Kontakta en uppfödare personligen och hör om de har någon lämplig avelshona eller när de får en.

Jag säljer inte mina djur till avel i första hand. Dock kan jag sälja till en person jag vet tar bra ansvar för sin avel. Så om nån vill köpa avelsdjur av mig kan man fråga.  Viss djur säljs inte heller till avel eftersom jag inte vill få en överavlad stam.

Jo men eftersom det står som det gör på hemsidorna så antar man ju att de inte vill att de kommer bli avelsdjur :-)

Jag letar runt lite eftersom jag vill bli uppfödare så vill jag få lite koll på vart man ska leta. För jag antar att man inte bara kan bestämma sig en dag för " nu ska jag börja" utan att man måste leta lite och planera först :-)

#2 okey, så om man gjort uppfödarprov och liknande, har man alltså chans att få köpa gerbil till avel av dig? Eller vilka krav är det du har? :-)

#4 Nej, inga sånna. Vara jag vet vem personen är och vad för sorts avel den personen satsar på + djurhållningen då :)

Jag saljer gerbiler till avel inom foreningen till manniskor jag kanner som delar samma asikter om avel och djurhallning.

Sedan handlar det mycket om vad jag sjalv har for planer for djuren. Det ar ganska stort att salja till avel, for da drar jag ju ner mina chanser att hitta obeslaktade djur senare. Dessutom ar det svart att salja bebisar till avel for ibland blir det inte som man har tankt sig och sa star man dar med djur som inte haller mattet alls.

Ett annat problem ar overavel; jag har den asikten att en gerbil inte far bli mamma/pappa till for manga ungar, och att inte for manga av de ungarna far ga till avel. Max 1-2 av samma harstamning brukar det bli som far ga vidare. Da inser man plotsligt att jag kanske kan salja EN unge till avel, och da ar den jag saljer till en ganska speciell person.
Annars kanske man upptacker om 3 ar att oj, alla fick cancer, och da sitter man i skiten.

Ja man får helt enkelt kliva fram och synas lite, prata runt med uppfödare och visa vem man är, hur man tänker, sina mål och syften med aveln etc, sen brukar man få hjälp att hitta avelsdjur.

Man annonserar inte om bra avelsdjur hur som helst till vem som helst

för mig är det så att man kan fråga mig, och då vill jag såklart veta hur du ska avla och hur många kullar du ska ta. Man vill som sagt inte överavla och sen vet ju bara jag bäst vilka som kommer passa till avel (eventuellt).

Ibland kan jag även fråga vem partnern blir så dom kompletterar varandra och inte har samma brister (för de flesta har ju faktiskt brister). Men denna fråga kommer bara om jag vet att det är något speciellt med ungen, t.ex. att den är ganska sprallig eller så :)

gerbilflicka@hotmail.com

Det ar min msn, pratar garna med nya uppfodare. Jag insag att jag fick det att lata som helt omojligt, men det ar det verkligen inte! Jag vill bara lara kanna de jag saljer djur till och se till att det kan bli ett sammarbete istallet. Sen hjalper jag garna till med att importera gerbiler osv sa att du kan starta en egen linje utan att bero for mycket pa alla andra.

Tack för alla svar. Men just nu lägger jag nog min karriär som uppfödare på hyllan efter det som hänt idag…

#10 Herregud det kan hända alla. Och eftersom denna kullen du fick som dog var det väll bara bra att det blev så? Nu kan du ju leta fram bra avelsdjur och para dom så det blir en planerad kull :)

# 11 jo det har du ju rätt i.

Det känns bara så jäkla trist att sånt händer. Och att det var jag som antingen gett för lite protein, varit och grävt och hon blivit stressad. Man önskar att man varit lite smartare. (om det var det)

Men idag känns det faktiskt bättre. JAg har funderat mycket och även min sambo säger att det är sånt du kommer få räkna med och det visste du.

Så det är att ta sig i kragen och börja kolla runt igen, inte ge upp för ett litet bakslag.

#12 Jag tror inte jag vet en enda uppfodare som har hallit pa ett tag som inte det har hant for. Det ar valdigt latt hant och oavsatt vad folk sager att det kan bero pa sa tror jag anda att man inte kan forebygga sa himla mycket sjalv.

Det ar ju nackdelarna med att foda upp… t.ex. att fasta sig extra mycket vid en unge och sen kan den do vid nagra veckors alder. Olyckor hander, det a lattare an man tror.

Sa skyll inte pa dig sjalv, det hander alla uppfodare nagon gang.

#13Nej jag har börjat förstått det nu.

Hur vanligt är det att ungarna dör? Är det något man nästan räknar med, eller något som bara händer då och då?

#14 Man får räkna med att en eller flera ungar dör då o dö när man föder upp. Det är naturens gång tyvärr.

Oftast en unge i varje kull skulle jag vilja pasta. Kan saga sahar; de ungar jag upptackt efter ett tag kan alla overleva utan problem, men nar jag bevittnat en fodsel har alltid minst en unge dott sa vitt jag kan minnas. Alltsa hander det i samband med fodseln och oftast marker man det inte for att ungen dor direkt och mamman stadar undan.

Okey, tack för svaren :-)