Hej! Jag och min sambo köpte två han-gerbiler för ungefär 1,5 vecka sedan. Vi har dom i en 163x40x40 (ungefär) stor glasbur. Locket är i nät med tröjan. Ungefär en tredjedel utav buren är avspärrad med en "trävägg" där vi fyllt upp till taket med aspspån, kartonger, tunnlar och liknande för att dom ska kunna gräva egna gångar osv. Resten av buren är fylld med träleksaker, ett trevåningshus, en trälåda fylld med spån att gräva i (utöver grävdelen), hängbroar, stegar, gnagpinnar, olika nivåer, en springbräda, vippbräda, stort sandbad, broar att gömma sig under. Massa gnagmöjligheter. Allt i buren är i trä utom skålar som är i keramik/glas. Den ena utav våra gerbiler är väldigt orädd av sig, kommer gärna fram och leker, undersöker eller tar en nöt ur handen oxh sitter kvar för att äta upp den. Den andra är väldigt skraj/totalt ointresserad. Vi vill gärna ta ut dem ur buren och rasta dom/låta dom springa av sig ordentligt, men eftersom vi inte har några dörrar i vår lägenhet (utom badrummet och ytterdörren såklart) så har vi inte vågat ta ut dom eftersom vi inte vet hur vi ska få in dom igen, innan dom är handtama eller åtminstone trygga nog att bli in/utbärda, + att vi inte har möjlighet att ha dom i ett "säkert rum" så att säga. Vi har tänkt köpa en hage för att bli av med det problemet, men vi har inte införskaffat den än eftersom vi som sagt tänkt att de skulle behöva bli någorlunda handtama först. Är det fel tänk? Behöver de tas ut varje dag redan från början, även i en så stor bur? Hur gör vi isåfall för att få in och ur dom säkert i både bur och hage? Sista två nätterna har de försökt ta sig ut ur buren, de ser helt desperata ut. Den som inte tycker om att vara nära händer hoppar till och med upp i min hand flera gånger för att sträcka sig mot glaskanten. Det gör ont i hjärtat att se, det ser inte ut som lek utan som att de faktiskt vill fly därifrån. Jag vet att dom är väldigt nyfikna djur som gillar att upptäcka, men man känner sig så elak som har dom i en bur när dom så gärna verkar vilja ut. Är dom uttråkade? Stressade? Är det normalt beteende och jag får sluta vara sådan hönsmamma? Vi vill såklart verkligen bara deras bästa, och att dom ska få må så bra som möjligt och utöva så mycket naturliga beteenden som möjligt. Har ni några tips eller råd så är jag evigt tacksam.