Jo, jag har för mig att man jobbar en del med flocksmarthetsavel i bland annat Estland tror jag det var? Minns inte då det var så många år sen det var på tapeten senast. Fanns iallafall förr nån uppfödare med stora flockar på över 10 gerbiler per flock, och det funkade.

Intressant ämne tycker jag!

Har själv fyra honor som bor ihop, 1 år gamla. Har aldrig varit med om några bråk eller gnabb. De går i ett 375 liters akvarium och jag har ett 120 liters akvarium i backup om jag blir tvungen att sära på dom. De sover i en "stor" hög och myser och fixar. De verkar ha stor glädje av varann men jag har förstått att det är ovanligt att det går så bra med flera honor.

Själv kan jag ingenting om gerbilavel och genetik men det ska bli spännande att följa tråden. 😃

Är det förresten någon som har koll på om utrymmet gör någon skillnad på hur de fungerar i flock? Jag vet ju många djurarter där allt fungerar i flock så länge de har bra med yta att bo på. Jag menar, på vad är det grundat hur stor yta gerbilerna ska ha att bo på? Hur de lever naturligt eller är det någon som bara plockat en siffra "ur luften"? Vad går jordbruksverket/länsstyrelsen efter?

Ja det är en intressant teori i alla fall. Men frågan är ju om det kan funka på liknande vis i gerbilaveln.  Vi har ju i alla fall 'tur' med att det är honorna som är revirhävdande och inte hanarna. En bieffekt med att avla på mushanar som inte bråkar med varandra är att de har en lägre halt av testosteron än vanligt vilket medför lägre lust att para sig. Man kommer ju ingenvart i sin avel om man i slutändan får djur som inte har någon lust att få avkomma.

Råttaveln med hanar som inte tål varandra har inte kommit någonvart om du frågar mig. Folk avlar än idag på ensamlevande hanar men principen är samma som för mushanar att råtthanar med lägre testosteron har mindre lust att para sig. 

Jag har många gånger tänkt avskriva honor ur aveln som på ett eller annat vis bråkat med honor eller tom. hanar. Bråkar de med hanar kan de inte vara kloka i huvudet tänkte jag. Men i det fallet med hona x hane är det så många faktorer som spelar in och även väldigt mycket som vi som ägare kan missa eller aldrig förstå. Jag är övertygad om att vissa honor aldrig accepterar vissa hanar medan de glatt kan ta emot en annan hane det är så individuellt. På ett eller annat sätt var det helt enkelt inte en bra partner, de matchade inte varandra. 

jag har ju mina honor döttrar med mamma tills någon eller några av döttrarna är tillräckligt gamla för avel vilket kan vara allt mellan 5-10 månaders ålder varpå den plockas ut för att sättas med en hane. Fram tills dess ska de absolut inte bråka med vare sig mamma eller systrar vilket faktiskt aldrig hänt. Mamman har alltid varit den dominanta i buren vilket hon också automatiskt ska vara för hon är äldst och, ja, är mamman.

De få gånger jag haft obesläktade honor ihop har i alla fall jag aldrig klandrat vare sig ena eller andra honan om de börjar bråka. Det har hänt mig ett fåtal gånger att de börjat bråka men jag har ju i regel aldrig honor på det här sättet heller.  

Jag har faktiskt svårt att tro att det går att avla efter 'flocksmarthet' i gerbiler för jag tror inte grundprincipen är samma. Gerbiler börjar inte bråka av samma anledningar som möss och råttor gör. Gerbiler i grupp går alldeles utmärkt förutsatt att det är en och samma familjegrupp och inte obesläktade individer, jag har haft grupper om ca 10st helt utan problem och bråk.
Ska man ta till ett specifikt scenario så hade jag 1 pappa och 8 söner ihop en gång och det blev bara tjafs när pappan blev för gammal och fick tumör (vid 3 års ålder). Först då började sönerna tjafsa om vem som skulle överta hans roll. Möss funkar inte så, de börjar inte först bråka när ledaren tacklar av. Möss kan gå runt och småbråka men även bli mobbade i tysthet något som man kanske inte märker om man inte vet vad för tecken man ska leta efter.

