Gerbiler lever vilt främst i Gobiöknen, men finns också i Afrika, Indien och Mellanöstern. De lever i flockar på mellan 2 och 17 individer. De äter vad de kan få tag på, såsom frön, rötter och insekter. Eftersom de bor i öknen har de inte sån stor tillgång på vatten, och det är också därför de har doftkörtlar på magen att markera revir med,så de inte behöver slösa bort de vattnet de har genom att kissa ut det. De vilda gerbilerna har endast blivit observerade i färgen agouti. Troligen är det för att en svart gerbil i öknen skulle sticka ut såpass att den skulle bli uppäten så fort den lämnar sitt bo.

Bilden är tagen av Sofie G.Ö

Att gerbilerna är så mycket för att gräva och gnaga beror på att de har instinkterna kvar från öknen. Då grävde de gångar, och på sin väg ner kunde de mötas av lite motstånd, såsom rötter. Då behövde de bara gnaga av dem och fortsätta neråt.

År 1935 fångades 40 gerbiler in i Mongoliet, och det är dessa 40 som lagt grunden för de tama gerbilerna vi har idag. I början användes gerbilerna mest som försöksdjur men så småningom blev de alltså sällskapsdjur. I England började man avla och gerbilerna spred sig sedan till övriga Europa.