nej, skulle inte vilja prova det, men vet några som gör det och tyvär tycker jag inte alls det är snällt mot djuren. Honorna brukar dö i förtid och bli dessutom urkalkade/utslitna.

Jag vet om ett sådant par och jag skulle inte rekomendera det. Honan i fallet får en ny kull var fjärde vecka/varannan månad och har fått det hela sitt liv, kan inte hennes ålder men skulle tro hon är minst 2 år i alla fall. Det blir ganska många kullar om man räknar på det och väldigt slitande på honan.

#2 Jösses! Stackars hona.:(

Nej fy tusan så oseriös avel!

Hur ska man kunna hålla koll på en sån linje? bibehålla kontakten med varenda köpare på ungarna? och var hittar man alla köpre?

#4 Väldigt få ungar blir sålda om ens några. Resten dödas.

de flesta säljer till djuraffärer eller ormmat och de som blir över vete tusan vad de gör med..

Har aldrig hört om det innan, men låter inte precis som något att rekomendera eftersom det sliter mycket på honorna att ha ungar nästan hela tiden. En hona ska ju bara ha 2-3 kullar. :/

Det låter hemskt! Låter som grossistuppfödare… :( Enligt en del som jag läst så är inte alltid fallet att de föder kull på kull på kull osv. Fertiliteten minskar med åldern och hur är det i naturen? Någon slags kontroll borde finnas eftersom det förmodligen inte finns mat till flocken annars eller?

#8 I naturen lever dom inte på en trång yta och tvingas på varann, plus att våra husdjur är vääääldigt långt avlade att dom inte har mycket av sina instinkter kvar.

#9 Instinkter som att fortplanta sig,gräva gångar,boa osv finns ju väldigt tydligt och inte går det att avla bort instinkter. Det är ju beteenden som går från genaration till generation Våra tama gerbiler skulle väl inte klara sig i det vilda just för att de är födda i fångenskap o vana vid att bli matade/omhändertagna. Vi plockar ju oxå ut ungarna vid ca 6 veckors ålder. Det jag ser hemma i  akvariumet är ju instinkter..de gömmer maten tex,tvättar sig i och äter sanden mm.

#10 Om du hade studerat en tam gerbil och en vild gerbil under en viss tid hade du sett hur mycket av deras instinkter som försvunnit. Visst har dom en del kvar men vi avlar inte på deras vilda sida, vi väljer självklart att avla fram den tama sidan.

Vi tar bort väldigt mycket från djur med våran avel.

#11 Självklart är det så men jag hävdar ändå att många av dem finns kvar om de fick chansen att leva mer naturligt. Jag har själv varit med om ett marsvin(kompisens) som smet ifrån sin utebur i slutet av agusti( på 70-talet) och återfanns i slutet på mars! Han var inte mager utan mer muskulös,klorna var naturligt nedslitna och han hade jätte tjock päls. Nu var det en mild vinter men det var minus ute och snö i omgångar. Snacka om att vi blev chockade över att han levde! En kvinna plockade upp honom vid väggrenen två kilometer i från där han rymde. Han borde ju inte överlevt om han inte följt sina instinkter eller hur? Borde de då varit bortavlade? Tror inte jag Nu har vi visst kommit ifrån topic men visst är det intressant!

#10 visst kan man avla bort instinkter, eller flyr dina djur hals över huvud ifrån dig och försvarar sig? du är en fara och du ser ut som ett rovdjur för dem (ögonen riktad rakt fram, klolika händer etc…)

#12 Om vi säger så här, om jag släpper ner syrsor hos mina gerbiler bryr dom sig inte på den, en del blir till och med rädda. Deras instinkt borde vara att jaga och äta. Detta kan man inte skylla bort på att dom är vana vid att få mat i skål.

Om vi jämför med mina jirdar och Duprasi som endast är någon generation från det vilda. Duprasin jagar och slukar direkt, och även han är uppfödd med mat i skål. Även hos jirdarna kickar jakt instinkten in, samma sak där, varken dom eller deras föräldrar fick syrsor i det förra hemmet.

Så jo, vi avlar bort instinkterna, vissa sitter djupare rotade och försämmras endast, vissa försvinner. Parnings instinkten kommer aldrig försvinna då vi som människor behöver den och utnyttjar den. Däremot har vi avlat bort dom olika parnings spärrarna som finns i det vilda.

# 13 Jag har sett tamdjur som flyr ifrån människor..som inte har blivit ompysslade av människor sen de var små/eller som stora. Marsvin som klättrat på väggen till buren av rädsla och även försökt hugga. Nej,mina djur är inte rädda för de är vana vid oss människor. Dessutom så pysslar jag rätt mycket med mina djur just för att de ska bli tama. Det är ju därför jag har dom! Men nog finns det gott om förvildade tamdjur som bara blivit matade men inte är vana vid att människor rör dem. Även sånna som bor i burar hemma hos folk. Tyvärr,för man vill ju ha en relation till djuren. Hade en hamster som aldrig vart tam,han var inte hanterad alls av människor. Han spelade död och högg hejdlöst…Så ovanligt är det inte när djur hamnar hos folk som igentligen inte borde ha djur…

Förresten så hittade jag en sida om vilda gerbiler. Vet inte om ni läst den men intressant läsning om hur många kullar osv de får per år,vilket tydligen varierar beroede på i vilket område de bor…för att nu återvända till ämnet  http://home.wtal.de/ehr/gerbils/wild.htm

I den artiklen står det ju att dom får upp till 3 kullar per år i det vilda, om du har olika kön i fångenskap får dom betydligt fler. Den spärren är borta.

