Så länge man kan ta hand om djuren och ge alla lika mycket uppmärksamhet och kärlek så tycker jag inte att numret spelar jättestor roll (inom vissa gränser, såklart). När det kommer till gerbiler/hamstrar/andra smådjur som är ganska low low maintenance så tycker jag att upp mot en fem, sex stycken inte låter så mycket. Däremot kände jag en familj som hade två hundar och fem katter och det tyckte jag var galet mycket.

Rent nummermässigt så tycker jag att din mängd djur låter som lite för mycket, speciellt om du ska skaffa en iller, två till råttor och två omgångar ungar. Det var framför allt illern som fick mig att reagera, kanske för att det är ett djur som kräver mer så jag placerar mentalt in den i katt/hund-kategorin? Men kort och gott, kan man ta hand om de, har råd att låta alla få den veterinärvård de behöver och har nog med tid och kärlek för att spendera "kvalitetstid" med alla individerna så tycker jag inte att det är för mycket.

Själv skulle jag dock inte kunna se mig själv med fler än tre husdjur, haha 😃

Nej det tycker jag inte. Våran familj har många djur men klarar man att sköta dem bra och ingen mår dåligt av det så anser jag inte att det ska vara något problem:)

Edit: Håller med #1 förutom att jag tycker att det låter mycket x)

Det jag anser är för många djur är när en person inte klarar av att ta hand om alla.

Ja jag tänker ju i samma banor som du #1, jag och min sambo älskar ju djur och vill ägna stor del av våra liv till detta så för oss är det mer naturligt att ha så många husdjur, än att inte ha det. Vår ekonomi är kanske inte den bästa nu när vi ska ha iller och är studenter, men vi har ju ca 55.000 undanlagt tillsammans för våra husdjur, o då anser jag ändå att vi klarar av att sköta dem och oss själva när vi har en stor säkerhetsbuffert. 

Jag skrev inte det men när de kommer till gerbilerna och kullarna där så har jag och min lillasyster, samt sambons lissasyster kommit överäns om att de ska få ett par var att ta hand om. kullen som kommer nu är en liten kull på 2-4 bebisar skulle jag tro vilket är precis lagom för att de ska gå ihop förutsatt att de blir en hane. Detta för att underlätta för mig, samt glädja dem. Så jag kommer bara ha mellan 4-6 gerbiler totalt ändå beroende på om de parar sig igen medans de har bebisarna eller inte, jag hoppas ju inte, men om de blir så så löser vi det så tanken är inte att ha ca 12 gerbiler utan max 6 st helst 4.

Sedan med illern så är det så att vi skaffar den nu när våran katt spårlöst försvann i vintras (utekatt) och vi funderade på att skaffa en hundvalp, men ville försöka med något "mindre krävande" alltså något man inte behöver gå ut o gå med flera gånger om dagen. Då tyckte vi iller passade oss. Jag är fastanställd på deltid så har väldigt korta arbetsdagar och sambon börjar sista året gymnasiet nu pga byte av linje sen tar han ett sabbatsår och för att han inte ska bli tokig under hans viloår så vill vi ha ett krävande djur som han och främst vi kan ägna våran fritid till, därav varför vi vill ha en iller. Sedan älskar vi verkligen djuret, har blivit döds kär i dem! 

Men de är så mysigt att gå o lägga sig på kvällen och höra små tissel och tassel runt omkring en, man känner sig aldrig ensam.

Det finns de som tar hand om 100-tals djur. De kallas bönder och klarar det utmärkt. Det är bara ni som vet om det är för mycket, lyssna inte så mycket på vad andra "tycker". Gällande Iller har jag haft en sådan. Mycket fina och smarta djur, fantastiska jägare och lär sig snabbt hur saker funkar. Med andra ord, lås in bytesdjuren i separat rum :-) Kör hårt, lycka till :-)

Jag anser att när djuren inte får den skötsel de behöver för att må bra då har man för mycket djur när djuren blir lidande pga. Att man inte hinner med eller inte har råd. Jag själv har 30+ Gerbiler just nu och två katter samt en dotter på snart 3 år. Och för mig känns det lagom. Planerar att även skaffa höns då jag känner att det finns snart även möjlighet till det. Men först behöver hönshuset rustas upp och hönsgården förstoras. :) Man vet själv sina begränsningar och hur mycket man orkar med. :)

Tycker verkligen inte att ni har för mycket djur! För mycket djur är när man inte kan ta hand om dom, inte har råd och inte hinner med att ta hand om dom. Ingen kan egentligen säga att ni har för många djur, för det vet bara ni!

