Har hon haft ungar?

Hon har haft minst en kull ungar, vet ej hur många, men en iaf.

det lär nog bli ungar då, hon är högst troligt fertil ett tag till, eftersom hon haft en kull. Har de haft ungr har jag för mig de kan vara fertila upp till 3 års ålder, men jag är osäker.

Honor som aldrig fått någon kull räknas oftast som sannolikt sterila efter 2 års ålder, men har honan fått kullar förut så är det verkligen ingen garanti. Köpte en hona på 3 år en gång och ägaren berättade aldrig att hon nyss särat på henne och hanen (de hade suttit ihop och fått kull på kull på kull) så hon födde utan varning en unge. Klarade det superbra och så men det är ju inget man vill göra direkt.

Om de aldrig haft kull brukar ett år räcka för sterilitet. Men har hon haft så bör hon vara fertil.

Ett år räcker inte alls för att anse att en hona är steril om hon inte fått kull.

Min syn på saken, räkna aldrig att en hona faktiskt är steril. Kull eller inte, det sista man vill är att en gamling fått bebisar för man genom sin välmening men tanklöshet satt henne med en av det andra könet. Brukar altid rekomendera att själv försöka eller med hjälp av uppfödare, att sätta ihop en äldre hona med två små icke könsmogna honor.

Så trist, men tack för svaren!

#6 Två små honor? Jag är mycket skeptisk. Det må så vara att jag inte har många års erfarenhet.. men jag har lärt mig så mycket som att tre honor tillsammans är riskabelt. Så jag skulle definitivt inte sätta ihop en gammal hona med två bebisflickor. Enda gången jag möjligen skulle överväga att ha tre honor ihop är om det är mamma och döttrar.

#8 Förvisso, men hur tänker du då? En bebishona kommer bli en ensam hona när den äldre kompisen gått bort. Och där börjar 'karusellen' igen, ensam hona att sätta ihop med ny kompis. Tre honor ihop har i min erfarenhet funkat utmärkt och ger sällan problem. Största problemet med gerbiler är just vid introduktioner, inte när de väl fungerar ihop från början. En mycket äldre hona och två yngre syskon har ganska små chanser att gå fel.  Mer honor än så skapar dock en flockmentalitet och därmed risk för ostabilitet.

Och personligen så tycker jag att jag blir ifrågasatt hela tiden på det här forumet så fort jag skriver en kommentar här. Då menar jag inte detta inlägg enbart utan de jag skrivit på sista tiden. Jag strävar endast efter att folk ska få lite mer korrekt information när jag tycker något helt tokigt uppåt väggarna har skrivits. Men som sagt, det är min bild av saken och jag tycker bara det är sorgligt tråkigt när det är så uppenbart.

Sa brukar vara. Inte att man borde räkna med det.

Jag menar inte att det inte kan gå. Bara att det är en risk som gör att jag skulle tänka mig för mååånga gånger. Det sista jag vill är ju att någon av mina älsklingar ska skadas. Därför tar jag hellre det säkra före det osäkra.

Beaver: Du kommer med kommentarer på de ställen där kunskapen ofta tryter eller åsikterna går isär, då brukar man vilja diskutera

Jag tycker överlag att du kommer med mycket bra info.

Däremot är min syn och många andras att din ton gjärna blir vass ibland, men det är ju våran bild av det.

Mvh Tassy

Många gerbil ägare tänker mer på antalet gerbiler än ålder och Dominans på djuret. Nu menar jag inte man ska ha för många heller men man kan tänka utanför ramarna. Det som funkar för den flocken kanske inte kan funka för en annan. Det är svårt att göra bestämelser vad som fungerar då det handlar om individer. Och som alla individer är vi olika.

En flock på två stycken kan sluta illa om de ligger nära i dominas och ålder. Då de blir könsmoga samtidigt och kommer ungefär samtidigt i den "psykiska könsmognaden". De kan göra att de tjafsar i rang och om de inte kan komma övrens vem som ska bestämma kan det hela sluta illa. Det kan alltså och jag menar inte att det behöver bli så.

En äldre hona är det vanligt att dessa atomatisk går ner i rang p.g.r. De kan inte oftast vara ledaren i flock när de kommit in i ålderdomen. När man introducerar en gammal hona med två småttingar brukar det hela löpa riskfritt om man vet hur man bör gå tillväga.

Den psykiska könsmognaden som jag kallar det för brukar infalla när de är 5-6 månader. DÅ kan små flickorna oftast själva bestämma vilken av dem som ska bestämma då den äldre honan ofta då ingenting att säga till om. Men innan ungarna blir vuxna är det givitvis den äldre honan som är ledaren för flocken. 

