Ibland önskar man att man kunde vrida tiden tillbaka litegrann.
De senaste dagarna har vi haft det rätt snurrigt här hemma. Jobb, banrens skola och så renovering hemma.

Ska erkänna att jag inte har hunnit med att ta ut sonens gerbiler ur buren de sista dagarna. Inte mer dock, bara ett par dagar. Har inte tänkt på om båda två har ätit. De har dock busat runt i buren båda två. Maten har ju gått åt så vi har inte funderat över det. Men…

Ikväll när jag matade dem kom bara den ena fram. Lillegubben låg kall och slapp i boet. Han låg under min tröja i en timme och piggnade bitvis till. Fick i honom lite vatten  med en liten spruta men så blev han plötsligt sämre. Han dog. Känner mig så dum…hur kunde jag låta bli deras dagliga gos och hälsokoll? Det är lätt att vara klok men tänk om jag kunnat rädda honom om jag tittat till dem lite tidigare.

Nu har vi en ensam stackare kvar. Han är bara ett år och jag vill inte att han ska behöva leva ensam resten av livet. Har dock inte möjlighet att skaffa nya gerbiler heller.

Det bästa vore nog om någon kunde ta hand om Conny för oss. Att han fick nya kompisar hon någon annan. Det blir bara svårt att övertala sonen (8år) om att det är det rätta.

Conny är en lilac hanne, 1 år. Verkar frisk och äter bra. Jag vet inte vad jag ska göra…