oj vad det blev stort….

Berätta gärna mer om ditt syfte med parningen. Dina mål och avelsplaner?

Jag tror det finns ont om uppfödare i Umeå tyvärr :/

Jag tror att få uppfödare lånar ut avelshanar utan att känna eller åtminstone ha lite mer kontakt med personen i fråga. Inte nog med att man måste samarbeta så att man t.ex. inte säljer för många ungar till vidare avel (så att hanen får stor genetisk spridning) så finns det även många saker som kan gå fel och det brukar bli många frågor som dyker upp hos den som avlar för första gången.

Jag kan ta ett personligt exempel:

I somras var jag hos en annan uppfödare och hämtade en hane som skulle bo hemma hos mig ett tag som låns för att sättas i avelspar med en hona. De satt i delad bur i tja… några dagar i alla fall. Först var det lite gnabbigt från honans sida men så småningom verkade hon lugna ner sig och när hon sedan brunstade så tog jag bort gallret och de fick para sig under kvällen och natten. Allt verkade frid och fröjd. Tidigt på morgonen vaknade jag av att honan jagade hanen runt i buren och anföll honom. Det var slagsmål för fullt. Jag klev upp snabbt som attan och plockade ut hanen. Han var skadad och chockad (något som kan vara livshotande för så här små djur). Jag gjorde direkt i ordning en sjukbur till honom med värmelampa, dammfritt strö, massor av bomaterial, en skål med bananmos (för snabb energi) och så vanlig mat och vatten förstås.

Genom att låta honom vila i fred så släppte den värsta chocken efter några timmar, och de närmsta dagarna fick han tid att återhämta sig och jag tvättade hans småsår för att undvika infektion. Efter några dagar testade jag igen med ihopsättningen, den här gången tror jag att jag satte en avdelare i hanens bur så det var alltså på hans revir de fick träffas. Den här gången gick det bättre och efter ytterligare några dagar fick de flytta ihop i sin ordinarie bur.

Det jag vill ha sagt är helt enkelt att om jag inte hade haft lång erfarenhet och kunskap om gerbiler så hade jag troligtvis inte haft en aning om hur jag skulle agera. Och hade jag inte ingripit så som jag gjorde nu så skulle hanen troligtvis inte vara i livet nu. Det vore förstås fruktansvärt tragiskt om en gerbil som någon annan var ägare till dog under vistelsen hemma hos mig.

Detta är bara en av alla saker som kan tänkas gå fel, så om man inte vet vad man pysslar med så ska man inte avla, än mindre avla med någon annans djur. Men känner du att du har full koll, så go for it 🙂 Ett tips är att försöka kontakta en uppfödare personligen, då jag tror att få uppfödare har tiden att sitta och svara på sökes-annonser, det lättaste brukar vara att söka upp dem i stället :)

tack det ska jag göra🙂