#0: Ajaj, det låter omtumlande! 🤕
Jag har ingen erfarenhet av att det har gått riktigt så långt, däremot har jag varit med om att det börjat gå ditåt och försökt att lugna situationen. Jag vet inte om jag kan ge så mycket råd eller nya insikter för dig, men jag kan skriva lite om mina erfarenheter och det jag vet.
Du kanske vet detta sen tidigare, men man kan ibland se små tecken på att allt inte står rätt till. Jag hade en mor och dotter som gnabbades till och från, när de var riktigt trötta på varandra kunde de försöka "rida" varandra, resa ragg/pufffa upp sig och knuffa den andra. Ibland gjorde de små fulingar som att knuffa ner den andra från en av sina små trappor eller kasta sand i ansiktet på den andra. 😅
Jag försökte ofta vara en lugnande tredje part när det där blossade upp, men en gång fick jag dela på dem tills de lugnat sig. Då började dottern störa mamman när hon drack och började jaga henne/skulle kontrollera vart hon fick gå.

Anledningarna att det kan bli bråk är nog många. Godis kan vara en orsak, men som du sa är det nog inte den enda anledningen. Honor kan få väldiga humörsvängningar ibland vid brunst och även om inte hanar brunstar så kan jag tänka mig att de också genomgår förändringar och även hormonella såna när de växer upp?
En vanlig orsak till bråk är väl annars rangordningen, om de inte kan komma överens om den. Jag misstänker att det var en av anledningarna till gnabbet som var här, dottern ville få bestämma men hade en mamma som vägrade ge upp sin plats som högsta höns. Bråk om rangordningen kan det också bli när de blir äldre eller om den ena blir sjuk och därmed svagare.
De där två honorna jag hade verkade också ha olika anknytningsspråk slog det mig. Precis som hos människor kunde jag se dotterns irritation när mamman var för "klängig" och mammans sårade känslor om dottern sa ifrån. Jag tänker lite att även gerbiler nog fungerar olika bra ihop personlighetsmässigt och ibland kan relationer förändras.

Iaf så hoppas jag att det löser sig för er, att de hittar tillbaka till varandra eller hitta nya vänner! Oavsett hur mycket man som ägare försöker så kan man inte alltid förutspå allt.

Tack för din berättelse och erfarenhet.

Mina 2 verkar ha blivit sams igen och kan nu vara ihop, men bara under min vakande blick till en början.
Men på nätterna och när jag jobbar får dom vara på varsin sida av buren.
Iaf tills den utsatta har fått återhämta sig och att allt gått bra under tiden.
Men kommer absolut ha lite mer koll på beteenden i fortsättningen.

Men som det verkar nu så har det nog haft med rangordningen om vem som skall bestämma och göra.
Kan givetvis vara lite av allt det andra också.
Men det känns som dom nu vet vem av dom som bestämmer.

Synd att det behövde gå så långt bara.

#2: vad skönt att det verkar lugna sig mellan dem! Att lära sig alla deras beteenden tar sin tid, ofta är nog signalerna ganska subtila för oss människor också. Är man iväg under dagarna blir det ännu svårare, men du verkar ha bra koll på läget!
När de har accepterat varandra igen är bra signaler att de putsar varandran och att den undergivna då kvittrar lite undergivet. Den undergivna kan också gå fram och hälsa på den som står högst i rang med huvudet något sänkt.
Ett annat positivt tecken är att de lägger sig och sover tillsammans.
Om de "boxas"/låtsasbrottas så ska det kännas lite kontrollerat och gå fort över till att den undergivna lägger sig på rygg, leken tar då slut.
Ser du alla dessa signaler kan du börja slappna av! Lycka till! 😊