Ja mitt inlägg var lite snurrigt men jag ville bara förtydliga att det är skillnad på besläktade gerbiler i grupp jämfört med obesläktade gerbiler i grupp. Stor skillnad faktiskt.

Jag har tidigare haft besläktade i grupper om 10st utan problem men frågan är om den gemene uppfödaren har det behovet eller inte. Vi jobbar med enstaka individer och musfolk sparar gärna 5-6 syskon i 1 kull av andra anledningar. 

#2 Ytan gör ingen skillnad. Vissa gerbilägare i andra länder vet jag hävdar motsatsen (USA bland annat) de menar på att har du för stor yta på dem så finns risken att gerbilerna vill dela av buren och göra egna territorium. Men jag har inte märkt någon skillnad, vill de bråka om rangen så gör de det även om ytan är 100L eller 500L. Fast i amerikanarnas syn menar de att man ska ha gerbiler på 50-70L och ropar högt om man har 150L eller mer…

Tänkvärda ord, Tsunami! Mycket intressant läsning. 🙂

Mycket spännande att läsa era svar och reflektioner och erfarenheter.

Jag själv har inte så mycket att lägga fram på bordet angående detta då jag inte har såpass lång erfarenhet ännu att jag hunnit testa mig fram tillräckligt mycket.

Sedan såklart skiljer sig ju gerbiler från möss och råttor när det kommer till hur deras sätt att vara ser ut gentemot varandra och beteenden etc.

Men kändes ändå som en intressant tanke som jag gärna ville lyfta fram och ställa och höra helt enkelt vad andra säger om saken.

Jag skulle personligen gärna vilja ha honor som var snällare mot varandra. Och det är nog även något jag kommer börja analysera mera över när det kommer till min egna avel. Åtminstånde att mor och döttrar gärna ska fungera ihop i en lite större grupp än bara 2 tills någon av döttrarna ska i avel. Men då vill jag ju såklart att resterande döttrar ska fortsätta hålla sams med varandra och modern. Gärna livet ut vore ju det mest önskvärda.

Min rädsla för hongrupper har ju gjort att jag aldrig vågat ha fler än 2 ihop. Men tänkte nu testa med 4 stycken ihop (mor med 3 döttrar) och se hur det verkar fungera i långa loppet.

Besläktade gerbiler oavsett kön verkar ju överlag fungera bättre ihop som redan nämnt. Men jag skulle gärna önska att det även kunde bli en förbättring obesläktade emellan. Men gerbiler kanske är funtade så att det är ett svårt projekt att ta sig an då det ändå är onaturligt gentemot hur de lever i det vilda då de lever mer i familjegrupper (om jag nu inte fått det helt om bakfoten i sådana fall behöver jag läsa mer om gerbiler i det vilda, haha).

#4 Jag lär mig nya saker varje dag 🙂 väldigt intressant läsning!

Musfolket vill ju också att deras hanar ska kunna bo ihop oavsett släktskap. Så då är ju frågan skulle vi kunna ha samma mål på gerbiler att även obesläktade honor ska kunna gå ihop utan problem?

En annan sak är att mushanar ska kunna gå ihop även efter en individ har fått para en hona. Kan samma verkligen kunna fungera på gerbilhonor? Att sätta ihop två honor även efter den ena fått en kull? Jag skulle aldrig tänka tanken. Men ja det är ju svårt att kunna 'översätta' exakt ifrån hur musfolket gör eftersom deras gäller hanar och vi honor. Att sätta ihop gerbilhanar efter ena fått para är det ju många som gör när vi utövar handparning. Frågan är om det skulle vara lika lätt att göra på gerbilhanar som fått bott ett tag ihop med en hona. Jag hävdar nej, för de har redan hunnit bilda en flock med en partner och inte skulle jag klandra de hanarna heller att de började bråka. jag har inte testat detta, skulle inte komma på tanken heller.

