# Vad tycker du om inavel/linjeavel på gerbiler? Author: Anne.K Ja detta ämne brukar ha mycket blandade känslor och åsikter. Svara gärna i undersökningen och motivera sedan ditt svar i tråden om varför du valde som du gjorde. Kom ihåg att alla tycker olika och håll god ton i tråden. ## Comment 1 Author: Anne.K Jag svarade att det är en bra metod för att kunna avla mer långsiktigt med bra djur. Inavel/Linjeavel är en bra metod att se om de djur man avlar med verkligen är så friska som man tror då man dubblerar både dåliga och bra gener. Och vill man på lång sikt nå sina mål i aveln oavsett vad det gäller för mål (hälsa, temperament, utseende) så kommer man behöva linjeavla för att kunna få en stabil stam där man verkligen vet vad man har att arbeta med genetiskt. Självklart är det viktigt att utavla också och inte bara linjeavla. Nytt blod behövs alltid föras in så man inte får inavels depressioner på sina djur. Men att utavla kan även göra att man backar några steg i sitt avelsarbete då kullarna ofta blir mer ojämna resultatsmässigt i det man söker än när man linjeavlar då man ofta får mer jämna kullar resultatsmässigt i det man söker och försöker få fram. Så ja om man ska satsa på avel långsiktigt så anser jag att linjeavel är nödvändig till vis mån. Får ursäkta om mitt inlägg är obegripligt. Sitter och är kanontrött efter 3 nätter med dålig sömn så undrar ni något över det jag skrivit som kanske känns obegripligt så är det bara att fråga så ska jag i så fall försöka förtydliga mig. ## Comment 2 Author: fluffis Först och främst får vi skilja på inavel och linjeavel. Linjeavel innebär att man behåller sin linje utan någon som helst inblandning av obesläktade djur för då bryter man sin linje. Så linjeavel har 100% inavelsgrad och är alltså den högsta formen av inavel. Annars innebär ordet inavel att man parar besläktade djur, det kan vara allt ifrån pappa-dotter till släktingar på långt håll. Min egen åsikt är att först och främst får man ha koll på vilka djur som finns så att säga. Håller man på med t.ex. en väldigt ny färg och man bara har ett djur och det är väldigt svårt att få tag i fler djur, då har man inget val. Då måste man på något sätt inavla för att få fram färggenen, dvs om genen är recessiv. Är genen dominant kan man para med vilken annan gerbil som helst. Sen får man kolla vad som finns i Sverige i stort. Är man "bäst" på gerbiler och det kanske inte finns någon annan som har lika trevliga och friska gerbiler, då kanske man inte heller har så mycket till val. Men i de allra flesta fall har man ändå ett val och då är valet enkelt att välja att **inte** inavla tycker jag. Jag håller med Anne.K på flera punkter men jag tycker inte att det är nödvändigt att inavla. Tvärtom, istället för att inavla och se om djuren blir sjuka så tycker jag det är bättre att försöka använda obesläktade friska och trevliga djur för att få de dåliga generna att tyna bort genom att de inte förs vidare. Sen tycker jag det är viktigt att trycka på att man behöver lång erfarenhet och mycket kunskap om man ska ge sig in i det här med inavel. ## Comment 3 Author: Anne.K #2 I linjeavel så behåller man fortfarande sin linje även om man parar ut en gång för att sedan para den avkomman tillbaka till sin egna linje. Så kan man linjeavla och ändå få in nytt blod när det behövs. För det bryts inte helt, eftersom ena avelsdjuret tillhör ju ens linje och det andra avelsdjuret har nytt blod. Avkomman blir ju då rent logiskt hälften nytt och hälften gammal genetiskt. Med andra ord finns fortfarande linjen kvar. Så att det bryts helt bara för att man utavlar emellanåt, tycker jag inte stämmer helt. Sedan angående det där med att bara para obesläktade, tyvärr fungerar inte generna så enkelt att de bara tynar bort om man enbart avlar på obesläktat. Istället kan man ha oturen att en defekt gen följer med i massa generationer till en matchade obesläktad gerbil dyker upp och vips så blir den recessiva genen synlig och en defekt bryter ut på avkomman som man kanske hade kunnat stoppat för flera generationer sedan om man inavlat en gång och på så vis kunnat avelstoppa föräldrar samt avkomma innan den genen hunnit sprida sig till massa olika individer i recessiv form.  Men obesläktat är fortfarande bra att para in i sina linjer emellanåt för att bibehålla sundhet och genetisk variation och undvika inavels depressioner. Och sedan är det som sagt viktigt att inte vem som helst ger sig in på sådan avel utan att vara väl påläst om både positiva effekter och negativa effekter. ## Comment 4 Author: Tsunamis Oj här var det några felaktigheter. Anne har redan berört många punkter så hon besparar mig en massa jobb! Puh 🙂 Inavel = Ingen inblandning av obesläktade individer överhuvudtaget.  Linjeavel = man avlar ut och sen avlar in igen, parar kusiner eller som snävast halvsyskon. Den här formen är vanligast och är i regel bäst för att kunna säkerställa det avelsmålet man eftersträvar. Inavel ska man inte hålla på med som vanlig hobbyuppfödare. Linjeavel bör man hålla på med om man vill komma någonvart med sin avel exempelvis utställning och behålla en viss färg, temperament eller typ på sitt djur.  