Därför kan en sådan flock fungera men det gäller att kunna se beteenden och minsta tecken på obalans i flock. Men det måste man titta efter i alla flockar, av egen erfarenhet.

#12 Det är mitt val att låta saklig och vettig kring ämnet jag diskuterar. Förhoppningsvis förstår folk att hur någon skriver och hur någon talar är två vitt skilda saker, och det är inte särskilt vettigt att ta något på 100% så som man skulle sagt det istället. Att linda sina ord med vadd eller skriva något med glimten i ögat hjälper föga, blir lika ifrågasatt ändå oavsett om ämnet är hett eller inte. Därav att jag också valt att sällan vara på det här forumet men tittar in ibland på någon tråd då och då. Varför vet jag verkligen inte för jag känner att jag försöker cyckla i motvind här. Nåja, nog med OT antar jag.

Det är intressant, för jag tycker att jag blev väldigt ifrågasatt när jag har kört med den taktiken (en äldre hona och två yngre). Så pass att jag slutade med det.

Om det inte är någon fara tycker jag också att det kan vara det bästa för en äldre hona, och för ägarna.
Frågar mig själv ganska ofta hur mycket som grundar sig bakom det man vi rekommenderar eller inte rekommenderar. Om det är resultatet av några få enskilda fall så säger det ju egentligen inte så mycket, man kan inte veta till 100% att det är det som oftast kommer att hända. Förvånadsvärt mycket saker går när man tror att det går, men går åt helvete om man förväntar sig misslyckande. Vet t.ex. folk som lyckats med ihopsättning av äldre honor utan problem, och det går ju de flesta runt och klassar både som livsfarligt och omöjligt.
Min poäng är inte att det är helt ok att försöka sätta ihop vilka gerbiler som helst med varandra, utan att det finns olika synsätt och väldigt många olika sätt till framgång.

Över 2 1/2 år och inga bebisar har jag dock alltid satt ihop med hanar som sällskap och aldrig fått några överraskningar.

#15 Jasså? Ja det beror ju nog på andras erfarenheter i ens närhet och hur villiga de är att slå för sin sak. I den förening jag är aktiv i och med de lite äldre uppfödarna häråt så är det vad vi hjälper till med, och rekomenderar i alla fall. Just för att också slippa detta kortsiktiga att igen sitta där med en ensam gerbil när den äldsta gått bort. Även för stabilitetens skull att det ofta är inga problem med 1 + 2. Som du säger, det finns inga egentliga garantier för att någon flock går ihop för det är individuellt. Själv har jag inga problem att få ihop vuxna djur av något kön eller större grupper(utan delad bur) men det är helt beroende på att jag har uppsikt över dem varje dag och att jag vid det här laget känner igen alla signalerna.

2 1/2 skulle jag också säga är en mer rimlig ålder att gå på om man vill ha en riktlinje. Men som andra också sagt ovan att det är också individuellt och även jag har sett djur runt den åldern gått igenom graviditet.

Det är en intressant diskussion det här. EmmaJo och Beaver, hur många gånger har ni satt ihop honor i flockar om tre och hur många gånger har det inte gått vägen?

Jag frågar inte för att hoppa på någon utan för att jag är intresserad av hur många fall vi pratar om här och hur ofta det går fel.

Själv har jag tyvärr bara (under min korta tid som uppfödare) stött på problem då folk haft tre honor ihop. Jag pratar om tre fall som jag känner till sedan jag började föda upp i december 2007. Det tycker jag personligen är allt för många för att se tre honor som en säker flock. Men kanske har jag bara haft otur, det är därför jag gärna vill höra andra uppfödare vad ni har för personliga erfarenheter!

Andra med erfarenhet av att ah tre honor ihop får ju självklart också gärna svara!

#16 Du menar alltså att du sätter ihop vuxna honor tillsammans och det funkar bra? I sånt fall får du gärna berätta mer för det skulle ju underlätta för oss andra.

Jag har haft honor i flockar (6 stycken som mest) innan jag blev rekommenderad att inte ha fler än max 3. Det blev aldrig några problem, och de flesta honor jag haft har suttit 3 tillsammans. Hanarna har jag haft 7 som mest i samma flock, har jag tillräckligt stora burar föredrar jag flockar på 3-4 djur.

