Njah, det är en väldigt stor risk och om inte en garanti så nästan garanti att problem kommer att uppstå. Om inte den dominanta honan dödar ungarna så kan det hända att hon stjäl dem som sina egna i stället, varvid de kommer att svälta ihjäl.

Det är inte nödvändigtvis den älsta som är dominant, men ofta är det så.

Så nej, det är ingen bra idé. Vill du ha ungar på den honan så bör du splitta flocken och ge henne en ny liten honkompis först, om du inte ska ha henne i avelspar med hanen en stund.

Alltså jag tror det är lite upp till dig faktiskt, det kan hända att ungarna blir dödade, men det behöver inte hända! Sen kan även hända att när den äldre honan nu blir äldre att den yngre tar över och blir dominant.

Så enligt mig kan du fundera över det och väga fördelar och nackdelar mot varandra. Det kan gå jätte bra men det kan gå illa med. Om honan är väldigt passande för avel så tycker jag att du kan prova, om ungarna inte blir dödade så är det ju värt det :)

Men ja det här är mycket en moralisk fråga med, är ju aldrig kul om ungarna blir dödade. Men jag tycker att du ska känna efter själv och inte lyssna så mycket (dock lite) på alla andra, för jag tror att vad du än väljer så kommer det att bli bra. Ingen kan ju direkt säga att det inte kommer funka :)

Det jag menade med att lyssna på andra var att om hon inte gör det hon känner är bäst så kommer hon garanterat ångra sig senare.

Eftersom det är tämligen enkelt åtgärdat problem så anser jag det som direkt onödig risk att låta honan vara kvar i flocken och riskera döda ungar, osämja i flocken och kanske slagsmål.

Jag har två honor och en hane (Honorna och hanen i separata burar då), men jag har tingat två hanar som jag hämtar på måndag till min ensamma hane. Så det kanske vore klokare att ta en av hanarna från flocken (När de har åldern inne) och sätta i avelspar med honan jag tänkt använda. Så kan den ensamma honan så småningom sättas samman med två honungar.

Den äldre honan är väldigt snäll och brukar vara lugn i de flesta situationer. Vilket får mig att tro att det skulle fungera, även om det kanske vore dumt att riskera. När hon bodde tillsammans med sin jämngamla syster ville hon sällan bestämma. I några veckor bodde de frånskilda på grund av felaktigt råd från veterinär, men det gick utan några som helst problem att sätta dessa vuxna honor tillsammans igen. Hon har även satts samman helt problemfritt med en ung hona och en ung hane. (Skulle egentligen varit två unga honor, men det visade sig att den ena var en hane.)

Vilka är de tydligaste dominanstecknen?

Dominans ar valdigt diffust och det ar inte sjalvklart att en hona alltid ar dominant i alla situationer. Det ar ofta en felaktig tanke att det finns en som alltid bestammer och en som aldrig far bestamma.

Ungar och mammor har i regel hog rang. Det blir en stor skjuts i rangordningen att fa ungar. Jag vet inte hur stor erfarenheten ar nar man sager att det nastan alltid ar sa att ungarna blir dodade eller stulna. Jag tror snarare att det beror pa liten erfarenhet fran en liten grupp, och att ingen har forsokt utvardera situationerna.

Kan ta ett litet exempel med ihopsattning; Ar det ratt gerbiler kan du bortse ganska mycket fran alder. I regel ar det svarare och man far aldrig ta det for givet, men det funkar faktiskt forvanadsvart ofta. Ihopsattningar jag hort om och lyckats med sjalv som ska vara omojliga ar t.ex. tva vuxna honor tillsammans, tva vuxna hanar och fullt fungerande flockar.
Jag har aven haft honor som fatt ungar samtidigt pga av ett misstag, mamma och dotter. De fick bebisar med ungefar en veckas mellanrum. Problem? Nej, inte alls. De turades om att dia och jag fick den bast fungerande flock jag nagonsin haft, med 5 honor fran olika generationer.

Fragan tycker jag ar foljande: Ar det vart att chansa?
Det handlar ju trots allt om liv. Men a andra sidan, vill vi inte lara oss mer? Genom att vara sa forsiktig som mojligt men anda forsoka kan vi faktiskt lara oss mer och fa ny kunskap. Om ingen hade experimenterat lite forut och forsokt lara sig mer hade vi val fortfarande satt fast i iden att gerbiler inte kan sitta hona/hona och hane/hane utan att de maste vara i ett avelspar (som jag sjalv sett i sa manga gamla bocker).

Ursakta det langa inlagget. Vill bara avsluta med nagra ord; Ska man ga utanfor det normalt accepterade sa se till att det medfor kunskap! Planera, utvardera, for dagbok over forsoket och prata sedan med andra uppfodare om hur resultatet blev och varfor. Det ar 100% onodigt att chansa och gora nagonting nytt om ingen kunskap kommer fran det alls tycker jag.

Det blir inte förrän till hösten i så fall, så har fortfarande tid till att fundera på saken. Men tack för alla era svar och synpunkter.

#7 Många kloka och tänkvärda ord, tack för det Emma :)