Parning
Hej! Vi har tänkt att para en DEH PV med en Agouti.
Någon som vet vad det skulle kunna bli för färger?
Dom går bra ihop men visar ännu inga teckan på parning. Hur lång tid brukar det ta innan de parar sej? :)
Det beror på vad dem bär på, vad är föräldrna för färger till dem? 
//Elin
Båda är från djuraffär men systern är grå med vita "PV" tecken?O:
Det går tyvärr inte att veta vad det kan bli med det.
Om agoutin bär på e kan det bli DEH och Agouti, bär båda på g kan det bli grey agouti med. Vissa av ungarna kommer bli vitteckande. Så den enda säkra färgen är ienligen agouti.
//Elin
Okej tack så mycket.
Men kan du svar andra frågan,behöver man sätta dem i samma bur för att de ska para sig?:)
Jo, chansen är ju större om dem träffas 
//Elin
Hon menar om de bara kan träffas ex. på en avskild plats en gång ,eller om man måste sätta i ihop dem för att bo i bur tillsammans runt 1 dag-7 dagar?P:
Jo, jag förstog det, skojade bara lite. 
Brunstar honan? Om inte så får du vänta tills hon gör det. Om hon brunstar brukar dem lyfta rumpan om du petar henne där. Dem står också och typ kollar på en hela tiden för att dem vill ut, iallafall mina. Och vissa hänger till och med i gallret. Dem kan även "rycka" liten i bakre delen av ryggen på dem.
Om du vill ha en kull så får du ha handparning. Alltså du sätter ner dem på en netural plats (en liten bur t.ex) i 1-8 timmar. Ha gräna mat, vatten, ett sandbad och ett litet hus så dem kan ta en "paus".
Om du vill ha 2 kullar kan du ha avelspar. Då sätter du ihop honan och hanen och då parar dem sig när honan brunstar. Hanen hjälper till att uppfostra ungarna och när dem är 5-6v sätter du hanen med en son. En dotter får hjälpa till att ta hand om nästa kull (om det kommer någon). Men då måste du även spara en liten tjej och en liten kille till föräldrnas f.d burkompisar.
//Elin
hhaha tänkte väll!;)
Vad är brunstar,hur ofta gör dem det och i särskild period/ålder eller?
![[Tassy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Några lästips:
Tänk efter före, bör du avla på zoodjur, där du inte vet ett smack om föräldrarna, bakgrund, temperament, sjukdomshistoria?
Tack så mycket för alla råd!
På frågan om man bör avla på zoodjur så förstår jag precis vad du menar, man vet ju inget om bakgrund. Men man ser ju vad ens egna gerbiler har för temperament och hur de mår, och visst kan alla gerbiler få sjukdomar oavsätt om de har haft friska föräldrar i flera, flera led. Och på något sätt så måste ju de första uppfödarna fått sina gerbiler helt ovetande om deras bakgrund. Så ja någon stans måste man ju börja och så är det upp till en själv om man vill ta risken.
Men tack allesammans!
#10 Absolut, jag är med på hur du tänker också, bara du vet om riskerna och är beredd att lägga ner den linjen ifall det går åt pipan. Personligen tycker jag det är lite väl vågat med 2 ifrån affären, en ifrån uppfödare med "säker" bakgrund hade jag föredragit Nu kanske du inte ens vet om de är helsyskon?
Jag har vart med om att 2 djuraffärsgerbiler har gått åt pipsvängen. Jag skulle rekomendera att iallafall en av djuren har känd bakrund innan man börjar avla.
Det där är ju helt olika,man kan inte säga "låt bli det där",för då kommer ju gerbilernas antal som husdjur bara minska och minska,om man bara kör på djur från uppfödare!
Såklart kan djurens föräldrar varit sjuka,men när både djuren är trevliga,friska och ser bra ut så ska det ju förhoppnings vis vara lika stor chans som uppfödar djur,för deras kullar kan ju också bli sjuka.
Ofta så säljer djuraffärerna tillslut bara friska och fina djur,när de köpt från ett och samma ställe ett bra tag.
Jag fick hem en hona med ungar, honan var från djuraffär så även fadern.
3 av 6 ungar hade klumptass vilket gjorde att dom inte hade kunnat äta som vuxna, jag var tvungen att avliva alla 3.
Detta är ett värsta senario, värsta senario är eg att båda hona och ungar dör, men ni förstor nog.
Jag säger absolut inte att man inte ska avla på djuraffärs gerbiler, men man bör tänka sig noga för om man är beredd att ta konsekvenserna för det. Är man beredd att avliva tex?