# 17 har inte antalet i huvudet men det är en del nu. Har dock inte sålt ungar om tre utan bara haft det i mina egna. Oftast har det varit mamma med två honor jag valt att spara, eller två undjur med ett tredje ungdjur som köpts in eller tagits ifrån en familjegrupp. Då jag som uppfödare ofta hade djur som såldes eller delades på när ena skulle sättas i avel så måste jag medge att jag sällan hade rena sällskapsgrupper som satt ihop hela livet. Så om alla mina hongrupper hade fungerat för all framtid vill jag inte påstå. Men det fungerade för de tidsperioder de satt ihop, vilket kunde vara allt från 1-15 månader.

Vill minnas två gånger att jag inte litade på flocksammansättningen (pga signaler från individerna emellan) så dessa särades på. En gång brakade två ihop men det var dock ingen grupp utan bara dessa två i buren. Som sagt det gäller att tolka deras språk i tid då gerbiler som jag också nämt förut, är väldigt enkelspåriga och har sin lilla repetoar med kroppspråk. Brukar säga att antigen tål de varandra, eller inte. Av eller på, svart eller vitt. Riktigt så enkelt är det inte förstås men skulle man generalisera så är det inte långt från hur de är.

#18 Det är svårt att lägga exakta fingret på hur man ska tolka de olika signalerna och sen lära ut detta men jag brukar kunna försöka förklara och visa för den som är intresserad. Det är ju en hel rad saker man måste ha koll på och ta med i beräkningen när man försöker sig på detta. Ålder, social status, temperament, bott ensam/i famijegrupp, fått kull, etc. Jag använder mig som sagt inte av delad bur, jag äger en men tyckte den gav mer problem dem emellan än löste något. Hade oftast två burar som ingen av dem bott i och en öppen neutral yta där de skulle mötas. Var det en grup av djur möttes den nya med en och en av gruppen tills det gick bra. För när väl en ur gruppen accepterat den nya så är det också lättare att få andra att acceptera den också. På den öppna ytan fanns alltid många gömställen och andra saker för att sysselsätta dem med. Upptäcker man ett agressivt/försvars beteende i tid går det att avbryta det innan något händer, 'leda dem in på andra tankar', där gäller det att vara mycket  observant. Men jag råder aldrig något att sätta ihop ungdjur eller vuxna ensam då man bör ha en viss vana vid introduktioner.

Ja hanar går mycket lättare som sagt, det är mer vuxna hanar än honor jag valt att sätta ihop.

Kan säga att jag faktiskt har fört ihop två unghonor med en gammal. Detta var då den ena av mina två första honor gick bort och jag inte läst alla råd om huruvida 3 skulle funka. Det gick alldeles utmärkt. Nu dog den gamla honan en månad senare till följd av ålder, så de kanske inte "hann" :)

Men det var då det, har inte testat efter det.

Mina erfarenheter säger mig att det funkar jättebra att ha tre honor ihop under en period. Men de jag fått kontakt med har alla "helt plötsligt" hittat honorna blodiga efter bråk i buren. Givetvis har där säkert funnits tecken som de inte märkt.

Jag får uppfattningen av att ingen av er haft tre honor ihop under flera år tills en hona i flocken dött? De erfarenheter jag har är att det kan smälla mellan de kvarvarande då alfahonan dör. Den andra erfarenheten är att det smäller när de bott i hop så att de börjar bli 6 mån - 1 år gamla.

Det andra problemet jag märkt är att då man tagit ur en hona ur flocken som bråkat med en av de andra har det inte tagit lång tid innan även de andra två kvarvarande bråkat så att man behövt sära även dem. Det är väl det som är min fasa om jag skulle spara två bebishonor med sin mamma, att när jag sedan tar ut en av de små så ryker de kvarvarande ihop.

EmmaJo, hur länge har dina flockar fungerat och har du plockat ut någon ur flockarna och vad har hänt då? Kan du uppskatta hur många flockar det handlar om?

Min tanke är att jag kan tänka mig att ha fler än två honor ihop under en period, men då är jag också medveten om att jag eventuellt slutar upp med fler burar än vad som var tänkt. Och jag har lärt mig att tolka signaler mellan gerbiler där det inte är helt ok. Men jag skulle aldrig rekomendera det till någon som skaffar gerbiler till sällskap. De har sällan tänkt sig att ha mer än en bur och har heller inte någon erfarenhet av att se om det är bra eller sämre mellan gerbilerna i buren. Detta är ett problem, för det hade som EmmaJo säger underlättat något enormt om honor var lika sävliga som hanar och om man kunde känna sig säker på att det var lugnt mellan gerbilerna även om man sätter ihop två vuxna gerbiler.

