Gerbilen kan ha inre blödningar och eventuellt lider den svårt, hälsa din mor det. Säg även åt henne att gerbilens liv vilar på hennes ansvar. Det rä djurplågeri att inte göra något åt dess lidande. Vad jag har förstått så är du inte 18, så alltså är det din mor som har yttersta ansvaret enligt lag, och kan bli anmäld för djurplågeri.

Marsch iväg till veterinären helt enkelt, hälsa henne det.

Vad frustrerande som du säger att inte kunna agera själv  

Hoppas hon tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på dig

#1  men om den lider och har väääldigt ont borde den ju inte röra sig alls. medans vi städar burarna håller hon på och gräver och hoppa roch allt möjligt.

jag bara tänker om man har inreblödningar borde inte ens bytesdjur vara som vanligt när de väl rör på sig..

ska iallafall prata med uppfödaren när vi kommer till henne. bara några dagar. och eftersom hon kan gerbiler så kan hon hjälpa oss att fatta beslut. och mamma lyssna rnog på henne eftersom hon kan gerbiler.

aah jag är under 18.

#2 mm :(

#3 Jo, teoretiskt sett så ja. Men man bör utgå ifrån det värsta eftersom djuret ej kan tala för sig och meddela hur illa det är. Sedan får resten bli glada besked så att säga. Bättre med vård en gång för mycket.

#4 jag pratade med mamma idag. jag snacka o mdet där med djurplågeri och sånt.  hon sa att hon int eär orolig för djurets hälsa och därför är det onödigt att slösa pengar på en veterinär kontroll som kanske int evisar något. hon tyckte också att JAG skulle fråga uppfdaren om råd. men jag tycker att jag vet vad vi ska göra och att det är mamma som är osäker. så jag tycker hon ska fråga. för jag är väldigt blyg och jag pratar ogjärna.

men aja. det löser sig väl.

kan hon inte sätta sig vid datorn här så kan någon av oss här prata med henne , bara en tanke . jag kan gärna göra det      

#6 haha ingen bra idé.

men jag kan alltid fråga henne.. hon kmr säkert tro att jag överdivit skit mycket och att läget inte alls är så och bla bla bla

Usch va tråkigt, låter jättejobbigt.
Nåt som hjälper mig när allt är kaos är att dela upp allting i delar. T.ex så är mitt förslag att tills vidare lägga orostankarna om buren åt sidan, fokusera på veterinären i första hand.
Buren kan man ta senare, det är inte lika kritiskt.

Sen så undrar jag lite praktiska detaljer:
Är det långt till närmsta veterinär för dig?
Och vad kan en undersökning (och ev. avlivning) kosta?
Kanske nån på forumet kan ge en uppskattning på?
Har du god kontakt med uppfödaren och har du nära till den personen? Även om du är blyg så kanske vi här på forumet kan hjälpa till med lite pepp och stöd åtminstone.
Jag har själv haft svåra problem med social fobi tidigare så jag vet hur svårt det kan vara, men dessvärre så måste man komma till en punkt där man måste bita ihop för sina älsklingar.
Ta det inte på fel sätt.

Sen för att snacka med din mamma - om inte djurplågarkortet funkar så får du kanske gå en annan väg, om du har en summa (om än bara en uppskattning av summan) så kanske det är lättare att medla med henne för att få ekonomisk hjälp. Avstå från nåt annat för att få den här hjälpen nu o.s.v.
I värsta fall får du kanske skjuta på Englandsresan, eller ge upp nåt annat som månadspeng eller nåt.

#8

1. nej, vi har en mitt i centrum. sen finns det runt om oss. typ 20 minuter till den. 10 till den. 35 min till o.s.v.

2. ingen aning vad det kostade, men där vi var kostade en vanlig undersökning 1800 kr. men de drog av jour avgiften för att vi hade en gerbil och inte en hund eller katt.  så vi betalade endast 500 någonting.

3.  alltså vi mejlar henne ibland och så. hon bor kanske 1 - 1 ½ timme från oss. 

aah jag får väll göra så. englands resan betyder för mycket för mig. den kan jag inte avstå ifrån. jag har inte träffat min pappa på 9 - 10 år.

jag fixar något. om mamma inte lyssna rpå mig borde hon lyssna på uppfödaren. jag ska kontakta henne nu. skicka ett mejl och förklara hur det är. men hon är rätt seg på att svara så jag tror jag får vänta till vi träffar henne vilket är på söndag.