Sjukdomar hos Gerbiler

**
Epilepsi**
Gerbiler har en ärftlig benägenhet att utveckla epileptiforma kramper. Förekomsten är 20-40% bland gerbilerna. Dessa kramper kan utlösas av skrämsel, hantering, eller ny miljö. Attackerna kan vara lindriga med lätt skakande, eller mycket kraftiga med våldsamma ryckningar i kroppen, krampaktiga rörelser och kollaps. Kramperna tycks inte ha några negativa långtidseffekter. I vissa fall kan mycket kraftiga kramper dock leda till döden, men detta är sällsynt. Behandling med krampdämpande medel är inte nödvändigt, och kan faktiskt ge allvarligare bieffekter än kramperna i sig. Man kan försöka förebygga kramperna hos genetiskt predisponerade djur genom att hantera djuren mycket under de första levnadsveckorna, samt genom att tillförsäkra dem om en stabil miljö med god kost.

Tappad svans
Felaktig hantering av gerbilen kan leda till att pälsen lossar på svansspetsen. Detta händer då djuret fattas i svansspetsen. Den hudlösa svansen dör och ramlar bort. Änden brukar läka utan komplikationer. I vissa fall kan svansen behöva amputeras.

Nosdermatit - kal nos
Gerbiler tappar ofta pälsen på nosen, och kan få öppna sår och krustor. Detta orsakas ofta av skavsår pga strävt strömaterial eller sträva ytor i buren. Det kan även orsakas av problem med den Harderiska körteln. Denna körtel sitter bakom ögat och bildar ett sekret som tömmer sig vid ögat. Därifrån rinner det in i näsan via tårkanalen. Detta sekret blandas med saliv och sprids över pälsen då gerbilen putsar sig. Ibland ses nosdermatit då körteln producerar för mycket sekret eller om materialet inte används.

Nosdermatit ses oftast hos unga vuxna gerbiler. Det börjar som en lokal pälsförlust och sprids sedan till ansiktet, benen och undersidan av kroppen. I allvarliga fall kan sekundära bakteriella infektioner förekomma. Om sjukdomen behandlas tidigt med lämpligt antibiotikum, så läker det ofta. Om det inte behandlas tidigt kan behandling i senare skede vara utsiktslös. Man kan ibland försöka med sandbad för att avlägsna överskottssekret från körteln.

Njursjukdom
Gamla gerbiler, 2,5-4 år gamla, drabbas ofta av avmagring, förlorad muskelmassa, dålig aptit och slöhet. Ibland ses även ökad törst. Dessa symptom stämmer in på njursjukdom. Behandlingen är enbart understödjande, med tonvikt på färskt rent vatten och mat för att förhindra stress, som annars i sin tur kan utlösa akut njursvikt.

Tumörer
Gerbiler har relativt hög benägenhet för cancer efter 2 års ålder. Oftast drabbas äggstockarna. Äggstockstumörer är vanligt hos hongerbiler med dåligt avelsresultat. De kan besväras av oförmåga att få ungar, små kullar, eller ökat bukomfång. Alla dessa tecken kan även ses vid äggstockscystor.

Huden är det näst vanligaste organet att drabbas av tumörer hos gerbiler. Plattepitelscarcinom och melanom är de vanligaste formerna. Melanom har en tendens att utvecklas runt öron, fötter eller vid svansbasen.

Doftkörteln på buken är den tredje vanligaste tumörplatsen. Denna körtel sitter mitt på buken. Det är en hårlös oval brun struktur, som oftast är mer framträdande hos hanar. Körteln bildar ett orangefärgat sekret som används för att märka revir. Tumörer i denna körtel ser ut som bölder på magen. Oftast är tumören inte elakartad, men drabbas ofta av sekundära bakteriella infektioner.

Många andra organ kan drabbas av cancer, men inte lika ofta. Kirurgisk åtgärd så tidigt som möjligt är den bästa behandlingsmetoden.

Tyzzers sjukdom
Den vanligaste infektionssjukdomen hos gerbiler är Tyzzers sjukdom, som orsakas av Clostridium piliforme, en tarmbakterie. Sjukdomen har hög dödlighet, framför allt hos unga gerbilhanar. Symptomen är ospecifika, och består framför allt av tufsig päls, slöhet, hopkrupen hållning och dålig aptit. Ibland ses diarré. Sjukdomen orsakar förändringar i hjärta, lever, lymfknutor och magtarmkanal. Diagnosen ställs vanligen vid obduktion.

Behandling är tetracyklin i dricksvattnet till en drabbad koloni. Understödjande behandling krävs till det enskilda djuret.

Förebyggande åtgärder är viktiga. En hög renlighet och minimal stress minskar avsevärt risken för denna sjukdom. Tyzzers sjukdom drabbar i typiska fall gerbiler som stressats av avvänjning, transport och nya miljöer. Noga rengöring före införandet av nya djur är viktigt.

                                    Två friska gerbiler        

Källa: www.Agria.se .

Bild: Ellinorpalmer,bilden fanns i bildbanken.