Gerbiler menar du väl?;) 

Jag skulle själv ALDRIG avla på en gerbil med svansknyck, eller missbildad mun,tänder, ben osv då det kan påverka nästa generation.

#1 Ja givetvis menar jag gerbiler, skrev samma inlägg på Råttor iFokus och glömde ändra djurarten ☺️

Jag tolkar paragrafen väldigt snällt, snällare än vad man borde göra själv i avelssammanhang. Svansknyck ger ju inget men för livet eller kraftigt påverkar djurets naturliga egenskaper och inte heller dövhet (av för mycket vitteckning) eller epilepsi som i 9 fall av 10 påverkar ungdjur och har försvunnit när djuret är vuxet.  Men vill man verkligen avla på de egenskaperna? Nej det vill man ju inte. Det är ju bevisat nedärvbara defekter.

Enda undantaget jag gjorde var när jag avlade dilute. Hade man tur kunde man få 1 unge i en kull som inte hade epilepsi, sparade den och avlade vidare på. Men lika ofta fick alla ungar i en kull epilepsi  och man sparade den största och kraftigaste ungen ändå. Valde sen att ta en kull på den när den var vuxen för den fick 1 anfall 30 sek med lite öronviftande som liten  bebis sen aldrig något mer. Epilepsi dök upp oavsett om det var dilute x dilute eller dilute x obesläktad icke dilute det senare hände mig hur många gånger som helst. Så hur ska man förhålla sig till detta egentligen?

Har man avlat gerbiler länge och då lite ovanligare färger som ofta är inte lika nogrannt avlade från början så börjar man göra skillnad på gerbiler med lätt epilepsi och gerbiler med svår.

Jag avlar aldrig på gerbiler som har defekter (aldrig medvetet iaf.). Har en gerbil svansknyck, epilepsi eller någon annan hälsodefekt så går ej denna vidare i avel hos mig. 

Däremot så avlar jag på gerbiler som har kullsyskon med tex. epilepsi. Men själva gerbilen som går i avel har aldrig uppvisat sjukdomen. Jag är väl medveten om att den friska gerbilen ändå är bärare av epilepsi, men precis som Tsunamis nämner så behöver man göra urval om man som vi avlar på ovanliga varianter. Sedan kan man diskutera det vidare huruvida det är rätt eller fel att göra så. Men syftet är att på sikt minska sjukdomen i linjen genom att avla på de individer som inte uppvisar något.

Men epilepsi finns tyvärr i alla gerbillinjer, inte bara de ovanliga. Utan tyvärr är alla gerbillinjer så vitt jag vet bärare på epilepsi, så man kommer tyvärr inte ifrån det. Gerbiler har redan från första början en medfödd fallenhet för epilepsi. Även därför har forskare använt sig av gerbiler inom forskning av epilepsi.

Men vårat jobb som uppfödare enligt mig iaf. är att se till att avla vidare på de friska individerna så att man kan minska ner frekvensen av epilepsin.

Jag själv har varit hårt drabbad av epilepsin och har fått avskriva hela kullar ifrån avel pga. detta elände. Kullar som annars har varit så lovande i övrigt vad gäller temperament och övrig hälsa. 

Vill man undvika att avla fram gerbiler med epilepsi så får man nog helt enkelt sluta avla på djurarten helt och hållet. För tyvärr finns sjukdomen där bakom i alla linjer. 

Men jag anser att så länge man har noga kontroll över stammen, släktskapet och själv är kunnig inom avel så ser jag inget fel i att fortsätta avla, så länge man gör rätt beslut och väljer rätt avelsdjur och inte avlar på vilken individ som helst. Det är även därför jag ofta ser surt på folk som är oerfarna som avlar på tex. djuraffärs-gerbilen eller en gerbil i övrigt med tveksam bakrund eller okänd bakgrund. För sådan avel kommer inte förbättra gerbilstammen i sverige iaf.

Jag tolkar det hela som att ser du att din gerbil har en missbildning eller annan defekt så ska du inte avla på den då det kan skapa onödigt lidande hos den ungar. Precis som det står.