Själva har vi ca 30 gerbiler, 10 dvärghamstrar, 3 guldhamstrar, 4 katter, 3 råttor (troligtvis så skall här flytta in 3 till) och kanske, kanske skall vi skaffa en hund som jag kan ha i mitt framtida yrke. Och detta klarar vi galant. Så om någon säger till mig att vi har "alldeles för mycket djur" så viftar jag bara bort deras ord innan dom ens når mig för ingen kan berätta för mig vad vi klarar av eller inte :)

Personligen så tycker jag att det lät som ganska få djur, min egen referensram är då tre katter, ett akvarium, två gerbiler och nio möss som jag bedriver avel på så den siffran stiger bitvis med tio till tjugo stycken :)

Åh vad glad jag blir, jag vill ju gärna ha fler djur senare när man kommit i orning med hemmet och så men har ju fått en tankeställare när folk tycker de är för mycket. Va kul o höra att de är så många som faktis har mycket djur hemma! 
Då kommer jag inte ha dåligt samvete för att skaffa fler djur, jag kommer ju alltid ha koll på jag kan ge dem de dem behöver o inte skaffa mer än man klarar av, vi är ju två som tar hand om dem också 🙂

Det kanske bara är vi som känner folk som inte är så djurvänliga eller snarare inte vill ge tid till djur o därför tycker vi har för mycket.

#5 Ja vi kommer att flytta burarna och akvariena till vårt föråd som går att låsa så de inte riskerar att fara illa av illern och stänga in illern på sitt rum när vi plockar ut smådjuren så de får leka i sovrummet igen 🙂

Fattar inte vad problemet är så länge man kan ta hand om djuren och djuren typ inte tar över ens liv? Alltså typ att man visserligen tar hand om alla djur men bara lyckas för att man sover två timmar om dygnet och bara äter nudlar för att alla pengar går till djuren - DÅ kanske man bör fundera på att tagga ner lite. Men bara för att man har fler djur än vad andra människor vill ha är det ju inte för mycket.

Just nu har jag två gerbiler och två marsvin, vilket är allt som får plats i den här lägenheten (och knappt det). När jag flyttar till något större kommer jag troligen bli en fullskalig crazy smådjurslady och skaffa ännu fler djur, men så länge jag tar hand om dem som de ska ser jag inte ett problem med det. :P

Så länge djuren mår bra, man har tid för dem och att antalet inte överstiger lagligt antal osv, så ser jag absolut inga problem! Jag och min sambo har tre katter, plus att jag har 2st gerbiler och det är inga som helst problem. Dock så tror jag att de flesta som har många djur har det för att de brinner för djuren, och har det som ett av deras huvudintressen. De som tycker att 1 eller 2 räcker kanske har annat som de brinner för istället.

Dessa personer som säger detta, vad vill de egentligen? Är de missnöjda med att du inte tillbringar tillräckligt med tid med dom? Är de rädda för djur och känner att de inte kan hälsa på? Har de inga djur själva?  Har de allergi?
Det låter mer som att "problemet" ligger hos dem som kommenterar detta än hos er som äger djuren.  Jag håller med om att för mycket djur har man bara om man bor för smått och inte tar hand om dem så som de behöver. Tex 45 katter i en liten-liten 1:a utan balkong. Eller en hel ladugård med djur som varken får dagsljus eller rätt foder. Vissa djur kräver ju mer än andra så du kan ju lätt ha 10 akvarium men däremot 10 hundar är ingen barnlek.

