det finns en artikel om hur du upptäcker Dominans, visserligen ett par år gammal men det är ju samma saker som gäller fortfarande. http://gerbiler.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=6440f3ff-a940-4d30-82b9-521df3f746f9&GroupId=d8fe1c22-1e15-4aab-a76d-1920ef7a5e3c&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup

Att ha honorna separerade är inte det ultimata då de måste ha antingen pappa eller extramamma som hjälper till med kullen, speciellt om de är förstföderskor Låter som om "traditionell handparning" är det bästa i ditt fall, gäller bara att klura ut vem som är den dominanta, men det löser sig nog ska du se.
Rekommenderar även "Avel & uppfödning"-delen bland artiklarna, där finns det mycket bra information att hämta.

#16 okej,  tack så HEMSKT mycket!:D Ska läsa på som bara den;)

Jag måste bara inflika, är du säker på att dina djur inte är släkt? Risken är ganska stor om de är köpta på samma zooaffär.

Jag anser att ska man ta en prövokull ska ena parten ha känd bakgrund. Annars kan jag tyvärr inte göra annat än att anse det som oseriöst. Det är liv man mixtrar med, inte leksaker.

#18 ja, men det är min hona och min kompis hane isåfall. Mina är köpta i Växjö och hennes i Malmö, så det vore väldigt konstigt om de skulle vara släkt:)

Asså jag funerar på om hon inte är dominant ändå för att hon väger 79 gram medans hennes kompis väger 62 gram, (hjälp med att få upp henne i vikt också? Utan att den andra blir ännu tjockare) För kanske då att hon tar mer mat, sedan har jag också sett att när de har haft hus så i ena stunden ligger de och myser tillsammans och sedan har den jag tänkt o avla på typ kastat ut sin kompis ur "huset" och hon får inte komma in igen, fast detta har inte hänt så att jag har sett det på ett tag. Men jag vet inte om det är ett stabilt ledarskap eller om de fortfarande gör upp. För ibland när jag har de ute på min säng så "rider" och luktar de på varandra..

Hur gamla är dina honor?
Låter lite skumt med "kasta ut ur huset", är flocken inte stabil så kan de börja bråka om du handparar, det gäller att vara försiktig, alltid tråkigt om man måste sära.
Och så kan de skada varandra och ungarna också -om man inte ingriper i tid- och det är ju det allra värsta.

#21 mina honor är minst 6 månader