Men ja det är oerhört kul & intressant att prata om!

#8 ja att göra så att man efter parning eller efter att ett par suttit ihop och haft ungar och hela allt det där och försöka få dom tillbaka till sina gamla kamrater skulle jag aldrig heller vilja göra. För det fungerar inte. Och jag skulle inte heller vilja prova. Det vore ju bara att be om sorg och katastrof.

Men att försöka ha lite enklare mål vore ju däremot intressant. Kanske kan man komma en liten bit.

Fast allra mest är det ju ett teoretisk nyfikenhet från min sida. Och mycket intressant att prata om tycker jag och att försöka att se på ämnet från olika vinklar.

#9 Japp att ha något liknande temperamentsmål i sin avel vore jättebra och om inte annat så är det nyttigt att öppet diskutera sånna här avelsfrågor. Det är så man lär sig 🙂

#10 absolut :) kan bara hålla med dig där!

Jag hoppas att fler vill hoppa in i diskussionen och komma med fler tankar inom detta :). Vi är ju knappast bara 2 uppfödare här inne, hehe 😛

Låter jättespännande! Jag är ju inte uppfödare men jag kan väl lägga mig i ändå ;) Skulle inte nån/några svenska uppfödare kunna testa att avla på flocksmarthet?

Vilken intressant tanke! Jag har haft turen att alla mina gerbilgrupper funkat oavsett könskombinationer, har dock bara haft par med honor. Min förra omgång som aktiv hade jag dock ett äldre par som förväntades få ungar men blev aldrig nåt så jag lät dem bo ihop resten av deras liv. Vid ett tillfälle smet en yngre hona (ca 8 mån, hon fick också en kull senare)in till detta par, som tur var upptäckte jag detta ganska snart innan någon skadades men varken honorna eller någon av dem flög ihop överhuvudtaget, vilket får en att fundera i efterhand. Är det någon som kan spekulera vad detta berodde på, finns det gerbiler utan någon som helst revirkänsla överhuvudtaget? Hoppas ni inte tyckte detta var för OT, vad jag menar är alltså att gerbiler slutar aldrig förvåna mig iallafall men kanske är detta bara en händelse eller har ni varit med om något liknande?

#13 Jag har själv varit med om liknande fast då vid det tillfället gällde det hanar. Vid ett obevakat tillfälle smet en av hanarna från en bur jag städade sandburken för in till en bur med två andra hanar. Det hände ingenting, de bara nosade på varandra och fortsatta som vanligt. I och för sig kan det hända att de skulle ha kunnat flyga på varandra senare då hanen han bara vara där i kanske en 1min då jag fick väldigt brått med att få ut honom när jag märkte av det.

Puttar då jag tycker ämnet är intressant och hoppas på fler tankar :D

Jag måste bara kolla av här 🙂 Med en flocksmart individ så menar du en individ som är snälla mot andra individer och släpper in dem i sina grupper? Det kallar jag inte flocksmarthet utan flockdumhet eftersom det går emot deras instinkter att överleva och föröka sig. Jag är lite kluven eftersom jag tycker att vitsen med att ha gerbiler i fångenskap är uppdelad i två delar. Dels så handlar det om att i fångenskap lära sig hur gerbiler fungerar och efterlikna deras naturliga habitat så mycket som möjligt. Det känns bra att det finns massor av gerbiler i fångenskap så att de inte dör ut om det en dag inte skulle gå bra för gerbilerna som finns i det vilda. Den andra vitsen med att ha gerbiler är att vi människor ska ha något att klema och kela med, av rent egoistiska skäl alltså. Om man ser till den första vitsen med att ha gerbiler så vore det onaturligt att avla fram gerbiler att bli något de inte är. Hur skulle de klara sig om vi släppte ut dem i naturen sen? Om vi ser till den andra vitsen med att ha gerbiler så är det klart att det hade varit enklare för oss människor om vi hade kunnat blandat individerna i flockar mer fritt.

