Hej!

Jag har mina tre tjejer sedan ca 1½ år och jag har funderat på en sak till och från och idag kände jag att jag vill se vad NI tror!

Hemma har tjejerna alltid haft mycket spån att gräva i, flera hus, många papprör att krypa i (roligaste de vet är att åka kana från toppen av akvariet till botten, knasbollar), ofta hö att knapra på, höjdskillnader osv.

När de är i sitt akvarie är de sådär sprättiga om man råkar överraska dem, men står jag bredvid och har handen nere så kommer de och sniffar på mig men blir inte gärna upplockade.

Är de ute på golvet och springer så sätter jag mig gärna ner med dem och då sitter de ÖVERALLT på mig, gärna uppe i håret - sen när de är nere i buren är det samma sak igen.

Just nu är jag hos min mamma och tjejerna är med mig. De har sitt "sommarhus" här och just nu är det inte så mycket spån i, däremot lite olika krypin och så, lite hö etc.

Idag har alla tre varit otroligt sociala med mig och två av dem har självmant hoppat upp i handen och varit med mig när jag gått omkring i huset utan att vara sådär panikslagna.

Så, det jag funderar på är tvärt emot vad jag har tänkt förut - när de är i sitt hem med mkt spån etc, då är de hemma och TRIVS och vill liksom inte "sväva ut" mer än att ibland kika ut över kanten på akvariet.

Jag har ofta tänkt att jag är en dålig matte, att de är mer rädda än inte osv.. Vad tror NI?