Kan berätta om lite olika typer av flockar jag har haft:

Typ 1.) Unga hanar som bor ihop med två eller fler äldre hanar. Endast suttit ihop i drygt 2 veckor.

Typ 2.) Gamla och blivande avelshanar. Har suttit ihop i över ett år, 3-5 gerbiler. Hade två stycken jag särade på nyligen då jag bildade avelspar med de hanar som är straxt över året.

Typ 3.) Mamma med döttrar. Har suttit ihop i 3 år som lägst, aldrig några problem. Oftast sitter de dock endast ihop i 6 månader, tills den hona jag vill avla på kan sättas i avelspar.

Typ 4.) Mormor, mamma, moster och döttrar. 5 honor som satt ihop i 6 månader till 1 år, inga problem med dem och särades endast på för att jag vill avla på de yngre. De föddes in i flocken och det var inga jag satte ihop.

Jag har aldrig haft några problem när jag tagit ut gerbiler ur flockarna. Jag har varit mycket noga med att alla inte ska komma in i flocken samtidigt och vara jämngamla. Med honor har jag bara honor tillsammans om de yngre är födda i flocken.
En gång blev det ostabilt i en hanflock då den äldsta blev sjuk, men det blev inte bråk utan de lät honom bara inte sova inne i huset tills han blev frisk igen. Sen var det inga problem. När äldsta honan i honornas flock blev dålig blev det inga problem.

De enda gerbilerna jag haft problem med på 6 år var två honor som kom in som omplaceringar. De började slåss och den ena dödade den andra.

#22 Jag blir nyfiken på hur du gjorde med Typ 4? Om det var tre generationer, som jag fattar det. Blev mamman domminant över mormodern eller tog du kull på den icke dominanta?

Det här är en mycket intressant tråd med en trevlig ton! =) Att kunna kompilera honburar är ju inget man inte vill lära sig om som uppfödare!!

Jag tog kull på en av de yngre honorna, ja. Den äldsta honan och hennes äldsta dotter fick en varsinn kull mer eller mindre samtidigt (tjuvparning dock, inte planerat) och det gick superbra. Det skulle jag dock aldrig rekommendera då det inte är så vitt jag vet normalt i det vilda för två honor att få kullar sådär tätt inpå.
Jag har inte alltid parat den äldsta honan utan några gånger har det varit handparning av den yngre istället. Fördelen har varit att den äldre honan inte bara varit barnflicka utan även amma, så bebisarna fick mycket uppmärksamhet och mycket mjölk.

Efter att ha studerat etologi så inser jag att Dominans är ett väldigt luddigt ämne. Det är sällan eller aldrig ett djur som är dominant i alla situationer. Det finns alltså olika dominanta i olika situationer, så det tar lång tid att bestämma Dominans i en flock.
Ungar har också hög rang utan att behöva sätta någon på plats t.ex, så att säga att den äldsta alltid har högst rang funkar inte.

Jag kan inte säga något slutgiltigt utan bara att jag tycker att det är bra om man, utan att ta för stora risker, provar olika saker. Jag tror också det handlar om personlighet, uppfostran och gener hos olika gerbiler - olika gerbiler är olika toleranta helt enkelt. Mushanar är ett väldigt bra exempel på hur olika det kan vara med olika individer som avlats fram olika.

#12 Som jag sa, jag hade väldirgt rörliga grupper och hade sällan gruppr ihop från ung ålder och livet ut.  Antigen ansågs någon lämplig för avel och flyttades på, eller ansågs någon olämplig för avel och fick en chans hos andra ägare som sällskapsdjur ihop med annan kompis (eller samma kompis/ar beroende på om ingen i buren var avelslämplig). Beror ju lite på vilket sätt man avlar men jag hade tyvärr inte plats att spara alla djur jag hade velat ha kvar. Visst hade jag gamlingar boende här men oftast med yngsta döttrar eller söner. Jag har inte haft några problem där i alla fall när modern / fadern i trion gått bort.

Familjegrupper i någon mån är ger också sällan problem. De har haft en naturlig rang och det är sant att det här med Dominans och flockhieraki är inte alltid linjärt. I min erfaranhet och tycke gäller det att ha koll på vad de är för djur man har som man vill föra ihop och deras mentalitet, och öviga punkter jag listade i mitt förra inlägg. Jag testade aldrig att föra ihop allt och alla, vissa individer visste jag redan från början att sannorlikheten för en lyckat introduktion var ganska liten. Många gånger har jag dock blivit förvånad, djur har gått ihop som inte alls skulle kunna vara kompatibla. De är alltid individer, och flock & introduktioner är igen ett begrepp som är väldigt rörligt.