Ja, absolut! Jag har valdigt svart for att knyta an till djur faktiskt (och manniskor for den delen). Det tar oftast mycket lang tid for mig att kanna mig nara nagon, men nar jag kommer dit ar vi vanner for livet helt enkelt. Hade ett sant forhallande med mina gamla hundar, tva hastar och tre gerbiler. Det kan jamforas med hur jag har det med min pojkvan och mina basta van; vi kan avsluta varandras meningar och vet vad den andra tanker. Den sortens djupa relation brukar bara komma nar personkemin stammer och jag spenderat nastan varje dag med djuret i ett ars tid iaf.

Annars brukar jag vara ganska bra pa att kanna av mina djurs behov och onskemal, eller kanna pa mig om nagot ar fel.

Jag tror pa tankelasning, for vad ar tankar annat an sma elektroniska signaler? Det kanns ganska logiskt for mig att en annan manniska (eller ett djur) skulle kunna ta upp dessa signaler fran nagon annan och lasa av dem. Tanker man ur en rent vetenskaplig synvinkel blir det mer troligt an om man bara tanker "hokus pokus".

Jag hade en katt, som jag tog hem (utan lov) hon var kattunge och de som hade henne skulle ta bort alla kattungar. då jag höll i henne visste jag att det var henne jag villa ha, hon satt och mös i mitt knä och slicka ömt om min tumme..hon var jätteliten då. När hon var fullvuxen bodde hon med en annan katt i familjen, dock blev han överkörd och dog. sommaren efter det blev hon med påkörd, men hon lyckades dra sig hem när jag hitta henne liggandes och blödde massor. hon togs till veterinär och de kunde operera henne hel igen. Jag var så fruktansvärt ledsen och rädd och tänkte att…nu får hon va innekatt, för jag vill absolut inte förlora henne!! tiden gick och hon acceptera innelivet trotts allt. När jag träffa min kille som har astma mot katter, kunde jag inte ta med henne till våran lägenhet i norrköping (110 min bort) så hon fick bo kvar hos mamma. morsan tyckte så synd om katten som måste va inne, så hon släppte ut henne, så hon fick vara utekatt igen. Det var hon 2 år. Jag sakna henne så otroligt mycket och var så oroad att hon skulle dö, jag sa det till min kille flera flera gånger den sista tiden att jag skulle bli jätteledsen om hon dog.

I sommras under en stormig dag kom hon aldrig hem igen. Nu har hon varit borta snart 1 år och jag antar att hon inte finns mer…Hon var så underbar, snäll. ville alltid komma upp i famnen och putta på en. kunde göra vad som helt med henne utan att hon blev sur.

jag gråter bara jag tänker på henne…

jag har lätt att få djur tama o lita på mig, samtidigt som jag ibland hör vad de vill säga till mig (får en massa bilder i skallen)
har varit med om en gång när jag var utomhus o fick en bild på min katt som jag hade en gång i tiden som fastnat o bad om hjälp

precis som att de flesta djur söker sig till mig för tröst inte enbart mina utan stort sett alla

djur som står en rätt nära kan sända signaler till en o be om hjälp etc
bara man är öppen nog att ta till sig det

då vi bodde på bondgård under min uppväxttid så var det bara jag som kunde fånga hönorna utan att skrämma dem (måste sända ut någon lugnande signal)

Kände alldelesnyss att de var nåt fel med mina gerbiler.. Så jag gick upp på övervåningen och såg min rumsdörr stog på glänt! Jag blev nervös och orolig för vad jag skulle se på andra sidan dörren! Jag sprang sista biten och öppnade dörren. Där stog ALLA våra 4 katter och vakta akvariet som dom bor i!! Jag sprang fram till katterna och tog bort två i taget..

De hade som tur var inte hänt nåt med dom

Jämt när de händer nåt sånthär så får jag en tanke om de är nåt fel med mina djur. Det är en jätte bra förvarning så inget allvarligt händer. De var värkligen tur att jag fick den där känslan..

#1 jätte bra tanke det där :) Ja det är ju elektriska signaler, så nog borde de kunna ta sig ut ur huvudet :)

Det dumma är att jag alltid komemr på sånt här efteråt, jag lyssnar inte alls på känslorna jag får. Jag ringde inte mormor föränn två veckor efter jag börjat tänka på Mirra.  Tyvärr slutar inte tankarna på henne heller, så jag sist fick reda på att hon antagligen kommer bli avlivad, ingen veterinär vet vad hon har för fel….

Och ni som undrar, Sandy bor i en lite säkrare bur nu ;)

Detta hände mig för ca: 2 år sedan. Jag hade hittat en liten groda på vägen när jag kom hem. Så jag skulle släppa den i våran trädgårde där den var säkrare. Så när jag kommer till baksidan ser jag en katt som brutit sig in i kaninburen. Jag ser att mina ena kanin Molly sitter ca: 2-3 dm från katten. Och min andra kanin Moa är försvunnen. När katten ser mig sticker den såklart. Men sen var jag tvungen att leta reda på Moa och sedan fånga in henne. Inte så lätt! Det kanske inte riktigt är telipatiskt, men hade jag inte sett den där grodan så kunde kanske Molly varit död nu. Jag vet vilken katt det var och vem som ägde den, en jäckel som heter Presley. >.<

Vill bara säga att jag är grodan evigt tacksam <3

Jag tror att alla mer eller mindre kan känna på sig att nått är på "G" både när det gäller djur och människor. Alla sänder ut olika energier och så även djur. Det är oftast det man känner och "magkännslan" ska man alltid följa för den brukar ha rätt. Visst har man starka band till sina djur. Det blir lite av en slags modersinstinkt(gäller män med)som jag tror alla föds med.Starka band byggs ju upp genom vänskap o kärlek och de banden har man oxå till sina djur. De är ju en del av familjen. Sen är inte alla "spirituelt" lagda eller öppna för att ta emot energier och tolka olika små "hintar" man kan få.

#5 Visst är det så att man inte tar till vara på en kännsla man får. Det är ju så att man har annat att tänka på ibland och inte har tiden att handla just då. Så är det för alla.

#7 jo jag tror dig att alla känner på sig när något är på "G" men tyvärr som du skriver så kan man ha hjärnan full av andra tankar o i dagens stressiga samhälle så blir det lätt så

men är man ganska öppen så känner man om de tänker på något, som jag gör då jag tillochmed kan känna vad det är de vill genom en massa bilder i skallen (då djur pratar med bilder som jag har läst)
så jag har märkt att jag är ganska öppen för sådant, mer för djur men kan även känna vad människor med tänker på ibland men det är sällan

vissa förstår inte vad signalerna betyder o låtit hjärnan sortera bort sådant (det är vad jag tror)