Man inavlar av den anledningen att du utesluter helt dåliga sjukdomsgener ur dina djur. Efter många många generationer och man har gjort rätt så finns bara de bra egenskaperna kvar och de dåliga är helt borta. Du får inte hux flux dåligt immunförsvar eller dålig fertilitet då har du helt enkelt gjort fel och dubblerat dåliga gener och inte lyckats få bort dem. Möss på labb är inavlade i många hundra generationer och då har du fått i det närmaste exakta genetiska kopior av varandra och inget skumt okänt genetiskt finns kvar. Dyker en sjukdom upp innebär det att mamman och pappan bär på den genetiska sjukdomen. Utavlar man istället så föder du fram fler individer som bär på sjukdomsgenen, men det vet du ingenting om för inga ungar har ännu blivit sjuka.  Bra? Nej, inte om du vill veta vad du har i din linje.  "Ja men ingen vill väl avla fram sjuka djur!" Nej ingen vill ha sjuka djur men om din linje bär på genetiska defekter så vill du veta det. Inte fortsätta i ovisshet och sen bli förvånad 5 generationer senare varför genetisk sjukdom x dök upp. Etisk känslo-diskussion om att det är synd om djuren eller annan förmänskigande av djurens känslor hör inte hemma i en sån här diskussion vill jag lov att påpeka. ## Comment 5 Author: fluffis #3 För mig bryts linjen direkt när man tar in obesläktat eftersom det inte är samma "blod" utan det blir utblandat direkt, oavsett om det bara är en enda obesläktad gerbil som blir inblandad 🙂 De flesta gener är recessiva så det är de som jag kommer att prata om nu. Om man parar en gerbil med en besläktad gerbil med samma synliga (homozygota) gener så är det 100% chans att genen kommer att visa sig på avkomman. Parar man en gerbil med en obesläktad gerbil som inte har samma gen så kommer den genen inte att visa sig i första generationen. Redan i nästa generation är det 50% chans att genen faktiskt inte har gått vidare och därmed försvunnit. Skulle den ändå vara kvar så är det bara 50% chans (av de 50 procenten) att det försvinner med nästa generation. Någon som är duktigare än jag på matte kan säkert förklara detta med bättre siffror 🙂 Visst kan man självklart ha otur att en gen som man vill ha bort följer med i flera generationer men rent statistiskt är det en väldigt liten risk. Jag är inte helt totalt emot inavel men jag ser inte mycket fördelar med det om det finns alternativ. Känner du att det saknas en mångfald av trevliga och friska gerbiler (i Sverige eller som man kan få tag i relativt enkelt i närliggande länder) att använda i avel? För Sverige är trots allt ett rätt så litet land och det är inte många som håller på med gerbiler så jag kan förstå dig i så fall, om det är där dina tankar kommer från. Hade vi bott i USA och det hade vimlat av gerbiler som vi dessutom hade kunnat få skickade med transportfirmor från dörr till dörr på ett dygn så hade vi varit i annan situation, tror jag. Eller? 🙂 ## Comment 6 Author: Anne.K #5 jag tycker du även ska läsa det tsunamis skrivit på inlägg #4. Sedan även om linjeavel för dig innebär att man enbart inavlar så ändrar det inte faktum att linjeavel faktiskt handlar om att man även gör utparningar. Linjeavel kan man säga är en lättare/mildare form av inavel, medans inavel enbart riktar sig in på att bara para besläktade djur.  Sedan det där med recessiva gener... Statistik ska man inte förlita sig på när det kommer till levande varelser. En recessiv gen kan hänga med många generationer oavsett vad statistiken säger. Moder natur bryr sig inte om statistik kan jag meddela dig ;) . Ja i sverige saknas det en viss mångfald av gerbiler, men det beror även på vad man riktar sig in på för variant. Min variant som är dilute så har jag vääldigt begränsat urval och måste i princip linjeavla för att kunna behålla genen. men det är inte enbart därför jag linjeavlar, utan jag gör det även för att öka chanserna att befästa positiva egenskaper som jag vill ha hos mina gerbiler. Och eftersom jag linjeavlar, så utavlar jag också med jämna mellanrum för att få nytt blod. jag hade avlat på detta vis oavsett vart jag hade bott, då denna metod fungerar bättre i en mer långsiktig avel där man har tydliga mål med vad man vill uppnå med sin avel. En person som inte har tydliga mål tycker jag absolut inte ska handskas med dessa metoder öht. utan enbart utavla eller inte avla öht. då jag anser att ger man sig in på avel så ska man ha mål. ## Comment 7 Author: fluffis Anne.K, Tsunamis: Jag förstår och respekterar ert tänk vilket i stort sätt verkar vara samma. ## Comment 8 Author: Anne.K Många som svarat i undersökningen, men inte motiverat sina svar. Vore roligt och intressant att höra andras syn på ämnet :) . Var inte rädda för att skriva. ## Comment 9 Author: VeronicaKahlbäck Nu talar jag inte utifrån avel kring just gerbiler, utan mer generellt för genetik hos domesticerade djur. I det stora hela ser jag linjeavel/inavel som något negativt, de flesta som utför något av det har inte tillräckligt med kunskap eller så missbrukas det. Med det menar jag när man avlar så hårt mot något utan att ta hänsyn till djurets livskvalité, ett bra exempel är Munchkin (kattras). Beroende på flera omständigheter kan det vara mer eller mindre nödvändigt för att föra aveln framåt, mest beroende på den faktiska genpoolen. http://www.ne.se/linjeavel http://www.ne.se/inavel ## Comment 10 Author: Anne.K #9 ja om man avlar så hårt att djuret påverkas negativt av det och inte får en värdig livskvalité så tycker jag också det är negativ. Men används linjeavel med sunt förnuft och samtidigt tänker på djurets livskvalité så kan man uppnå mycket positivt också.