När jag var mindre växte jag upp med en djurtokig mamma och vi hade kennel och småskalig köttdjursuppfödning. Vi hade köttdjur som vi sålde till liv, hästar som var mina och som jag red in, massor av hundar + valpar som vi sålde, 1+1 raskatt som var min, 2 akvarium med fisk och snäckor bara för det var skoj, hönor som gav oss ägg, 1 get som jag inte minns varför den hamna hemma hos oss. undelater som hon räddat från en uppfödare som skulle gasa ihjäl dem,  2 grå jackos som hon fick av en på jobbet, en ensam kanariefågel, 2 dvärgvädurskaniner som var mina och min systers, och från början en guldhamster som var katapulten för att allt skulle gå överstyr.  Mamma kom alltid hem med nya djur. Hon frågade sällan om vi ville ha kaniner eller katter för rätt som det var så åkte vi bara iväg och hämtade nåt nytt djur. När det var som "värst" kan jag tycka att vi hade för mycket djur. Det tog massor av tid och vi var låsta hemma. Utan hjälp av hela familjen hade vi aldrig klarat av denna mängd djur.

Oj ja det låter som en hel de och massa arbete! Starkt gjort av dig o din familj att klara av det.  Hoppas de gick bra för djuren och framför allt ni själva så ni inte råkade illa ut av det. Känner igen de där med en mor som är lite för djurgalen, de är nog därför jag äskar djur själv så mycket. 

De folk klagar på när de kommer till oss är oftast att de tycker vårat sovrum är äckligt för vi har en obäddad säng och matta fullt med sågspån inne i sovrummet viket gör att de ofta finns lite sågspån här o var på golvet. Sen samlar vi smuttstvätt i två högar på golvet som djuren får leka i när de ändå är smuttstvätt. Våra vänner har bemött oss som väldigt ohygeniska och ohälsosamma för oss själva. De säger våra djur har så mycket bakterier att vi inte borde låta dem springa löst i sängen och i våra kläder då de kissar o bajsar överallt. En kompis till oss sa att vi borde flytta ut dem för att det är omöjligt att vi kan sova bra med så mycket ljud i rummet. Så en delav våra problem är väll att folk vill inte komma och hälsa på oss för de tycker det är äckligt. 
De är aldrig klagan på lukt eller så, men just att de ser konstant lite småstökigt ut. Vi har slutat ta in vänner i sovrummet vilket känns konstigt för de har alltid varit där man har suttit och umgåtts när man har vänner över, de låter säkert jätte konstigt men de är bara så de vart för oss.  De finns även några som klagar på att vi inte åker bort lika mycket som förr just för att vi har djur hemma, de tycker vi spenderar för  mycke tid med dem som vi egentligen kunde vart ute och festat med. Men där är de oftast vi som väljer att vara hemma för de är bekvämare. 

Dem här vännerna till oss har ingen av dem egna djur så de kan ju vara en anledning till att de är så kritiska, de vet inte vad de kräver, och de är inte ett dugg intresserade av att höra när man förklarar. Vi har helt gett upp o struntar i vad de säger, vi vill ju ha våra djur, ibland har vi kompisar över som äskar djur och försvarar oss mer än vi gör vilket är skönt. Jag vet inte vi tycker inte vi är ohälsosamma, vi lider inte på nått sätt av att de är lite stök o sågspån på golvet. Vsst ibland blir an less o vi sopar golvet säkert var tredje dag för att de inte ska se allt för skräpigt ut. De värsta vi fått höra är att vi borde avliva några djur så att vi inte behöver ta hand om dem lika mycket. Då blev jag rasande och skälde verkligen ut personen.

Om de tycker att ert sovrum är "äckligt" så stänger ni bara dit när ni har gäster!  Jag hade nog inte velat sitta och umgås där om det ligger smutstvätt på golvet och det är spån där. Sen att dammsuga upp spånet varje eftermiddag tar ju ingen tid alls.  Med eller utan djur så är det äckligt när folk har skitiga toaletter och det känns allmänt ofräsch att vara på besök.. men det är ju lätt avhjälpt att när man har besök att man städar innan och sen stänger dörren till sovrummet.
När jag var yngre så städade vi jämt för det var enda sättet att hålla undan! Det märktes inte så mycket att vi hade så många djur men uj vad slitigt det var. Som tur är så var vi en stor familj så alla fick dra sitt strå till stacken men idag så är jag mer restriktiv med antalet djur vi har hemma. Det räcker med 1 hund och 2 gerbiler. Det är säkert för att det var så många när jag var yngre.