Jag önskar dig lycka till hur du än gör :)
Hälsningar Malin
Okej, tack för ännu mer upplysningar.
Detta låter kanske hemskt men om jag bestämmer mej för att para och något sker som gör att jag måste avliva, hur avlivar man då? själv eller vetrinären (stavnig)??
Hur gjorde du, kan ju faktiskt vara bra att veta det me! ;)
#16 Om du inte vet rekomenderar jag veterinär. Men kan inte lära ut Avlivning via internet. För det första är det något som är fruktansvärt svårt psykiskt, för det andra är det svårt att göra rätt utan att djuret lider.
Hälsningar Malin
#16 I ditt fall rekommenderar jag veterinären, då man aldrig får avliva utan att veta exakt hur man ska göra och ha blivit noga visad. Det går inte med ord att beskriva känslan när man står där, kanske med sötaste lilla ungen i handen, och vet att man måste ta ihjäl den 
Angående priser på Avlivning så kan det kosta allt ifrån några hundra per djur, till 1500 per djur, beroende på om det är helg, akut, jourveterinär etc. Är du beredd att betala? En gerbil kan få upp till 10 ungar…
Jag menar inte att köra någon form av skräckpropaganda här, utan man måste helt enkelt vara beredd på att det värsta kan hända, och jag tycker det är väldigt illa att avla på djur med okänd bakgrund. Det är respektlöst mot djuren. Visst, det kan bli superbra resultat, men erfarenheten och sannolikheten håller inte med.
Vill tillägga att allt detta kan hända även om man avlar på uppfödar djur. Så ett ordentligt tänk ska man alltid ha med sig själv innan man avlar.
Bara ventilera av dig här, vi svarar och ställer upp så gott vi kan.
Hälsningar Malin
Absolut kan det gå fel med uppfödarfödda djur också. Det har jag tyvärr råkat ut för bland annat. Det blev katastrof med mentala vrak av hela kullen.
En sak till - inte alla zoobutiker tar in djuren ifrån grossister. Fråga affären varifrån de köper sina djur, har man tur kan de komma ifrån uppfödare som lämnat in dem. Det är förhoppningsvis bättre än grossist.
Förut var jag inte alls lika negativt inställd till zooaveln, men med åren(erfarenheten) kan man inte bli annat än bitter…
Viktigt om du ska avla överhuvudtaget är ju också att se till att gerbilerna kompletterar varandra, detta är ju lite trixigare när man ej vet bakgrunden, men man får göra så gott man kan. Om du vet att en kanske är mer lättstressad ska du ju sträva efter att partnern väger upp det genom att vara lugnare osv. Med uppfödardjur så kan man kolla bakåt på ett annat sätt.
Hmm aa näe zooavel är verkligen inget att lita på, men eftersom att jag inte hittade några uppfödare som bor skapligt nära så blev det zooaffär för mej. (Hade jag tittat mer hade jag säkert hittat uppfödare)
Jo men om du nu tar kull på dessa kan du kanske jobba vidare med den linjen och blanda in mer uppfödarblod i längden? :) Man måste ju börja någonstans :)
AA precis det tycker jag låter som en riktigt bra ide! :)
Absolut, det är ju så man utavlar dåliga gener också, tar in nytt och bättre blod i linjen
Ja gtycker dock ändå att du ska gå och prata med zooaffären och fråga vartifrån djuren kommer, försök luska reda på så mycket info du kan.
Sedan får du försöka läsa på om genetik och sjukdomar ifall du inte gjort det redan, så du kan identifiera eventuella genetiska åkommor och ta kloka beslut utefter vad som visas.
Det finns ju även uppfödare som avlar på zoodjur och ändå har skapliga linjer, men grejen är ju ofta att ha ena djuret "säkrat" med bakgrunden. I ditt fall blir det dubbel chansning, dubbla risker. Det är det som vi reagerar mest på. Det är ingen som tänker att du gör något totalgalet, men vi vill bara försöka få till bästa möjliga resultat utav det hela, så jag hoppas att du inte känner dig påhoppad eller så.
Aa jag ska prata med dem! ;)
Nej all kretik är bra, väldigt lärorik.
Ibland så måste man chansa här i livet! ;)
Jag är glad att du tar det hela rätt :) för det är ju inte kul att få mothugg från alla håll och kanter precis
(kritik kanske det heter föresten)
Näe men som sagt det behövs det me!
Starta ny diskussion