Som sagt, nej man borde inte ha tam gerbiler levande i avlespar. Deras instinkt som säger stopp finns inte i det tama, den spärren är bort avlad plus att dom lever i en trängre yta med endast ett val av partner.

Det kan bli upp till 12 kullar på ett år om man har otur, har man tur kanske det "bara" blir 2, men det är fortfarande för mycket och det är fortfarande större chans att hon får 12 kullar än att hon skulle få endast 2. Det finns alltid undantag innom allt och säkerligen i det här fallet med. Men man bör inte sätta ihop ett avelspar i det syftet när man vet hur utgången med större säkerhet blir(Kull på kull på kull).

# 16 Håller med dig om att det verkligen inte är en bra ide att ha avelspar ihop ett helt liv. Det är som du säger att den spärren verkar ha försvunnit helt. En väldigt bra sida att läsa tycker jag. Skulle vilja ha boken det kommer ifrån. Den infon är intressant om hur de lever i det vilda. Att det verkar bygga på en studie. Visserligen är den äldre men desto bättre för då var inte miljön lika påverkad av oss människor som idag.

Det har med inavelssparren ar inte sakert att den just ar bortavlad, utan att vissa instinkter far utlopp endast nar mojligheten finns.

Se det ur naturens synvinkel: Inavel eller do ut, vad gor man?

Gerbiler i det vilda har tillgang till andra grupper gerbiler (dvs mojligheten) och parar sig darfor inte med slaktingar ("instinkten"). Tar man bort mojligheten for ett djur ar chansen valdigt stor att man tar bort instinkten ocksa.

I slutandan tar man det man har helt enkelt, allt for att arten/individen ska overleva. Ungefar som att en manniska kanske bara dricker cola till vardags och hatar allt annat, men skulle kunna dricka smutsigt diskvatten om hon/han holl pa att torsta ihjal.

#18 Det var det jag menade med att det inte går att avla bort instinkter. För som du skriver så kommer de fram i utsatta situationer. Sen att de i det vilda får 2-3 kullar per år/per hona har nog oxå stor del i tillgång till mat. . De sammlar mat inför vintern och då kan ju inte flocken vara för stor.I fångenskap har de tillgång till mat varje dag året runt,24 timmar om dygnet.

Intressant ämne, då jag första gången jag köpte gerbiler inte tänkte såmycket på könet.

Köpte vad jag trodde var 3hanar iallafall, då jag tyckte att jag saknade kunskap om avel..

Efter ett år, dök det upp två små knoddar

Det visade sig med andra ord att en av dom var en tjej, och hon fick totalt 4 kullar under 5års tid. Ja hon blev 5år, likaså en av hennes kompisar.. Den tredje gick bort runt 4år..

Måste ha haft en ovanlig tur

Visst är det ett intressant ämne helt klart :)

#20 Det är ganska blandat hur det går för honor som lever såhär. Vissa blir som din hona, medan andra får ett helvete. Däremot hade du enorm tur att hanarna inte slogs om henne.

Det verkar bero mycket på hur honan är oxå. Min första hona trodde vi ju va en hane. Hon hade till o med bott i en hanflock utan att bli dräktig. När hon va 6,5 månad fick hon en kull och ca 5 veckor senare en till. Pappan till ungarna va hennes bror.

När jag sen ville ta en planerad kull på henne med en icke besläktad hane tyckte fröken att hon haft nog med hanar. Hon blev totalt skogstokig och attackerade gallret där hanen satt på andra sidan och bet mig när jag skulle sätta ner henne. Och det här är verkligen världens snällaste gosunge som aldrig bits annars. Så hon bet av en anledning helt klart. Hon skulle inte ha några mer ungar! Så va det bara.

Men har man en hona som inte vill bestämma lika mycket som min Lina så blir det nog en annan sak. Då kommer det nog mer kullar.

Vissa av mina kommer från en sånn uppfödare, dom är väldens mysigaste. Men jag skulle ALDRIG göra så. Ungarna fick flytta vid 3-4v och sedan fick honan en kull till. Hon sålde till djuraffär, privatperonser och matade sina ormar med dem… Tycker synd om hennes djur…

Min Mems har inte fått någon mer kull. Lite tråkigt då jag räknat med en till. Pappa King flyttade ut när ungarna var 3 1/2 vecka gammla. Om det blir fler kullar i framtiden kommer jag nog inte flytta ut hanen förens jag ser att honan är dräktig.