Hmm, ja, egentligen är jag en stor anhängare av att man städar för sin egen skull och inte andras, men samtidigt har jag någonstans förståelse för att era vänner inte vill vara i ett rum där det ligger smutstvätt på golvet som djuren kissar och bajsar i. Då tycker jag att man börjar komma in i det jag pratade om att man har så många djur att det går ut över ens eget välmående, för det gör det. Man städar ju djurens bur för att de inte ska leva i stora mängder av sitt eget kiss och bajs, så varför ska ni behöva leva så? Det kan ju varken vara bra för rummet eller kläderna eller er att de ligger sådär, och inte bara för att det ser stökigt ut (ett protip är dock att samla ihop kläderna i en IKEA-kasse och bädda sängen: tar ingen tid att göra men får rummet att se 500% mindre stökigt ut).

Sen låter det ju inte som att era vänner tar en särskilt rimlig approach till att prata med er när de ber er avliva djuren och grejer? Självklart blir det lite stökigt när man har djur, jag vet ju själv hur det är när man myst med marsvinen i soffan en kväll och hittar torkat bajs dagen efter, eller hur mycket spån och hö som tenderar att ligga på golvet vid buren. Ett hus där folk bor kommer ju oundvikligen att vara stökigt, men samtidigt kanske man ska försöka få ner stöket till rimligast möjliga nivå. You're better than your mess, liksom. :P

Det gula är sågspån

Nej men vänta jag tror ni missförstog mig, hade jag vart hemma hade jag kunnat ta kort o visa hur jag menar, men är bortrest till lördag. Nu försöker jag förklara med en fin bild jag ritat på paint. 
Klädhögarna som vi lägger ut på golvet är ju kanske två tröjor eller en stor smutsig handuk som vi plockar ur våra tvättkorgar när vi ska leka med dem, kläderna ligger självklart inte på golvet hela dagarna, vi tvättar ju kläder väldigt ofta eftersom vi är två så jag tycker inte de är ohygeniskt att låta dem springa och leka runt i smutstvätt i en halvtimme varje kväll 😮 Vi lägger ju kläderna i tvättkorgen igen efter att ha skakat ur dem, så de inte ska se stökigt ut. 

De är mattan de klagar på är stökig eftersom de ligger sågspån på den och lite utanför på golvet. Pågrund av sågspånet ser den väldigt smutsig ut, men vi använder mattan som en mjuk och inte halkig botten till vår hage som vi släpper ut gerbilerna i. Den lilla klädhögen brukar vi inte ha framme om vi inte låter gerbilerna springa i dem, men oftast låter vi dem inte göra de för vi vill inte att de ska tugga på dem.Våra kompisar tycker helt enkelt att de är äckligt att vi tar ur djuren ur buren över huvud taget om vi inte bara håller i dem i händerna. De tycker inte vi ska låta dem springa på golvet.  Att vi har obäddad säng är ju oftast för vi har brottom på morgonen och inte bryr oss om att bädda den, vi bäddar om på kvällen när vi går och lägger oss helt enkelt, de har nget med duren o göra men våra kompisar tycker de ser ovårdat ut. 

Vi har oftast umgåts inne i sovrummet eftersom vi haft innerboende i vardagsrummet och hon tycker de är jobbigt att vi har besök och är ute i vardagsrummet, annars hade vi såklart inte vart i sovrummet ändå.

Men ja alltså de är inte klädhögarna de har problem med Om vi glömt de framme utan de är sågspånet som vi försöker städa undan varje dag, men bara faktis tar bort var tredjedag de som är utanför mattan. Mattan kan jag ju tillägga att vi kör i tvättmaskin varje vecka för att ta bort kiss i det så de inte börjar lukta. 

De hamsterburen står på är ett skrivbord, glömde skriva det på bilden.

Well, beskrivningen i ditt första inlägg fick det att låta som att det konstant låg två stora högar med kläder på golvet och att klädhögarna samt sängkläder var fulla av djurens kiss och bajs. DET skulle jag haft förståelse för att era vänner hade problem med, men så låter det ju inte i senaste inlägget.

Tycker fortfarande grejen med kläderna låter skumt, men det är min personliga åsikt och om ni, som du säger, lägger dem i en tvättkorg efteråt och det inte ligger klädhögar framme när era vänner är där kan de ju knappast ha något att klaga på. 

Skaffa en sågspånsfärgad matta så syns det inte (syns inte, finns inte) och släng ett överkast över sängen när kompisarna kommer så kommer det se jättestädat ut. ;)