Sen tycker jag att man ska komma ihåg att allt inte sitter i generna utan det handlar om uppväxt och miljö också. Hos människor tar det sig i uttryck t.ex. genom att en människa som kanske inte riktigt har de genetiska förutsättningarna att lyckas, ändå kan lyckas om den tror på sig själv och/eller omgärdas av peppande människor. Å andra sidan kan ett supersmart barn få sin smarthet dödad genom att ha folk som trycker ner det eller genom att skämma bort det så att barnet aldrig behöver jobba för någonting.

#16 Du hakar upp dig över ordet flocksmarthet. Det används bland musfolk och råttfolk men där fungerar också möss och råttor ganska annorlunda jämfört med gerbiler. 

För gerbiler skulle det vara 'dumt' att släppa in någon annan individ ja men samtidigt drar vi nytta av detta i fångenskap. Lättare att introducera nya djur till varandra när någon går bort, lättare att sätta ihop hona/hane ja allt helt enkelt. Få tryggare och lugnare individer.

Är det naturligt att två mushanar bor ihop och trivs i varandras sällskap? Nej det är det inte. De bor inte så i naturen men i fångenskap får de då sällskap och sålänge de trivs med det slipper de ju vara ensamma. 

Sen tror jag inte man kan applicera detta fullt ut på gerbiler så som de går på möss och råttor men det var ju det vi har pratat om här redan.

#16 intressant med någon som helt tänker tvärt emot :). Din första tanke baserat på bevarande av art är intressant. Dock med alla färgvariationer som avlas fram så skulle inte gerbilerna överleva i det vilda. Inte tamgerbilen som man avlar på. Om man ska ha bevarande projekt så krävs det ju att man avlar på vilda gerbiler som får leva i så naturligt habitat som möjligt i fångenskap och som har ytterst lite kontakt med människan som möjligt. De gerbiler vi avlar på är för sällskap till människan. Egoistiskt? Ja! Så är det ju med de flesta husdjur vi har. Så med dessa sällskapsgerbiler kommer man ändå inte kunna släppa ut i naturen igen. Då är det väl bra om djuren anpassas för det liv vi har att erbjuda? Så att de inte mår dåligt i fångenskap.

#18

Hehe, tvärtemot och tvärtemot. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker och tänker faktiskt men det finns definitivt flera synvinklar av saken 🙂

Det behöver inte alltid vara något negativt att vara egoistisk (även om det ofta är det). Jag tog upp det eftersom jag tycker det är tänkvärt och att om vi människor leker Gud (som vi så ofta gör) så ska vi vara medvetna om det och göra det bästa möjliga av situationen vilket jag tycker du beskriver så bra i ditt sista stycke (och även Tsunami i sitt andra stycke).

För att förklara min reaktion på det hela så kan det vara bra att veta att jag har hållit på med ormar i många år. När det gäller ormar så är tyvärr många utrotningshotade (vilket jag inte har någon aning om om gerbiler är men jag hoppas inte det) och dessutom så är de inte sällskapliga för fem öre, varken med andra ormar eller med människor. Om man inte kan kela eller vara sällskaplig med ormar, var lägger man då krutet? Jo, fokuset på ormar hamnar helt annorlunda. Det handlar om hur man tar hand om sin orm på bästa sätt och att efterlikna deras naturliga habitat så mycket som möljigt. 

Men vad som är bra för ett djur behöver inte vara bra för ett annat men det är ändå intressant att jämföra 🙂

Nu när jag vet vad som menas med flocksmarthet (tack 🙂) så måste jag återgå till det första inlägget och svara "varför inte?". Jag tror att det skulle gå men jag tror att man måste vara oerhört konsekvent, ha ett stort tålamod samt ha en stor mängd djur att experimentera med, särskilt som gerbiler förmodligen är rätt tjurskalliga 🙂