Ordet bra temprament är välldigt diffust och kan infatta så mycket.  Men gerbilen ska inte bara vara snäll för det kan de flesta gerbiler vara och det är inget extra.

När jag tittar på gerbiler ser jag efter hur kontaktsökande gerbilen är, hur länge den vill vara med mig och ofta. En gerbil som kommer när man öppnar är mer social än den som gömmer sig. Men gerbiler är ju inte alltid på ett sätt och detta kan variera till dag till dag. Om gerbilen bara sprattlar och vill ner hela tiden skulle jag inte kalla att den var intesserad av mig.

Gerbilen formas ju av sitt arv och miljö. Men alla ungar till bra föräldrar har inte samma förutsättningar att bli riktigt tam. Därför väljer jag inte på måfå. Jag vill inte välja vem jag vill behålla av avkommorna innan de är 3-4v för innan dess vet man inte vem som är mest kontaktsökande av ungarna. Även om föräldrarna är helt underbara kommer inte ungarna bli 100% lika dem precis som att vi är olika våra föräldrar.

Det viktigaste i tempramentet är att den konktaktsökande, social, lugn och trevlig.

Tack för ett bra svar!

Jag tror det stämmer ricktigt bra i det du säger.

Kontaktsökande är viktigast. Är gerbiler kontaktsökande på ett lugnt sätt? Inte så att den bara vill upp upp upp för att den har överskottsenergi, utan en gerbil som kommer fram och hälsar på ägaren och gärna tas upp.

Självförtroende är kanske otippat men väldigt viktigt. En gerbil som är självsäker och orädd är viktigt för mig. Gärna lite kaxig när det gället att utforska nya saker.

Lugn behöver inte betyda att gerbilen inte rör sig och bara sitter still utan snarare att gerbilen inte stressar upp sig när man tar upp den. Gerbiler som börjar stressa, gräva i handen osv är inte bra.

Lätthanterlig är en annan grej jag prioriterar. Barn och oerfarna ska kunna hantera gerbilerna utan problem.

Problemet är att man inte alltid ser temperamentet på ungarna direkt utan det är något som utvecklas efter ett tag. Jag förutsätter att de ska komma i popcorn-åldern, men har de "det" så får de stanna. Sen ärver inte alltid bebisarna föräldrarnas temperament heller, tyvärr, precis som "bra" färger inte går i arv heller alla gånger.

Första gången jag verkligen, verkligen följde min känsla för just "det" (som inte går att sätta i ord, men något som bara är allt det där en bra gerbil ska vara) var när jag behöll en väldigt gulaktig vittecknad polar fox framför hans bror som var väldigt lovande färgmässigt. Nu har den gerbilen fått ungar och de ungarna är 6 veckor, väldigt lugna och lätthanterliga. :)

Tycker ni i överlag att det är svårt hitta en sådan gerbil ni tycker är önskvärt och mycket lovande?

vad värdesätter ni mer? en gerbil som gärna söker kontakt, men som inte gillar va i handen eller en gerbil som inte söker kontakt men som finner sig i handen och är lugn.

#5 alternativ 1. Hellre en kontaktsökande filur som inte har tid att sitta stilla i handen. Typexempel är min Lina o Greta.. de vill verkligen vara med, älskar att springa i soffan med oss men sitter inte still långa stunder. Däremot älskar de att ligga i luvan på en av mina tröjor, där kan de mysa i flera timmar.. men helst springer de runt. Dock vill de verkligen vara MED oss, men inte gärna HOS oss i famnen. Underbara filurer som charmar de flesta ;)

Håller med soulaika. har en som inte alls gillar handen, men han är underbar med all sin energi ändå :)

Jag har av båda dera…tycker det nästan är jämt ut..men den som inte gillar sitta i handen älskar tugga sönder tyg..tex mina tröjor..så det är nog på det som faller..

Jag värdesätter en social och kontaktsökande gerbil över resten. En gerbil som bara är lugn måste inte vara social och kontaktsökande bara för det. Lite energi gillar jag också, så länge det inte övergår i stress.

#4 Ja, jag tycker det är väldigt väldigt svårt att hitta gerbiler som lever upp till alla mina krav. Jag har två här hemma som jag verkligen tycker har lyckats (Skywalker och Simba), samt några som har kommit nära. Alla mina avelsdjur uppfyller kraven till en viss nivå såklart… men helt perfekt? Nej, knappast! Man får komma så nära som möjligt och ta till vara på guldklimparna.

Det svåraste är när jag vill köpa in nya djur till min avel, det är där de riktiga problemen börjar. De flesta gerbiler är snälla och så, men är de bra nog för att förbättra mina linjer? Väldigt sällan är svaret. Det blir åter igen skillnad mellan att hålla det på en "okej" nivå eller öka till en fantastisk nivå. Ibland blir det fullträff men ibland är det inge vidare, så då omplacerar jag dem istället för att avla.